Utmaning 52-surt

Det luktar så jävla surt här? Varför då?
Jag klev över våra stövlar som vanligt i en hög. Du hann inte ens flytta på dig.
Bang in i din ömma axel. Du sa inte ett ljud.

Varför luktar det så konstigt när jag kommer hem? Trodde du inte jag skulle komma?
Fortfarande står han bara och ser på mig, munnen lite öppen, stilla blick.
En dum blick. Alltid denna dumma blick från en man som jobbar som mattelärare! Jag blängde tillbaka så han vek ner ögonen. Stå här och råglo utan att fatta någonting!
Ja det luktar för tusan i hela trappen. Vad har hänt? Säg nånting!

Jag slänger ner ryggan i golvet och tar ett glas. Vattnet blir sällan kallt på en gång så man får spola , det känns ovanligt plågsamt just nu, att stå och spola vatten mitt i detta.
Han får lite resprit, tänker jag. Det ska han vara jävligt glad för.
När jag ser på honom igen står han och ser ut genom fönstret. Han ser rakt förbi mig där jag står och kollar på de jävla småfåglarna! Det gör mig galen.

Va kan du inte säga nåt? nu har jag tagit ett steg närmare.Du har ju alltid så jävla mycket att säga ...nu har du chansen.. Jag ville kasta mig fram och bara smälla till honom över den där tomma blicken.
Något far plötsligt över hans ansikte som en tanke, en känsla som måste döljas för mig.

Vilken jävla gris han är. Han har gjort något som luktar illa, men tänker inte säga något om det. Typiskt! När jag kommer hem och har en fråga , om allt inte är skött efter hur jag vill ha det så ska han fixa det , bums eller i allafall vara på väg att fixa det!
Jag går ut i hallen sakta och stilla, min ilska har runnit av mig nu för jag vet precis vad jag ska gör.
Först stänger jag dörren, sen stänger jag innerdörren och dörren till ungarnas rum. Nu ska han får betala för att han förstört min kväll.

7 kommentarer:

Margareta sa...

huuuu, en rysare, vad kommer att hända nu bakom lykta dörrar?

Anonym sa...

Vardagsdramatik som känns riktigt hemsk. Vad sjutton ska hända nu? En rejäl utskällning - eller något värre?

Anonym sa...

ojoj, en verklighetstext, och jag gillar den! Det går lätt att känna igen sig i huvudpersonen, jag tycker sånt är extremt viktigt. Snyggt!

Tack för välkomnandet! Har skrivit lite på skrivpuff-utmaningarna, tycker det är jätteskoj!!

liselotte sa...

En jättebra text med enorm känsla av igenkännande av vardagen och dess dramatik. Mera sånt Skimmer.

Cattis sa...

Mycket bra text. Jag kände verkligen igneom mig i vardagstänket.

Lillemor sa...

Jag tyckte att den här var skitrolig. Allra bäst är partiet om den dumma blicken fast han är mattelärare.
Underbart.

Chranna sa...

*ASG* och vilken skön ilska! Jag undrar vad han gjort som luktar illa?
Och de jävla småfåglarna, vad har de gjort? :D