Utmaning 39- 8 feb -En mans man

Om tjugo år?

Han kunde inte ha föreställts detta i förväg. Att han och hans mest älskade skulle bo så vackert i en sån miljö med sådan personer.
En dag som denna till exempel. Vaknar naturligt av ljuset som skiner in genom de stora takfönstren. Hon den rödhåriga på hans arm. Deras älskog i går hade tagit musten av honom , han var ju ändå 77. Han hade lärt sig sina begränsningar.

En av de unga flickorna kom in med frukost på en bricka och dagens nyhetsbrev.
Tilbakalutad på de mjuka kudddrana visst han att dagen hade börjat likadant för de andra i samhället. I kraft av sin ålder kunde han dra sig en stund till i sängen medan de andra samlades till gemensam frukost under popplarna. Han gick tids nog ut till dem för att fördela arbetet.

Nyhetsbrevet var en samling nyheter om samhällets milstolpar och saker som skulle göras. Andrew skulle bygga klart bron i morgon och behövde några starka man till det.Vista hade bryggeriet öppet på onsdag och det var en välkommen nyhet. Hon gjorde områdets mest svalkande dryck och det var inte ofta den erbjöds ut till försäljning.
Förra gången det begav sig hade unggrabbarna slagits om en av flaskorna. men det var en enkel sak att ordna upp. Bara han visade sig sig på gårdsplanet med den stolta hållningen och vita skägget lugnade saken ner sig. Efteråt fick grabbarna luka i grönsakslandet till allas stora förnöjelse då det var en gammelgummasjobb.

Han tillät sig några minuter till i sängen och mindes det liv han levde för tjugo år sen. Han hörde hur det skramlade utanför dörren.Astrid väntade på honom.

Han mindes sitt liv; mitt i karriären som rektor på en folkhögskola i Mörby. 56 år, kärlekslöst gift och två barn som aldrig hälsade på. Jobbet var en lång rad av frustrationer och kompromisser.
Han hade precis börjat få känningar av prostata och högt blodtryck. Livet kändes grått.

Det var nästan precis 19 år sen nästa vecka...mars 2009 det var då den nya början knackade på. Det visste han inte då. Han trodde bara att det var någon försäljare som ringde på dörren en mörk förmiddag.
När han öppnade dörren halvt påtagande sina stövlar drabbades han av den första blixten.
Britt hette den unga flickan med de djupa smilgroparna, hon hade ett budskap med sig. Mot sin vanliga stil drog han in henne och satt och lyssnade eller stirrade på henne medan hon berättade på svengelska om sitt samhälle i USA. De satt i tre timmar.
Efteråt om det nu var GUD som kallade eller den vackra väna kvinnan så tog det inte lång tid förrän han lämnade han allt och följde med henne till samhället.
De fick fyra guldlockiga flickor innan han tog sig en ny kvinna. Samhället var som gjort för en trofast själ med ett rastlöst hjärta.
Med åldern blev han ålderman och ledare för det lilla samhället vilket gav honom rätt till de kvinnor han ville. Nu hade han kommit till paradiset. Det skulle han aldrig kunnat trott för tjugo år sen.