Utmaning 43-Jims önskan

Utmaning 43-om min önskan uppfyllts

Vi kunde möta honom i backen på röd racercykel , i full mundering. Kraftiga andetag, skäggstubb. Reflexväst och hjälm. Killen verkade på väg till ett möte fast det ännu var tidigt på morgonen. Det man slogs av var hur snygg han var, han verkade som en helyllekille med allt perfekt i sitt liv. När vi vände oss om såg vi att hans kropp var som väntat smal och atletisk. Som medmänniskor noterade vi detta kort i ett perifiert parallelluniverum under tiden vi traskade till jobbet.

Jim skulle själv inte kalla sig snygg. Han arbetade hårt på att hålla kroppen i trim och denna cykeltur uppför värsta backen i staden var en del i en utlagd plan för att aldrig förfalla till den tonårspojke han en gång var. Hans mamma gullade med honom och köpte alltid en massa sötsaker så det väntade kunde bara inte låta bli att hända, han blev fet. Han märkte det inte först men när tjejer började verka intressanta så märkte han det själv i spegeln. Det var en sorg.

Framme vid jobbet stod han en stund och stäckte ut kroppen. Lemmarna var motspänstiga.Kylan i februari var svår mot en idrottsman. En dusch skulle sitta fint.

Jim står i strilande varmt vatten och schamponerar in sig. Detta gillar han att göra sakta och noga. Lukten påminde honom om sommrar för länge sedan. Plötsligt ser han framför sig hur han själv som liten pojke sitter i ett träd på farfars land . Den platsen var hans hemliga plats. Han önskade att han för alltid kunde få sitta där.

Varje sommar åkte familjen till farfars lantställe i Västmanland. Alla skulle ha roligt och umgås. Hans tvillingsyskon var mest i stallet med hästarna. Det hade alltid fullt upp och han fick inte vara med. Jim var ofta sur på dom. Mammas syster var där med hennes pojkar men de gick inte att leka med för dom var så bråkiga och sportiga. De lyssnade även på Prince och annan popig musik. Så det var ofta bara Jim och föräldrarna. Han valde att hålla sig undan.

En kväll sent satt Jim i fönstret på andra våningen och sparkade med fötterna. Det var en varm sommarkväll i juni. Snart skulle solen återvända med sin milda dimma. En silverpäls glimtade förbi nere vid förrådet. Pojken blev helt spänd. Han satt kvar stilla stilla för att få se vad det var. Där igen i en strimma ljus stod det ett djur med kattlikkropp och lång rödsilversvans, en räv. Det fyllde honom med enorm glädje. Han hade aldrig sett en räv i verkligheten. Den natten kunde han inte sova. Han såg den vackre räven stå där och se in i hans ögon. Jim ville le.

Han drömde alltid om den räven, han fick inte se den mer den sommaren men han vandrade omkring i skogen och sökte den varje dag och många nätter. Särskilt när bråken blev värre i stugan och alla barnen sökte sig ut i bilen för att få sova.

Starka minnesbilder: Hans moster med tårrandigt ansiktet på pass med blicken mot stugans dörr. Hans syskon tysta och spända i ett hörn men ville aldrig trösta honom.

De delade på smörgåsar som någon hade smugglat ut eller kakor. Det var värst för de minsta som inte kunde sluta att gråta. Jim trotsade ofta rädslan som allt mer tog över sommarstugans värld och gick ut och klättrade upp i sitt träd. Det var ett stadigt träd och han önskade få se den räven igen. Han önskade så hårt att hans hjärta dunkade hårt i hans öron.

Tillbaka till Jim i sin dusch. Han mindes den lilla killen, innan hans hjärta bara kunde stillas av söta saker och serietidningar, innan hans pappa blev tagen av polisen en hemsk regnig kväll när tvillingarna skrek rakt ut och skar sig med knivar, innan hans mammas rödsvarta kind och öra svullnade märkligt smärtsamt mitt i hans blick .

Tänk om han hade fått sin högsta önskan att komma till liv. Tänk om han hade fått den där räven som sin räv. Räven skulle ha blivit hans bästa vän, hans enda vän. Jim kände att det hade gett honom en chans.Han skulle kunnat slå följe med räven på månadslånga strapatsrika vandringar genom skogarna. De kunde leva på naturen och hålla sig undan andra människor.