Det var den sjuttonde.
Ibland hände det två månader efter varandra och ibland kunde till och med jag glömma det. Men visste jag det, var hela dagen skör och förstörd. Jag önskade bara att han, min själs utvalde, skulle minnas detta viktiga om mig som han så lätt gjorde när vi nyss hade träffats.
Det var sjuttonde gången han missade dagen och det visste jag för att jag skrev upp det. Jag satt med min kalla koppen kaffe och tänkte att botten var nådd.
Det var EXAKT den sjuttonde gången han glömde att jag ville ha extra ömhet denna dag.
jag önskade få bli riktigt omhuldad och hållen i famn. att han skulle ha förberett en varm måltid när jag kom hem från jobbet och lagt en särskild tyngd vid fikat efteråt.Jag älskade napoleonbakelser och kunde aldrig äta för många.Jag behövde dessa speciella dagar som kommer så oregelbundet .
Och nu skulle ha få en egen ÖVERRASKNING han aldrig tänkte sig.
4 kommentarer:
Tycker om den. Tycker bäst om "hela dagen skör och förstörd"
Befriande med den sjuttonde efter att ha jobbat med den trettonde, känns som skimmer.
Men alltså jag vill ju gärna veta vad ÖVERRASKNINGEN va!
Härligt skrivet. Jag vill med veta vad överraskningen är/var!!
Slutet är lite olycksbådande. Jag ser en väldigt trasig människa, och då kan vad som helst hända. Bra text!
Skicka en kommentar