Utmaning 37-Född efterlängtad

Född Efterlängtad

Det är tyst i butiken. Slamret i morse när ägaren kom in med flera stora säckar har lagt sig. Man vet inte vad som kommer att hända eller inte . Jag ser ljuset dämpas utanför. Suck, äter mina bitar, det är lite för hårda men det gör inget. Är man en stor en så är detta rätt. Som mamma sa. Gör vad folk säger åt dig och var duktig.

Det är tomt och tyst, ägaren har låst utifrån fast jag sitter kvar. Han kliade sin stora mage, släckte och gick. Det är jag och en stor ful fågel i det andra hörnet. Den verkar farlig med sin långa näbb och röda skalle. Jag försöker att inte störa. Det var en sak som mamma hann säga Att inte retas speciellt inte om dom verkar farliga eller hungriga sa hon nog. Jag trodde aldrig det var möjligt men nu ser jag vad hon kan ha menat.

Det är svårt detta. Att inte vara med mamma och att växa upp. Livet känns konstigt att förstå sig på. Vi fick aldrig säga adjö heller. En dag tog den tjocka gubben upp mig och min syster och kastade ner oss i en korg. Vi kunde inte se ut. Syster pep hela vägen tills vi fick se ljus igen.

Och då var vi i denna affär. Mamma hade alltid uppmuntrat nyfikenhet och inte pip så jag kollade runt och när vi hade fått en skål med mat så smakade vi lite sen somnade vi. Det är fint att krama i hop sig i en boll med en syster, nästan så vi trodde vi var hos mamma igen.

Nästa dag när ägaren öppnade affären kom en liten flicka in, tittade in på oss och pekade snabbt på min syster. Jag tänkte med glädje att hon skulle få en egen människa. Det var något mamma berättat tidigt , att katter har en egen människa och att vi skall vara väldigt tacksamma för om någon vill ta oss hem till sig. Mamma hade levt de senaste åren utan människa så hon visste.

Vi var spända på vad det betydde. Här märkte vi knappt av de människor som gav oss mat. De klappade oss ibland, plockade upp oss och vände oss upp och ner och tittade och petade. Konstigt men ibland kittlades det. Mamma spann när de smekte henne på huvudet men hon slutade direkt när de gått sin väg. Så jag var glad för min söta syster som bars bort i en fin korg med rosetter.

Det var inte kul ensam speciellt på nätterna när månen sken in och man var pigg och vaken. Bortsett från att passa mig från att störa fågeln så låg jag och funderade mest och drömde om när jag och min syster lekte vilda lekar i ladan och när mamma kom hem med en mus men allra mest tänkte jag på mammas mjuka päls.

Min favoritplats var precis under hennes haka. Där var pälsen extra mjuk. Då spann hon och ibland tvättade hon mig i sömnen. Det var det skönaste jag visste. Jag saknade henne men kände mig väldigt säker på att en dag kommer min människa in genom dörren och finner mig och då börjar mitt lyckliga liv, för det har mamma sagt.