Skriv om att återvända.
Nej är hon tillbaka! Vår bestörting när vi hörde detta måste döljas. Vi log och drack vårt kaffe. Roger fick dra med mig ut i hallen för att vi skulle kunna unisont och ljudlöst utbrista vår reaktion. Vi skulle bara..haha...kolla om han hade fått sms svar på annonsen. Vi fakade att det pipit till. Rogge var ovanligt blek under solbrännan.
Liselotte stod vid spisen och rökte upp under fläkten och Anton hade fullt upp med att öppna den nya gitarrheroboxen, fullt koncentrerat och i lågor.
Resten av kvällen gick väldigt långsamt och ätandet av tårtan och prisandet av tårtan och de tre hembakta kakorna kände som de upptog flera timmar av vår vistelse. Och sen skulle grabbarna koppla in TV för att i gillestugan testa den popoulära presenten fast jag visste och såg på Rogge att han hellre hade dragit hem med mig och för att kolla denna nyhet.Lise snackade och snackade om sin nya chef och alla hans fel och brister. Vanligen tyckte jag det var intressant för jag hade haft den chefen tidigare och sen fått en barn med honom men idag var mitt intresse noll.
Kvällen tog slut och i saaben klamrade vi oss fast vid varandra några minuter. en liten stund av kroppskontakt var välkommet efter denna spänning, sen vände vi hemåt.
Rutgers schiller skällde som aldrig förr. Det kändes ödesmättat när vi såg att det var tänt i grovköket. Rogge skakade desperat på huvudet vid min outsagda fråga. Han hade inte lämnat lamporna på.Det gjorde han aldrig .
Något var i görningen.
Dörren stod på glänt som om allt var som förr när de också bodde här. de hade aldrig en tanke på att vi levde ett annat liv och vi inte ville ha in lösa katter och grävlingar och löst folk. Vi vill de skulle ringa först och fråga. Det gjorde dom aldrig.
I hallen stod stövlarna, stora gråoranga näbbstövlar med illaluktande sockor i, alltid dessa sockor som låg på tork överallt. Det luktade bryggkaffe och då visste jag att det var sant.
Morsan kunde aldrig sätta på kaffe utan att bränna det mesta.
8 kommentarer:
Så det var morsan som var tillbaka?! Det tog ett tag innan jag fattade, om jag nu har fattat rätt!? Jag är inte säker på att jag hänger med i texten, det fanns en del finurligheter! Men texten väckte också några frågetecken. I början står det att hon är tillbaka - jag förmodar att det är mamman. Sen är det någon form av kalas hos ett annat par. Men anspänningen, var kom den ifrån?
Hmm...kanske är det meningen, men idag tyckte jag att det var lite svårt att hänga med. När man själv vet vad man menar, är det lätt att glömma att läsaren inte har hela bakgrundshistorien och att man behöver skriva ut vissa saker för att texten ska bli begriplig för en utomstående.
Kram på dig/Cissi
"Vi vill de skulle ringa först och fråga. Det gjorde dom aldrig."
Förstår. Precis.
Nu läste jag Cissis kommentar och jag läste nog den som fristående och då blev den ödesmättad, jag läste in något helt annat!
Nu ska jag läsa om igen och se om jag ser vad Cissi menar! :) Roligt det här! :D
Jag fattar inte heller och det gör absolut ingenting. Än så länge (!?) är du allra bäst när jag inte fattar! Gillade särskilt meningen om chefen och barnet. Du är så inspirerande.
tack för alla kommentarer, ska se vad ni säger om obegriplig?
Jo men det är tempo och ordrikt, det är jättekul! Och om man inte fattar på en gång och måste läsa om så betyder det ju att man anar att det är något man inte får missa, vilket är ett bevis på att det är en bra historia! Eller...?
ja , det är kul att få höra allas feedback....man vet ju inte själv..
Myror i huvet på mig....*ler*
Dina texter är höjdpunkter för mej. Den här har jag smakat på ett par gånger. Jag vill inte förstå allt. Måste man det? Jag vill ha mysterier, mer mysterier. Och näbbstövlarna med snusksockar i, så bra.
Skicka en kommentar