Utmaning 42 -11 feb-Trolleri

Vilka uppgifter skulle din huvudperson - omedelbart kunna sätta i händerna på en frivillig medhjälpare? Skriv en kort scen.

Amanda la sin kropp i mina händer. Det blev allvar. Jag ledde henne till scenen , uppför trappan och sen fick hon sätta sig på bänken. För publiken såg det ut som en stadig träbänk, men Amanda kände nog dess tunnhet genom kjolen.

Hon var verkligen ett bra val. Hennes nattsvarta böljande hårsvall sprakade och de röda läpparna glänste i strålkastarna. Hon log och alla satt som hypnotiserade. Om jag vågade skulle jag bjuda ut henne efteråt.

Sakta visade jag henne att hon skulle glida ner på bänken , lägga sig. Hon log, följde varje önskan jag hade. min mun kändes torr. Jag var helt betagen. Det skulle ju varit en trollerishow.
Jag hade övat i dagar på detta. Nu kändes med detsamma.
Jag såg på hennes skönhet där hon låg och som tur var kunde jag skärpa min mentala kontroll till att utföra uppgiften.
Publiken skulle se en vacker ung dam, från publiken, sväva , och tro att det är magi.

Efter de öronbedövande applåderna , vi bugade och bockade för alla. Hennes lilla hand i min. Jag ville inte släppa den. Hon log sitt lilla blyga leende sen ville hon gå ner i publikhavet igen. Nej sa jag med kvävd röst, oberedd.
Hon såg på mig och våra ögon verkade smälta samman i betydelse men hon drog sig undan.

Vid tredje bänkrad satt hennes närstående. Hon kramas om av dem och böjer sig ner för att viska till en liten pojke som står där.
Han har tummen i munnen och är lite snorig i ansiktet.Undrar om han gillade tricken? Barn var alltid de allvarligaste supportrarna.
Flickan försvinner bort ut från den stora teatern.
Den lilla pojken kommer fram till mig och efter en lång stund med tummen ännu i munnen säger han till trollkonstnären: Manda sa att hon har redan en farfar.