Utmaning 40- 9 feb

Vad skulle hända om--

Upplagt som en pendang till berättelse nr 39.
Några av er undrade över huvudpersonens fru.

Kalla detta kapitel 2.

-Vad skulle hända om vi ändrar på lite saker i vårt liv?
-va?
-jo vi har ju hängt ihop så länge nu och det känns lite som...ja så vi stannat i någon slags rollspel, tycker du inte?
-nja, vet inte det jag. Han rynkade ögonbrynen.
-Jo vill du inte göra nåt nytt i bland istället för detta samma samma, karriär och tv, detta gråa vinterväder dag ut och dag in?
-Neeeja.. inte vet jag.

Det var tyst en lång stund. han fortsätte att läsa i tidningen men hon kände tårarna stiga i ögonen.
Mannen reste sig plötligt ur den knarrande skinnsoffan men tog bara tidningen med sig in på toa. Han öppnade byxorna redan i hallen som en gammal vana han haft i alla år som han borde hålla för sig själv. Nu räknades hon inte längre så han tänkte inte ens på saken.

Sådana saker hade förvärrats sedan Jim flyttade ut för två år sen. Han hade insisterat på att flytta till Malmö till flickvännen där fast det var på tok för tidigt.
Jim med de bruna ögonen hade alltid varit hennes älsklingbarn även om ingen visste om det. Man skulle ju behandla barnen lika. Jim hade alltid påmint henne om Torbjörn när de först träffades.
Den man som inget hellre önskade att de skulle köpa en husbåt och lägga den vid kungsholmstrandshamn och bo där. Det skulle visst vara utbilligt om man inte behövde el och vatten. Då hennes Moster bodde i närheten kunde de hämta dunkar med vatten där när de behövde. Sen på somrarna skulle de låna en fiskebåt och få någon att dra husbåten ut till havsbandet. Ute i värmdö hade Torbjörns släkt lite känningar så de skulle kunna fylla på proviant lite var som helst ute på öarna. De skulle bara leva, skriva och älska i solen.

Hans drömmande längtan smittade av sig. De drömmarna blev till verkligheter hon önskade sig.

När de gick lärarutbildningen flyttade de ihop och levde fattigt i ett storblommigt rum hos moster Rut. Sedan kom Lisbeth och Lasse och krävde att de skaffade något större civiliserat.

Tvillingarna var underverken de inte visste att de hade önskat sig så de följande åren levde de sina liv för dem. Sen kom Jim, sladdisen, för tidigt född. Som kvinna la hon karriären på hyllan och koncenterade sin energi på att ta hand om hus, barn hem och man. De kunde skaffa bil och en litet hus i Bagarmossen.

Men sen vad hände? Det blev tomt mellan dem. Sängen gapade sitt tydliga språk. Han sov i Jims rum på en tunn madrass så han kunde läsa och röka utan att störa henne.
Förr ville han hellre ligga tätt, tätt intill henne i mörkret medan hon försökte somna. Hon hade alltid haft insömningproblem och fick alltid snurra några vändor än hit och dit innan sömnen fångade henne. Hon somnade så gott när han låg så nära,men det var länge sen nu.

Nu hade hon sina dagböcker och anteckningblock och några tjocka deckare på hans sida av sängen. Bakåtlutad i sängen med de skönaste duntäckena över benen såg hon på sina favoritprogram på TV.

Ibland skrattade hon mitt i en reklampaus vid tanken på den "man" hon byggt upp vid sin sida i sängen. Det fanns även sorgliga stunder när tårarna inte slutade att droppa. D
å var hon glad att han höll sig undan. En ensam kvinna behövde sin gråtstund.

Bortom tårarna fanns alltid en känsla av skuld. En skuld för vart livet tagit henne. Hur hamnade hon här? Var det ett val hon gjorde som inte gick att ändra?
Hur fort går livet?Vad skulle hända om något förändras? Drömmar var sega. Hennes passion för att skriva små noveller hade hon behållt men inte hade någonsin fått se något hon skrivit.

Hon fick en ide och gick ut på internet. Den gamla vännen Rover var en stabil men lätt bärbarPC som hon alltid hade brevid sig på nattygsbordet.
Från skrivbordet nådde hon snabbt en sökmotor och där skrev hon in ordet. Trettitre tusen sjuhundratrettiosju träffar direkt på 0,34 sekunder!
Oj. Och det var sidor på engelska!

Med rosa kinder brännande blygt skriver hon in ordet på svenska. Nu skulle hon få se .
Det hon skulle finna högst upp av alla sökningar skulle hon klicka på och göra. Fingrarna vandrade bort till kexchokladen som väntade. Hon bet av en bit och njöt av den. Drog ut på det. Var hon beredd?
Tänk vart det skulle kunna föra henne.
Om hon nu vågade. OM hon vågade? Nu hade hon bestämt sig. Sån hade hon alltid varit, bestämd när hon väl bestämt sig. Det avgjorde det. Hon klickade på SÖK.

Nästa dag står hennes man i dörren till sovrummet. Han vilade blicken på de ljusgula tapeterna de en gång valt tillsammans, den stora fotogruppen på byrån, den höga spegeln från hans föräldrahem och den röriga sängen med alla hennes böcker. Hon hade inte bäddat. Konstigt tyckte han men hade inte en tanke på att göra det för henne.
Han hade glömt att de en gång var unga drömmade älskande.Han såg barnens födelsedagar och hennes rynkade panna när han tände en cigarill. Han såg att henns mage aldrig återfick sin platta form efter barnen.
Han såg sig själv i en öken och enorm tystnad. Varför gjorde hon aldrig något åt denna öken? Piffade upp sig eller gick nån kurs eller bara log mot honom ibland.

I gardebroben tog han fram eccoskorna som fick göra sin vinterdebut idag när det var så halt ute. De hade lämpligt kraftiga sulor. Han satte sig på sängen och drog på sig ena skon. Hans närvaro fick plötsligt hela bokhögen att kantra. Han såg för sig hur sur hon skulle bli om han rörde något. Han försökte rätta till det så mycket han kunde. tillslut låg de ialla fall still.

Hans ögon fångades av den vita PC-n. Det stor där halvt under kudden , halvt på väg ner på golvet. Han var tvungen att rädda den. Och när han gjort det blev nyfikenheten alltför stor så han öppnade den och där såg han hennes senaste sökning över internet.

Han la snabbt igen den igen. Det sa honom ingenting, bara en nyck hon får ibland.

Skrivarkurser stod det och första söksvaret var Finn din inre författare i Teneriffa. Skrivarkurs, tre veckor under solen, en plats kvar!
Det ringde på dörren. Men bara en sko påknyten stapplade han sig till ytterdörren.