skriv om en krydda
Det var som det bara varit en dröm, min tid på den vackra ön.
Jag sitter på ett cafe vid medborgarplatsen i min nya stad och ser på kringvandrare och posörer.
Jag har solen i ögonen ibland, den flyttar sig.
Jag har min dagbok framför mig upplagd som om jag skapade. om någon ser.
Jag ska strax gå men fastnar plötligt i ett stirr i ingentingheten.
Något tar mig långt bort i tid och rum, på en havsvåg nästan , men torr om skorna.
De våta kinderna överraskar mig, innan allt slår till mina minnessträngar så jag vaknar till.
Minnet . Det är dit den för mig, genom en doft, en förnimmelse och sedan stoppar den mig brutalt där jag var i tio år.
öppen himmel och ödslighet. vänskap och värme , och besvikelse och död.
Gotland, saffran, raukar och salt hav.
Det var mitt hem,
nu är det som det bara varit en dröm.
6 kommentarer:
Å nostalgi, jag vet precis hur det känns! Särskilt nu på våren kommer en mängd dofter som får mig att minnas. Jättefint skrivet!
Även jag känner doften här vid datorn =) fniss. Jätte bra skrivit, hur hon fångades av lukten. Åh, jag skulle viljat vara personen på cafét!
Kramar elin!
Jag är en sucker på det sista stycket - det är så vackert och det har ett slags suggestiv rytm. Det enda petiga var att det tog lång tid dit - till det som kändes.
Dofter och minnen är ju nära sammankopplade och det har du lyckats få fram i din text. Sista stycket är helt klart bäst och har det riktiga flytet.
Om jag ska påpeka något så är det att du radat upp för många jag i början av meningarna men det kan ju vara något som du gjort medvetet också.
Tack för din kommentar hos mig, jag kanske skulle skriva en kryddsaga
Jag gillade meningen "Jag ska strax gå men fastnar plötligt i ett stirr i ingentingheten." den var lite roligt egen komponerad.
Men slutet var härligt på ett annat vis.
Saffranspannkaka gud så gott.
gillar din text.Den berör.
Skicka en kommentar