Utmaning 126- Fabrik i idyll


Jag står mitt i trädgården, den ser vild ut, som jag känner mig just nu. Mina tankar far som svalorna ovanför mitt huvud, lika uråldrigt raka och gripande drar dom mig vidare, de dyker och svänger och vågar sig vidare i dansen.

Det är helt ljust ute nu, jag står kvar där jag stått sedan kl 2 i natt, ingen trötthet i världen slog ner på mina axlar fast de låg på lur hela tiden.
Jag ser att huset är vackert i dagsljuset.Det är konstigt att tänka på att något så oskyldigt vackert döljer något fult.
Jag står kvar och solen flyttar sig bakom mig. Jag ser inte om någon är hemma i huset och det bryr jag mig inte om heller. Jag har bestämt mig för att stå kvar i syrenberån tills jag såg henne.

En liten gul bil kör in på gården och parkerar i gruset. Ur stiger damen, haltar och hostar i den tysta morgonen. Bilen backar ut och kör vidare. Hon står där och ser på sitt hus. Jag ser inte hennes ansikte men jag antar att hon ler mot det sommarvackra. Hon är lyckligt lottad.

Nu ser jag bärväskan på axeln. Det är av modern sort som ser ut som en vanlig väska. Jag ser Tulips röda päls genom nätet. Jag får svårt att stå still. Allt innuti mig vill dundra fram och slita åt mig min vän och springa iväg. Mitt hjärta manar på. Det blir svårt att andas. Jag tar tag i den andra handen och trycker in naglarna i handflatan.
....................sen kastar jag mig ut ur grönskan.
Allt blir som jag tänkt mig. Jag överraskar tanten och får ett försprång genom att knuffa i kull henne och slita åt mig väskan. Jag tar grinden i ett strålande hopp och springer ut, rakt fram tills jag kommit runt ett hörn. En snabb blick bakåt om jag är förföljd och sen tittar jag efter i väskan.

Tulips bärnstensögon är uppskärrade men hon ser lite igenkännande på mig. Jag tar upp henne ur väskan och känner igenom hennes tunna päls. Den är förändrad, hon är avmagrad. Hon piper lite när jag undersöker henne och då känner jag något som jag inte förväntat mig. Hennes små tuttar verkar svullna? Det slår mig direkt att hon kan vara med ungar.

Tanten var känd för sin kattungefabrik och för att inte ens ta hand om katterna bra och eftersom min Tulip hade varit försvunnen i tre månader kunde allt möjligt ha hänt henne. Nu hade jag tagit tillbaka henne och om hon skulle ha ungar så skulle de bli omhändetagna av bra familjer och inte bara för vinnings skull.

4 kommentarer:

malix sa...

spännande, stakars katt
önskar att jag var lika duktig på att dela in mina ord i stycken. Även alla dessa komman och punkter skulle jag vilja ha med mig.

Cecilia Sahlström sa...

Stackars lilla Tulip! Det var överraskande att det handlade om en kisse. Och att tanten var ondskefull kattplågerska. Jag tänkte inte alls så, först. Jag trodde det handlade om en idyll. Juste lurad! Kan man säga! Många fina beskrivningar. Hade gärna sett lite mer kring varför kissen var "kidnappad"...spännande ju! Tack för din fina kommentar till min text om huset! Kram Cissi

Tjotten sa...

Ständigt nya överraskningar i texten, lite Crusella Devill (stavningen har jag ingen aning om, men hon i 101 dalmatiner)
Hörde just på morgon nyheterna om en katt som blivit insnickrad i golvet av misstag, stackars kisse.
Tycker faktiskt att du kunnat utvecklat denna text mer. Dragit ut på den så hade den blivit ännu mer spännande ;-)
Kram Tjotten

KarinaHC sa...

Ruskig historia i idyllen, texten flyer på bra men jag ser att du som jag har lite bråttom mot slutpoängen.
Du lyckas förmedla den andlösa känslan när hon står där och förbereder sig för anfall. Bra jobbat.
p.s. tack för berömmet:)