Jag ser att jag fram till igår skrivit 121 inlägg /texter/försök/dikter.De flesta under skrivpufftiden.
Det är fantastiskt.
Skrivpuffen funkar för mig som en tändande gnista som oftast antänder min fantasi och låter mig utforska den på nya sätt vinklingar och perspektiv hela tiden. Jättekul.
Jag ser ockSå mer tydligt vaD jag skriver speciellt genom den feedback man får av er läsare. Jag märker teman jag håller mig till, perspektiv jag antar, svårigheter jag återkommer till.
Det är väldigt informativt och ger mig nya ideer.
Jag hämtar ideer från mitt liv, mina intressen, mitt jobb, vänners liv och jobb och ibland kan något från era puffar inspirera mig. Ofta får jag mina bästa ideer på väg hem från jobbet då jag kan s observera saker och folk omkring mig och det sätter oftast igång en tankeström som leder vidare till en textide.
Jag har en skrivbok i väskan för sådana händelser för jag vet att jag inte alltid har iden kvar när jag väl kommit hem, gått ut med hunden, ätit osv tills jag kan sätta mig och skriva. Det verkar funka precis som när man ska minnas en dröm. Direkt nedskrivning eller så förflyktigar det över dagen,
När jag får tid tänker jag att jag ska ta nån text och jobba på den mer, finjustera den, peta i den, utveckla den fullt ut. För jag märker att det kan bli bättre!
Sen får jag sällan tid med det men i sommar kanske....
Jag är så glad över att ni puffare ger mig seriös, kort, lång, djup och ytlig feedback. Bara att nån läser och får en tanke eller känsla uppskattar jag. jag minns tidigare i livet när jag ej var redo för att nån skulle läsa.
Nu skriver jag med RISK för alla slags kritik och jag tror på att SKRIVA ÄNDÅ fast man inte är perfekt och att det ger mig villkoret att fortsätta!
Skrivglädjen finns kvar och inte en gång här på Puffen har jag tappat modet på grund av en kommentar, det är seriös vänskap!
Någon mer som dragit slutsatser efter dessa ...fem månaders regelbunden SKRIVpuffning?
6 kommentarer:
härligt vilken ärlighet vilka vackra och ärliga rader så modigt
Det är så jag också känner. Puffen ger mig mycket. Ibland kan det vara förmycket runt omkring mig, eller sjukdom eller är jag bortrest men ändå trotts små avbrott så återkommer jag alltid då puffen verkligen ger så mycket igen. Har du också märkt vilken förändring som har hänt från de första texterna till idag, inte bara i innehåll utan i skrivandet som helhet från ideé till mottagande av ev. kommentarer.
Ja, puffskrivande är att stå i sitt eget rampljus och bli beskådad.
Mycketmycket fint skrivet om hur det gårr så här långt. Allt tilltalade mig, men de sista raderna är som jag känner att jag inte tagit illa upp, utan alla kommentarer är finfina att få.
Härligt att vi hittat varandra här med vårt skrivande som gemensamt intresse.
Hej!
Vad härligt att du tittar i backspegeln och låter oss veta vad den här tiden betyder för dig. Det är så viktigt att reflektera och se vad som hänt sedan vi började att puffa på varandra. Även om tiden inte alltid räcker till så vill jag in och se vad ni andra håller på med och som sagt hämta inspiration. Jag är inte ensam på kammaren, det finns andra kamrar där inspirationen flödar. Det här har varit en otroligt viktig tid. TACK för vad du ger!
Write on
Tack!
och kanske ska vi alla träffas en dag!
Jag håller verkligen med. Tusen tack för alla kommentarer. Det känns fantastiskt att kunna få skriva tillsammans med er andra och visst vore det kanontrevligt om vi kanske kunde mötas någon gång.
Ju mera jag skriver desto viktigare blir det och det är också så fint att få läsa lla fina texter
Skicka en kommentar