Utmaning 134-vykortet

Skriv om bilden:

Det var tur att jag aldrig låg med honom. Han hade velat och luktade gott, olivtvål och sportig deo och han smög sig nära och min kropp dansade av allt vin jag hade hällt i mig men jag hade sagt nej . Han var min chef. I snömodden på väg hem ångrade jag det en aning men mest på grund av att det var ensamt hemma.

Nu på planeringsdagen baxnade jag och Torkel med nästan öppna munnar. Chef ett och två hade precis presenterat vår nya drive för hösten 2009. Vi skulle helt sluta träffa kunderna utan bara tala med dem i telefon. Ledningen hade kommit på att det var det mest effektivaste sättet att bedriva verksamheten, då sålde vi bäst. Alla satt och visste inte vad de skulle tro.

Torkel jag och Sabete var nyast anställda och hade tagit detta jobb för att det skulle vara en stor kundkontakt live. Nu ändrades allt. Jag bet ihop och förskte greppa att det jobb jag fått var borta. Det fanns bara två sätt jag kunde hantera det genom att söka annat jobb och lämna skeppet eller genom att gilla läget och försöka påverka.

Jag hade inte lust med något av dom, jag satt och bad att semesterveckorna skulle komma fort så jag fick gå hem och fundera på vad jag ville. Nu kändes allt hopplöst och att jag satt fast som i ett skruvstäd.

Nästa projekt skulle presenteras därframme vid whiteboarden så jag pep ut i hallen.
Där stod Sabete. Hon lutade sin panna mot ett fönster.
jag smög fram bakom henne och viskade: Hur är det?
-jo , hörde du?
-ja, tyvärr så...
-jag säger upp mig, detta var inte vad jag anställdes för...
-jag lämnade ett roligt jobb på Astrolabo för detta!
- Herman är en j***a svinpäls !

Det var en himla tur att jag aldrig låg med chefen, de första veckornas smekmånad kunde ha haft en helt annan innebörd och nu när han drivit igenom denna stora förändring bakom våra ryggar så skulle sveket varit för stort för att kunna ta . Det var personligt nog ändå.

Han hade gett mig ett gammalt vykort med oskriven baksida dagen efter vår flört. Jag hade det hemma på spegeln. När jag googlade det fann jag att det var en vykort av ovanlig sort med ett pengavärde.
Nu såg jag att Sabete hade en precis likadant i handen. Det var fuktigt och fläckigt. Hon storgrät. Han hade bedragit oss båda på alla tänkbara sätt.