Utmaning103

Se dig själv i spegeln en stund. Skriv sedan ett självporträtt.

rödlätt mot koppar
blådjup till gråa moln

inte mycket till haka
tunna ögonbryn
bröst midja och kropp
svävar under allt

stavas JAG.

6 kommentarer:

Cecilia Sahlström sa...

Oj, det här var jättebra! Så fåordigt och ändå säger det en massa saker om dig, tyckte jag! "bröst midja och kropp svävar under allt" tyckte jag var vackert. OCh gav ett intryck av att mycket av dig sitter i ditt huvud, som separerat från övrigt! Intressant säger jag också! Det var också intressant att du tyckte att min beskrivning av mig och min personlighet har avspeglats i det jag skriver. Sånt ser man ju inte själv, även om jag på ett intellektuellt plan förstår att så är fallet! Du är en klurig människa, men det har jag ju tyckt hela tiden, så det var i sig ingen överraskning! Kram Cissi

Margareta sa...

Det känns som en akvarellmålning av din själ!

Tjotten sa...

Det var som om dikten var skriven för din målning ovanför. Jag fick känslan av en spröd ängel.
Kort vackerst talande ocg genialt.

Lillemor sa...

Å, underbart. Skört och starkt och oväntat.
Tjugutvå ord och ändå ryms det mycket.
Bravo!

liselotte sa...

Vilken fin text.Kraftfull men ändå sk¨r

Betty sa...

Vad du har fått med mycket känsla på så få rader. Mycket fint skrivit. Jag fastnar för de två första meningarna. /Betty