utmaning 95

något förbryllande:

-Jag gav henne skönhet men det var hon aldrig nöjd med.
-..Och jag gav henne klokhet och det dög inte heller. Vad ville jäntan ha egentligen?

De två goda feerna stod nere på gården utanför ett hyreshus. De hade senast varit på besök vid hennes födelse. De hade samlats kring henne som nyfödd och uttalat sin välsingnelse. De uppfyllde önskningar och alla blev alltid så nöjda.

-Nej vi har ju aldrig haft några som ångrat sig.
-Nej det är så sant så, sa den ena med lila långt hår.
-Kan man ångra sig så här långt efteråt?
-Ja , det hade överstefeemor sagt. Fast det var första gången det någonsin hade hänt så kunde man ångra sig.
-Ja ha, så tokigt. Ja då går vi väl in då.

-Det har ju gått en tid , sa de rosahåriga feen, nästan 40 år, eller hur?
-Ja tror du det?
-Ja jag kollade innan, på blanketten.
De stannade i trappan och såg på varandra. de var arbetskollegor sen väldigt väldigt länge och hade uppfyllt önskningar varje dag sedan de började , nu stod de inför sin svåraste uppgift.

-Men--- sa Rosa tvekande, vad ska vi göra nu då?
Ja vi går väl in..Lila var alltid modigare. Vi går in och hälsar....och... ja lämnar fram ångerblanketten..och sen..
-Ja sen då?
-Sen får vi ta emot den för handläggning...och sen---
-Ja? Usch jag gillar inte alls detta.

-Hur kan man få ångra sina önskningar? De är ju redan uppfyllda!
-Jag hörde att hon anförde att det inte var HENNES önskningar.
-Va ? ja men det brukar ju alltid...
- Ja men det är hon inte nöjd med.
- Vacker och klok vad mer kan man önska?
-Det blir ett svårt fall detta. Låt oss ringa på.