Utmaning 106- Björnen i säcken

Hur många gånger ska jag behöva---

-Hur många gånger ska jag behöva köpa björnen i säcken?
- Grisen.
- Va?
- Ja du menar väl grisen i säcken?
- Nej björnen, ditt dumhuve´.

Norea gick ut ur garaget och lämnade mig svettig och rasande som sol på ett stekt ägg. Det var precis som jag sa det.Björnar var äckliga. Jag hade ännu en gång tagit hem en spännande man och vaknat upp med en tokig jävel som inte ville gå hem. Norea tog mig aldrig på allvar när det verkligen gällde.

Jag stod i mitt eget garage för att liksom locka ut honom eller i allafall försöka få honom att känna mig lite mindre välkommen så han kanske gick sin väg. Helst önskade jag att han smög sig iväg just nu för jag var så himla kissnödig.Jag hade inge lust att ligga lågt i garaget.

Suck, bara att pallra sig in igen , le och se om han i alla fall klätt på sig.

Han satt vid köksbordet när jag kom in med ..ja cykelkedjan .. jag hade varit tvungen att ta med någonting så jag hade ett alibi.
-Vart tog du vägen sa han släpigt? Jag saknade din kropp.

Oj tänkte jag och rodnade. Dök ner i hallgarderoben med hela huvuvdet så han inte skulle se.

-Kom och sätt dig lite sa han, jag har fått igång kaffebryggaren.

-Jaaaa snart, kvittrade jag obetänkt och bet mig i läppen av dumhet. Jag kommer...

Och jag var tvungen att gå ut le och sätta mig vid köksbordet. Han hade plockat fram varsin mugg och lite skorpor. Kaffet verkar starkt och svart till min glädje. Mitt kök kändes som en annan plats just nu och jag var inte bekväm. Jag kunde ju inte stirra på honom nu när jag satt precis mittemot honom men jag stal små bitar av honom.
Han var ju inte ful direkt men hans skägg var ojämnt och grått. Den feta huden på hans nakna bröst verkade smutsig. Håret på huvudet var tunnt och jag kunde inte alls minnas att jag ens hånglat med mannen. Men det hade jag enligt mina diffusa minnesbilder av kvällen innan. Uj!

Hur många gånger skulle jag behöva göra samma misstag? Jag hade goda intentioner när kvällen började men när vinet gick in fick mitt förstånd att ge sig iväg på en lång resa till Crazyville. Jag blev som tokkär i nån loser och drog med honom hem för kärleksfull älskog eller hur det var jag tänkte-då.

Något drastigt måste hända för att ta mig ur detta. Jag vände mig om, drog ut en låda och slöt handen kring skaftet på en lång brödkniv. Jag var plötligt säker på att han var alla dessa trista karlar personifierad. Nu skulle han få veta allvaret och om inte han förvann pust väck skulle blod få springa fram. Mitt köksbord skulle ändå behöva bytas ut. Norea och jag hade bestämt oss att åka till Ikea till helgen.

Bitarna föll på plats och det kändes naturligt att driva kniven hårt genom hans hand ner i bordet. Det var en fantastiskt härlig tjong i träet som jag aldrig hört förrut. Jag blev på gott humör igen.

3 kommentarer:

Gnapp sa...

Jag är inte riktigt med på vem Norea är. Men jag tycker om att texten slutar där den gör - det händer uppenbarligen massor av saker efteråt, men det här inte till.

Och vilket språk. "svettig och rasande som sol på ett stekt ägg".

Lillemor sa...

Tack söta för energipilarna! Dom hjälper. Men skulden, ja, den är där den är.
Jag gillar att huvudpersonen är så handfast. Jag blir inspirerad av det. Och känslan - när prinsen blir en groda, den är så skickligt beskriven.
Älskar meningen "...men jag stal små bitar av honom."
Så jäkla bra.
Heja dej!
Ozzy har lekt med en schappis idag, den första jag träffat sen Humla, men hon ledsnade när Oz grävde en lerhåla och la sej i den.
Lillemor

Chranna sa...

Men ååååå vad bra! Vilket driv!
Jag har skrivkrampen från helvetet men det lossnar nog snart.
Annars lånar jag din brödkniv och skär loss den...