Utmaning 92-Rogert

När jag går in i salen vänder sig alla om och ser på mig. Jag rodnar med hela kroppen. Ögonen vänder sig artigt bort men ett par, tre ansikten kan inte sluta följa mig med blicken hela vägen fram tills jag satt mig vid bordet.Rodnaden bränner värre är den syns. Jag är van.

Jag beställer snabbt in ett högt glas vatten med bubblor och en vodkaMartini att dölja mig bakom. De kan se ringen jag bär, bred massivt i silver som en jävla böld. Varför tog jag på den? Det var av gammal vana. Den skulle inte passa ikväll.

Jag tog av den, stoppade den i byxfickan och andades ut. För handen över hakan för att kolla stubben. Jag ler inuti åt min raspiga manlighet.

Det är en viktig date och jag är väldigt förväntansfull. Det är länge sen jag hade en helt blind date. Först skulle vi vara tvungna att komma över de ögonblick när vi ser varandra och det avgjorde allt. Jag är sjukt känslig för människors maskspel och skulle direkt se om det var något fel på henne.

Själv skulle hon inte kunna se om jag kände obehag . Jag har alltid varit en mästare att förställa mig och denna kväll torde inte bli ett undantag.

Min skönhet golvar dom flesta medelålders kvinnor jag träffar på detta sätt. De är alltför svältfödda, alltför dåraktigt naiva i jakten på nästa man att sätta klorna i. För dom skulle jag kunna vara meningen med livet.

För mig är det en konstform att bemästra.

_________________________________________________________________

Törstig än?