Utmaning 83-Inte en fobi.

Asta har en fobi.

Man ska inte skylta med sina farhågor hade hennes pappa alltid sagt och han var ju major i frälsningsarmen. Han hade tumme med Gud mindes Asta att han sagt ibland. Som liten trodde hon att han hade kontakt med Guds tumme på nåt sätt, att det var något de tummade på sinemellan. men det var länge sen hon tänkte så.
Då när allt var så bokstavligt taget, inte som nu när allt man sa och tänkte stod för abstrakta ideer och koncept. Det var en vackert ord avbröt sig Asta, Som en slags tulpan, kanske i en mörkt lila färg tänkte hon, koncept. om man nu fick tänka på ord så när de skulle vara begrepp av abstraktioner.Hon mindes inte.

Det var en ljus morgon med välrörd äppelmos i gröten och varm mjölk. Solen sken in och det hjälpte alltid upp. Undrar var Hannes tagit vägen, låg han inte på filten nyss? eller hade han ..nej nu blev det tilltrasslat igen. Asta tog en sipp kaffe och försökte få allt att klarna igen som tidigare med de abstrakta begreppen och den svarta tavlan hon alltid...nej hon kunde inte minnas det .

Det var ju igår hon tog emot sin första klass eller hade hon varit studierektor på den skolan när Hannes flyttade hemifrån? Asta njöt av sitt kaffe med den skrynkliga kinden i morgonsolen.

Detta påminde henne om när Agnes ringde och berätta att Allan hade dött på sitt jobb. Chocken hon knappt mindes gjorde hennes fingrar kalla. Varför eldade inte pappa? Allan hennes enda kärlek som lyckligt gifte sig med hennes lillasyster. Asta mindes beskedet och tomheten i hjärtat.