Tiden stod stilla... del 2, efter utmaning 66(läs den först)
Hissen verkar stanna i sina mekaniska banor.
Efteråt.Jag står där
Jag ser hela mig i den avlånga spegeln.
Det är märklig tyst. Tiden står stilla.
Jag ser mig i mina favoritjeans, märke Levis 505or,mörka
De kramar om min underkropp, håller allt fast.Gömt.
Blusen med rosor som från en monettavla, väldigt smickrade mot min hy.
Kavajen i rosarött, insydd för att visa min vältränade midja,
slagen som säger seriöst buissnessperson.
Mina ögon med långa ögonfransar lånade av syrran,
bara subtilt målade, strålande.
Jag var stolt över den tjocka kopparröda flätan som låg som en
anaconda ner över hals och axel.
Jag hade tagit den för den fick mig att uppleva mig kvinnligare än någonsin.
Inflätad i mitten, det svarta löshåret jag haft från början som en hemlighet.
Resten av mig syntes inte. Det var instoppat, intejpat, gömt.
Det är inte ens jag längre.
Jag ser mig själv, den jag är på riktigt, i spegeln.
och får gåshud av att stiga ut ur hissen
in i livet igen.
4 kommentarer:
Den här får jag nästan gåshud av... "ögonfransar lånade av syrran" får mig att tänka två gånger, och flätan som en anaconda - mycket bra bild!
DEtta är ju del 2,
Både del 1 och del 2 är riktigt, riktigt bra! Målande om anställningsintervjun och det där med pulsen, när jaget tar ned händerna under bordet så att intervjuarna inte ska kunna ta om hennes handled. Och lika målande om hur svårt det är med sådana tillfällen. 2:an verkligt målande om hur hon ser ut, hur hon känner sig...det normala i motsats till oron om det onormala...i 1:an...
Lösögonfransarna och flätan. Cissi
gillar vändningen som kommer när hon berättar hur hon ska göra sin Matilda ännu gladare... det suger tagi magen!
Skicka en kommentar