Utmaning 89- GLASS

Nobelpristagaren hade en bror.
Det var en liten bror redan från början som försökte hävda sig men alltid förlorade.Det var endast tre år emellan dom och eftersom vår nobelpristagare hade framgång i allt akademiskt så fick den lilla brodern finna andra områden att glänsa i.
En gång långt före allting satt de två i en bil på väg ut mot flygplatsen. Nobelpristagarna hade som vanligt ett block framme där han noterade vissa detaljer i raka rader. Hans bror å andra sidan drömmde om glass. Detvar en ovanligt het sommardag i Los angeles och det var länge sen sen båda hade åkte någonstans ihop.

Inget drippande i baksätet sa alltid deras mor när hon levde och det fanns kvar som en bra gemen regel sa nobelpristagaren som senare laminerade in en skriven skylt med dessa rader.
Det var deras tredje brors bil och han lät ingen drippa någonstans om han kunde påverka det.
Längre fram blev den brodern den första austronauten på mars men det är en annan historia.

Värmen ökade och nobelpristagaren kände också av det fast han kunde inte säga något så trivialt. Lillebror flämtade och förelog att de skulle stanna för en glass.
Tanken slog överraskande ut alla mentala tankar i nobelpristagarens överhettade hjärna och med en uns av behärskning kvar vinkade han till chaufören att stanna. Han fick inte tvärbromsa broderns bil.
De kastade sig ut och in i en butik. Asfalten verkade varm under deras sandalsulor. Innan nobelpristagaren kunde fatta vad som hände slukade han det första mjukglassen utan hänsyn till skägg och etikett.
Hans bror blev spegelbilden som väckte honom.
Lillebrors fjuniga ansikte begravd djupt ner i två isglassar påminde nobelpristagaren om vem han var och att det viktiga nu var att ta sig från detta folkliga nöje tillbaka till sin cerebrala skärpa.
I bilen plockade han fram till nu lite skrynkligare block igen. Hans bror stod fortfarande kvar i butiken glömsk av allt. Nobelpristagaren med en veckokalender fulla av tal och föredragningar framför sig tillåter sig att känna en sak: att hans brors njutning gav en oerhörd känsla av gemenskap och lycka.
Han påminde sig att aldrig glömma att äta en glas då och då.

Nobelpristagaren kolla även in här