Det blir aldrig som man tänkt sig.
Man startar en ide att man vill skriva men börjar man jobba igen och jobbet har allt kraft och alla pengar man inte har suger och så blir det inget den dagen.
Sista bussen hade gått och jag var tvungen att gå till en annan hållplats lite längre bort. Det skulle göra att jag kom senare till jobbet den första dagen och det gillade jag inte.
Jag travade på , de var svinkallt så tårna var snart fastfrusna vid skorna men inget att gnälla om. Det var halt så det tog sin tid. Jag tog fram mobilen några gånger utifall att jag skulle behöva ringa chefen och meddela min försening men hittade inget nummer till honom.
Jag kom på den andre bussen och insåg att jag nu hade ca trettio extra minuter och att jag skulle kunna skriva en av de uppgifter jag fått.
Jag letade i väskan och fann inget block men en comhemräkning med en del utrymme att skriva på.
Inspirationen och hemligheteni att sitta bland alla vanliga medmänniskor som skulle till sitt jobb gjorde att det blev riktigt bra.Sedan när jag kom fram visade det sig att jag inte heller kom så mycket senare än annars.
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Min blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar