skriv om en krydda
Det var som det bara varit en dröm, min tid på den vackra ön.
Jag sitter på ett cafe vid medborgarplatsen i min nya stad och ser på kringvandrare och posörer.
Jag har solen i ögonen ibland, den flyttar sig.
Jag har min dagbok framför mig upplagd som om jag skapade. om någon ser.
Jag ska strax gå men fastnar plötligt i ett stirr i ingentingheten.
Något tar mig långt bort i tid och rum, på en havsvåg nästan , men torr om skorna.
De våta kinderna överraskar mig, innan allt slår till mina minnessträngar så jag vaknar till.
Minnet . Det är dit den för mig, genom en doft, en förnimmelse och sedan stoppar den mig brutalt där jag var i tio år.
öppen himmel och ödslighet. vänskap och värme , och besvikelse och död.
Gotland, saffran, raukar och salt hav.
Det var mitt hem,
nu är det som det bara varit en dröm.
Utmaning 146- Den blomster tid nu kommer.
Han hade blommorna i håret. Vi skulle träffas vid pub Elgen och han skulle ha en bukett blommor med sig så jag skulle känna igen honom. Nu när jag lite nervös trippar fram mot min blinddate så står han där med en ...bukett eller krans snittblommor instuckna i håret.
Jag stannade till. Han såg inte mig . Han verkade också nervös och stod och speglade sig osäkert i skyltfönstret. Hans nacke var fuktig.
Jag stod och vägde. Mina skor nyinköpta och ostadiga var min största investering på flera år. De gav mig en toppig rumpa sa Annika. Nya Bh och denna rumpa gav mig självförtroendet att ta beslutet att äntligen bege mig ut på en date.
Nu ville jag bara vända eller varför inte bara fortsätta gå förbi där han stod. han skulle inte veta nåt. Jag hade inget utmärkande på mig till kännetecken. Så det gjorde jag.
han vände sig inte ens om utan studerade mig i skyltfönstrets spegling. Jag rös och mina klackar klapprade iväg med mig.
Jag stannade till. Han såg inte mig . Han verkade också nervös och stod och speglade sig osäkert i skyltfönstret. Hans nacke var fuktig.
Jag stod och vägde. Mina skor nyinköpta och ostadiga var min största investering på flera år. De gav mig en toppig rumpa sa Annika. Nya Bh och denna rumpa gav mig självförtroendet att ta beslutet att äntligen bege mig ut på en date.
Nu ville jag bara vända eller varför inte bara fortsätta gå förbi där han stod. han skulle inte veta nåt. Jag hade inget utmärkande på mig till kännetecken. Så det gjorde jag.
han vände sig inte ens om utan studerade mig i skyltfönstrets spegling. Jag rös och mina klackar klapprade iväg med mig.
Utmaning 144-HansTokiga tant
Skriv om en tokig tant, en galen gubbe och en författare som är klok som en pudel.
Det var en solig söndag. Författaren satt vid vattnet och försökte skriva en text. Det var ett tag sen så nu hade ungarna fått åka till Annelis mamma för att han skulle kunna skriva.
Riddarfjärden var kristallblank fast morgonen var ny. Penna och papper, han kunde inte riktligt formulera sig.Måsarna kom och ville ha mat. Någon brukar väl mata dom här.Han gillar måsar och änder och speciellt svanar.
Han skulle inte berätta det för någon men han identifierar sig med en svan. Det hade börjat när han var pojke på pojkars sätt. Stehpen och han hade mest suttit vid datorn som tonåringar. De älskade den mörka känslan av rum och PC och utmaningar. Man behövde inte bry sig om någonting och mamma fanns alltid därför att fixa tallrikar med mat eller chips eller coke.
När han väl fattade och önskade någonting annat hade han en brant backe att bestiga först. Hans vikt hade krypit på honom och nu tyngde den ner honom. Stephen hade inte alls haft det problemet. Han skulle börja på skolans gym och börja jogga och det var början på en målinriktad insats han aldrig gjort förrut.
Det kändes skönt i solen. Det var lite kyligt men passade honom utmärkt och gjorde hans sinnen skärpta.Han orkade småle.
Det var länge sen han träffade Stephen och det gjorde honom sorgsen. Sen han flyttade ihop med Anneli gjorde hon fullständigt klart att han skulle droppa sina vänner. Det gjorde han gärna i början men efter allt skrik och bråk började han önska något annat. Det var en försiktig och hemlig önskan, att ha en vän att tala med.
Helt omöjligt att önska sig någonting sådant så han skrev av sig i sina texter.Luften var fri brukade han tänka och härute även om han inte skrev ett ord så skulle han kunna rensa sin hjärna. Hon kunde se honom från köksföntret och då var hon nöjd.
En krum figur stannade vid vattenbrynet brevid honom.Detvar en äldre man med en påse. Kanske var det han som brukade mata fåglarna , kanske skulle det kunna bli en novell av detta. Hans intresse tändes. Mannen verkade vissla fast han inte kunna höra något.Han hade en stor röd keps med en tofs i nacken.Jackan var öppen och visade en insjunket hårlöst bröst.
Änderna flög in och landande vackert vid hans fötter, måsarna trängde sig fram som de brukade och sen kom ett svanpar glidande. Mannen slutade vissla och såg spänt på och vår författare slutade andas av skönheten.
Den äldre mannen böjde sig ner och tog fram sitt bröd. en stor limpa.Han drog av stora bitar och höll dom i handen ut över vattnen så svanfrun skulle få den första biten. Hon tog den och simmade iväg en bit för att svälja den, hennes make följde efter för att fånga upp smulor.
Mobilen surrade i författarens ficka men fick vänta. Han vände sig mot den äldre mannen men han hade gått. Svanparet kurade ihop sig mot varandra och det såg konstigt ut. Sen sjönk svanfruns huvud plötlsigt ner i vattnet och kroppen blev platt.Maken försökte puffa på henne men inget hände. Han verkade vingla till och sen var även hans liv över.
Ilskan var omedlebar. Han ställde sig upp och sökte med blicken efter den konstiga gubben. Hur kan man göra en sån sak? bjuda små oskyldiga djur på förgiftat bröd. Tårarna kom och öppnade upp en ångest pool han sällan kändes vid.
Hans eget liv med Annelie, ett misslyckande och han fångad som ett djur mellan hennes väggar alltid med känslan av att inte duga. Din snopp är så liten, din kropp är för tunn, du gör inga goda köttbullar, varför lär du dig aldrig något?? och när han svarar så blir hon helt svart i ögonen och aggressiv. Det bästa vore att inte säga något men det smärtar också för då måste han höra dessa förklenande saker om och om igen.
Tur att barnen intefattat nåt. De sover alltid som tur är eller ser på TV.
Det var en solig söndag. Författaren satt vid vattnet och försökte skriva en text. Det var ett tag sen så nu hade ungarna fått åka till Annelis mamma för att han skulle kunna skriva.
Riddarfjärden var kristallblank fast morgonen var ny. Penna och papper, han kunde inte riktligt formulera sig.Måsarna kom och ville ha mat. Någon brukar väl mata dom här.Han gillar måsar och änder och speciellt svanar.
Han skulle inte berätta det för någon men han identifierar sig med en svan. Det hade börjat när han var pojke på pojkars sätt. Stehpen och han hade mest suttit vid datorn som tonåringar. De älskade den mörka känslan av rum och PC och utmaningar. Man behövde inte bry sig om någonting och mamma fanns alltid därför att fixa tallrikar med mat eller chips eller coke.
När han väl fattade och önskade någonting annat hade han en brant backe att bestiga först. Hans vikt hade krypit på honom och nu tyngde den ner honom. Stephen hade inte alls haft det problemet. Han skulle börja på skolans gym och börja jogga och det var början på en målinriktad insats han aldrig gjort förrut.
Det kändes skönt i solen. Det var lite kyligt men passade honom utmärkt och gjorde hans sinnen skärpta.Han orkade småle.
Det var länge sen han träffade Stephen och det gjorde honom sorgsen. Sen han flyttade ihop med Anneli gjorde hon fullständigt klart att han skulle droppa sina vänner. Det gjorde han gärna i början men efter allt skrik och bråk började han önska något annat. Det var en försiktig och hemlig önskan, att ha en vän att tala med.
Helt omöjligt att önska sig någonting sådant så han skrev av sig i sina texter.Luften var fri brukade han tänka och härute även om han inte skrev ett ord så skulle han kunna rensa sin hjärna. Hon kunde se honom från köksföntret och då var hon nöjd.
En krum figur stannade vid vattenbrynet brevid honom.Detvar en äldre man med en påse. Kanske var det han som brukade mata fåglarna , kanske skulle det kunna bli en novell av detta. Hans intresse tändes. Mannen verkade vissla fast han inte kunna höra något.Han hade en stor röd keps med en tofs i nacken.Jackan var öppen och visade en insjunket hårlöst bröst.
Änderna flög in och landande vackert vid hans fötter, måsarna trängde sig fram som de brukade och sen kom ett svanpar glidande. Mannen slutade vissla och såg spänt på och vår författare slutade andas av skönheten.
Den äldre mannen böjde sig ner och tog fram sitt bröd. en stor limpa.Han drog av stora bitar och höll dom i handen ut över vattnen så svanfrun skulle få den första biten. Hon tog den och simmade iväg en bit för att svälja den, hennes make följde efter för att fånga upp smulor.
Mobilen surrade i författarens ficka men fick vänta. Han vände sig mot den äldre mannen men han hade gått. Svanparet kurade ihop sig mot varandra och det såg konstigt ut. Sen sjönk svanfruns huvud plötlsigt ner i vattnet och kroppen blev platt.Maken försökte puffa på henne men inget hände. Han verkade vingla till och sen var även hans liv över.
Ilskan var omedlebar. Han ställde sig upp och sökte med blicken efter den konstiga gubben. Hur kan man göra en sån sak? bjuda små oskyldiga djur på förgiftat bröd. Tårarna kom och öppnade upp en ångest pool han sällan kändes vid.
Hans eget liv med Annelie, ett misslyckande och han fångad som ett djur mellan hennes väggar alltid med känslan av att inte duga. Din snopp är så liten, din kropp är för tunn, du gör inga goda köttbullar, varför lär du dig aldrig något?? och när han svarar så blir hon helt svart i ögonen och aggressiv. Det bästa vore att inte säga något men det smärtar också för då måste han höra dessa förklenande saker om och om igen.
Tur att barnen intefattat nåt. De sover alltid som tur är eller ser på TV.
Utmaning 141-
Skriva en text utifrån en bild.
Nu sänker sig mörkret utanför
Top model på tvn
nedskruvat ljud
ingen lampa tänd
den vita katten är en kringla på ena benet.
det var en kort tid
en paus
så Megan tänkte till
på dagen som varit och
nästa
och helgen och
varför alla ville kalla henne Maggan
och
att hon var så missförstådd
bara för att hon var så smal
det kunde inte hon hjälpa
det låg i generna.
katten hade spunnit tidigare men sov nu tungt
så benet hade nästan somnat
Megan hade powerwalk nr två framför sig
skulle bara sitta klart
framför tvn
och byta om till nåt svart
Nu sänker sig mörkret utanför
Top model på tvn
nedskruvat ljud
ingen lampa tänd
den vita katten är en kringla på ena benet.
det var en kort tid
en paus
så Megan tänkte till
på dagen som varit och
nästa
och helgen och
varför alla ville kalla henne Maggan
och
att hon var så missförstådd
bara för att hon var så smal
det kunde inte hon hjälpa
det låg i generna.
katten hade spunnit tidigare men sov nu tungt
så benet hade nästan somnat
Megan hade powerwalk nr två framför sig
skulle bara sitta klart
framför tvn
och byta om till nåt svart
Utmaning 139 - får jag låna?
Skriva om att låna
Jag lånar dig ett tag
du tar inte illa upp va?
bara ett lån
jag önskar få låna hem dig
kanske bara en dag
kanske bara ett tag
och om det inte går bara vid ett drag
För mitt nästa drag i livet är oklart och då behöver jag lite hjälp
när man inte orkar fatta beslut själv,
när det är livsomvälvande val
jag lånar dig lite
lånar lite av dig bara så pass så jag kan få lite nya tankar från ditt huvud
eller några nya ord att använda om jag måste argumentera
kan jag låna av dig
eller ett par till armar om mina inte räcker till
eller fötter om mina inte är stadig nog
Snälla jag tänkte bara låna detta från dig
kanske en dag när du inte behöver dom
kanske ändå om du gillar mig
schyssta!
Jag lånar dig ett tag
du tar inte illa upp va?
bara ett lån
jag önskar få låna hem dig
kanske bara en dag
kanske bara ett tag
och om det inte går bara vid ett drag
För mitt nästa drag i livet är oklart och då behöver jag lite hjälp
när man inte orkar fatta beslut själv,
när det är livsomvälvande val
jag lånar dig lite
lånar lite av dig bara så pass så jag kan få lite nya tankar från ditt huvud
eller några nya ord att använda om jag måste argumentera
kan jag låna av dig
eller ett par till armar om mina inte räcker till
eller fötter om mina inte är stadig nog
Snälla jag tänkte bara låna detta från dig
kanske en dag när du inte behöver dom
kanske ändå om du gillar mig
schyssta!
Utmaning138-Luft
Vi säger att den är som luft men vi saknar den inte
hallå sakna
hallå vakna
hallå lyssnar nån?
Vi föddes ihop
i en annan tid
med andra förtecken
än Eu-val och La voix
vi växte upp i ABBAS regelbundenhet
och utsvängda jeans
kolkris och hyland
Vi satt i villa
och cyklade till skolan
bortanför våldtäkter och trafficing
vi trodde vår blondhet skyddade oss
från att falla i sär
men hallå
för vi åt ihop
framför tvn
och åkte Saab ihop
på sommarlovet
och hade husdjur och var ansvarsfulla
men visste inte
att vi var predesponerade till att
bli
satelliter
inte rymdfärjor
och att vi sitter nu i våra
egna världar,
i samma stad
väldigt mycket vid liv
ej levande
som om vi
försökte andas luft
men inte visste hur
utan varandra.
hallå sakna
hallå vakna
hallå lyssnar nån?
Vi föddes ihop
i en annan tid
med andra förtecken
än Eu-val och La voix
vi växte upp i ABBAS regelbundenhet
och utsvängda jeans
kolkris och hyland
Vi satt i villa
och cyklade till skolan
bortanför våldtäkter och trafficing
vi trodde vår blondhet skyddade oss
från att falla i sär
men hallå
för vi åt ihop
framför tvn
och åkte Saab ihop
på sommarlovet
och hade husdjur och var ansvarsfulla
men visste inte
att vi var predesponerade till att
bli
satelliter
inte rymdfärjor
och att vi sitter nu i våra
egna världar,
i samma stad
väldigt mycket vid liv
ej levande
som om vi
försökte andas luft
men inte visste hur
utan varandra.
Utmaning 135-Ridå
Skriv om i rampljuset.
Under sängen, ett dammigt möte med tre omaka strumpor
och en platttång
Viola hänger med huvudet
vänder sig om och tittar i taket
som hon gjort hela natten
kräket i munnen
äcklet
skorpiga ögon
om bara en timme ska hon iväg
tack gode gud för Taxi08.
kaffet
inte sugen ett dugg, det surnar i en kopp på golvet
nära bekant med dammråttorna
inga underbyxor
bara lukt och äckel
Hon kryper sig ut i badrummet, kissar med håret i golvet
otäckheter samlas där
man vill inte se
Viola sparkar av sig toppen och bhn
ser omkring sig
efter något rent och nytt
att dra på
står och vinglar
Kaninen i buren ser på
stilla som han brukar,
vickande på sin nos
Hon ser att han inte har vatten
eller pellets
ramlar in i köket och får fram en lång gurka
från israel
både vatten och mat
kläderna då, söker i kammaren,
rörigheten överväldigar
så hon går ut
ner med huuvdet i Ikeakassen där fann hon en stor t-shirt
med Älgar på,
svart som hennes tunga men ren och okej
både hon och hennes minnen visste att det var möjligt
med en slags övergångritual
inför vad som komma skall
detta var kvällen som gällde, om tio minuter förväntade sig hennes fans
en sång och ett sobert leeende
Viola visste att även detta var hennes liv
hennes brödföda och tvång
lyckligen utförd,
inlevd och utlämnad
fram till
nästa ridå.
Under sängen, ett dammigt möte med tre omaka strumpor
och en platttång
Viola hänger med huvudet
vänder sig om och tittar i taket
som hon gjort hela natten
kräket i munnen
äcklet
skorpiga ögon
om bara en timme ska hon iväg
tack gode gud för Taxi08.
kaffet
inte sugen ett dugg, det surnar i en kopp på golvet
nära bekant med dammråttorna
inga underbyxor
bara lukt och äckel
Hon kryper sig ut i badrummet, kissar med håret i golvet
otäckheter samlas där
man vill inte se
Viola sparkar av sig toppen och bhn
ser omkring sig
efter något rent och nytt
att dra på
står och vinglar
Kaninen i buren ser på
stilla som han brukar,
vickande på sin nos
Hon ser att han inte har vatten
eller pellets
ramlar in i köket och får fram en lång gurka
från israel
både vatten och mat
kläderna då, söker i kammaren,
rörigheten överväldigar
så hon går ut
ner med huuvdet i Ikeakassen där fann hon en stor t-shirt
med Älgar på,
svart som hennes tunga men ren och okej
både hon och hennes minnen visste att det var möjligt
med en slags övergångritual
inför vad som komma skall
detta var kvällen som gällde, om tio minuter förväntade sig hennes fans
en sång och ett sobert leeende
Viola visste att även detta var hennes liv
hennes brödföda och tvång
lyckligen utförd,
inlevd och utlämnad
fram till
nästa ridå.
Reflekterande över mitt skrivande genom puffen
Jag ser att jag fram till igår skrivit 121 inlägg /texter/försök/dikter.De flesta under skrivpufftiden.
Det är fantastiskt.
Skrivpuffen funkar för mig som en tändande gnista som oftast antänder min fantasi och låter mig utforska den på nya sätt vinklingar och perspektiv hela tiden. Jättekul.
Jag ser ockSå mer tydligt vaD jag skriver speciellt genom den feedback man får av er läsare. Jag märker teman jag håller mig till, perspektiv jag antar, svårigheter jag återkommer till.
Det är väldigt informativt och ger mig nya ideer.
Jag hämtar ideer från mitt liv, mina intressen, mitt jobb, vänners liv och jobb och ibland kan något från era puffar inspirera mig. Ofta får jag mina bästa ideer på väg hem från jobbet då jag kan s observera saker och folk omkring mig och det sätter oftast igång en tankeström som leder vidare till en textide.
Jag har en skrivbok i väskan för sådana händelser för jag vet att jag inte alltid har iden kvar när jag väl kommit hem, gått ut med hunden, ätit osv tills jag kan sätta mig och skriva. Det verkar funka precis som när man ska minnas en dröm. Direkt nedskrivning eller så förflyktigar det över dagen,
När jag får tid tänker jag att jag ska ta nån text och jobba på den mer, finjustera den, peta i den, utveckla den fullt ut. För jag märker att det kan bli bättre!
Sen får jag sällan tid med det men i sommar kanske....
Jag är så glad över att ni puffare ger mig seriös, kort, lång, djup och ytlig feedback. Bara att nån läser och får en tanke eller känsla uppskattar jag. jag minns tidigare i livet när jag ej var redo för att nån skulle läsa.
Nu skriver jag med RISK för alla slags kritik och jag tror på att SKRIVA ÄNDÅ fast man inte är perfekt och att det ger mig villkoret att fortsätta!
Skrivglädjen finns kvar och inte en gång här på Puffen har jag tappat modet på grund av en kommentar, det är seriös vänskap!
Någon mer som dragit slutsatser efter dessa ...fem månaders regelbunden SKRIVpuffning?
Utmaning 134-Det är bara ett jobb!
skriv om att påverka
Det är bara ett jobb.
Trots ont i magen och känslor av obehag och bortvaldhet
går Trixi till jobbet.
Hon tar små steg och har hög popmusik i lurarna. Det är som att vara i en drömvärld tänker hon då, en drömvärld av sång och lycka där allt harmonierar.
Inte som i verkligheten där dagen försöker sjunga genom att skorra illa med de inre som vill klinga fram.
Trixi ser på fasaden. Där inne på våning sju sitter alla på rad i ett kontorslandskap. Man fikar, äter och samverkar med varandra inför öppenridå. inte ett småprat eller gapskatt kan gömmas undan. Ögon följer en när man ska gå till toaletten och minuter räknas när man tar en nypa luft nere på gräsplanen. Viktoria Båge överser allt och har glasögon med skarpa 50talsvinklar för att ytterligare visa alla vem hon är. Alla i rummet har en dröm om att vara någon och hennes är en kamp varje dag då hennes röst inte längre respekteras.
Trixi är i skottgluggen och har blivit ett exempel.
Utan undantag dras hennes svagheter fram på personlamötet varje vecka och står till svars. och det tar inte lång tid innan hon blir den de tror hon är, som ett dåligt spelad teaterstycke som aldrig tar slut på grund av att de inte vill bli arbetslösa.
Hon sitter i det ljusaste hörnet med utsikt över stadens hamninlopp, sträcker hon på sig ser hon ön Tågön dit alla sommargäster åker.
Där har hennes mormor en stuga, där finns Trixis riktiga liv tänker hon.
Hennes minnen griper tag i henne och låter hennes ömma hjärta andas en smula. Där ute fanns kattan som alltid hade kattungar, kaninerna med hängöron, äppelträden i blom på våren och mest minns hon jakten på körsbär i de fem träden innan fåglarna plockat dom. När Trixi och Mormor kokade den saften blev det den bästa saften i världen.
Trixi önskar sig dit och vet att i verkligheten sitter hon vid en litet skrivbord med en laptop och en trave fakturor och attester och gör sina fel och misstag och hon vet oxå att det var 17 år sedan hon var ute vid stugan.
Trixi önskar att mormor levde och att det gick att ta telefonen och ringa till henne. Trixi undrade så mycket och hade ingen att fråga. Det blev allt svårare att sitta och ta emot ris och kritik.
Det är bara ett jobb tänker hon och ser ut på båtarna. Livet borde vara mer än jobbet.
Hur blev det så här ? Hur mycket kommer jag att reflektera på vilka jobb jag haft när jag själv ligger för döden?Hur troligt är det att jag kommer att bry mig om småtjafs och maktkamper i en arbetsgrupp jämfört med det stora hela i livet? Säger inte folk att det är andra människor man tänker på, saknar och längtar efter vid livets slut.
Var är dom i mitt liv, tänker Trixi? Var är jag?
Det är bara ett jobb.
Trots ont i magen och känslor av obehag och bortvaldhet
går Trixi till jobbet.
Hon tar små steg och har hög popmusik i lurarna. Det är som att vara i en drömvärld tänker hon då, en drömvärld av sång och lycka där allt harmonierar.
Inte som i verkligheten där dagen försöker sjunga genom att skorra illa med de inre som vill klinga fram.
Trixi ser på fasaden. Där inne på våning sju sitter alla på rad i ett kontorslandskap. Man fikar, äter och samverkar med varandra inför öppenridå. inte ett småprat eller gapskatt kan gömmas undan. Ögon följer en när man ska gå till toaletten och minuter räknas när man tar en nypa luft nere på gräsplanen. Viktoria Båge överser allt och har glasögon med skarpa 50talsvinklar för att ytterligare visa alla vem hon är. Alla i rummet har en dröm om att vara någon och hennes är en kamp varje dag då hennes röst inte längre respekteras.
Trixi är i skottgluggen och har blivit ett exempel.
Utan undantag dras hennes svagheter fram på personlamötet varje vecka och står till svars. och det tar inte lång tid innan hon blir den de tror hon är, som ett dåligt spelad teaterstycke som aldrig tar slut på grund av att de inte vill bli arbetslösa.
Hon sitter i det ljusaste hörnet med utsikt över stadens hamninlopp, sträcker hon på sig ser hon ön Tågön dit alla sommargäster åker.
Där har hennes mormor en stuga, där finns Trixis riktiga liv tänker hon.
Hennes minnen griper tag i henne och låter hennes ömma hjärta andas en smula. Där ute fanns kattan som alltid hade kattungar, kaninerna med hängöron, äppelträden i blom på våren och mest minns hon jakten på körsbär i de fem träden innan fåglarna plockat dom. När Trixi och Mormor kokade den saften blev det den bästa saften i världen.
Trixi önskar sig dit och vet att i verkligheten sitter hon vid en litet skrivbord med en laptop och en trave fakturor och attester och gör sina fel och misstag och hon vet oxå att det var 17 år sedan hon var ute vid stugan.
Trixi önskar att mormor levde och att det gick att ta telefonen och ringa till henne. Trixi undrade så mycket och hade ingen att fråga. Det blev allt svårare att sitta och ta emot ris och kritik.
Det är bara ett jobb tänker hon och ser ut på båtarna. Livet borde vara mer än jobbet.
Hur blev det så här ? Hur mycket kommer jag att reflektera på vilka jobb jag haft när jag själv ligger för döden?Hur troligt är det att jag kommer att bry mig om småtjafs och maktkamper i en arbetsgrupp jämfört med det stora hela i livet? Säger inte folk att det är andra människor man tänker på, saknar och längtar efter vid livets slut.
Var är dom i mitt liv, tänker Trixi? Var är jag?
Utmaning 134-vykortet
Skriv om bilden:Det var tur att jag aldrig låg med honom. Han hade velat och luktade gott, olivtvål och sportig deo och han smög sig nära och min kropp dansade av allt vin jag hade hällt i mig men jag hade sagt nej . Han var min chef. I snömodden på väg hem ångrade jag det en aning men mest på grund av att det var ensamt hemma.
Nu på planeringsdagen baxnade jag och Torkel med nästan öppna munnar. Chef ett och två hade precis presenterat vår nya drive för hösten 2009. Vi skulle helt sluta träffa kunderna utan bara tala med dem i telefon. Ledningen hade kommit på att det var det mest effektivaste sättet att bedriva verksamheten, då sålde vi bäst. Alla satt och visste inte vad de skulle tro.
Torkel jag och Sabete var nyast anställda och hade tagit detta jobb för att det skulle vara en stor kundkontakt live. Nu ändrades allt. Jag bet ihop och förskte greppa att det jobb jag fått var borta. Det fanns bara två sätt jag kunde hantera det genom att söka annat jobb och lämna skeppet eller genom att gilla läget och försöka påverka.
Jag hade inte lust med något av dom, jag satt och bad att semesterveckorna skulle komma fort så jag fick gå hem och fundera på vad jag ville. Nu kändes allt hopplöst och att jag satt fast som i ett skruvstäd.
Nästa projekt skulle presenteras därframme vid whiteboarden så jag pep ut i hallen.
Där stod Sabete. Hon lutade sin panna mot ett fönster.
jag smög fram bakom henne och viskade: Hur är det?
-jo , hörde du?
-ja, tyvärr så...
-jag säger upp mig, detta var inte vad jag anställdes för...
-jag lämnade ett roligt jobb på Astrolabo för detta!
- Herman är en j***a svinpäls !
Det var en himla tur att jag aldrig låg med chefen, de första veckornas smekmånad kunde ha haft en helt annan innebörd och nu när han drivit igenom denna stora förändring bakom våra ryggar så skulle sveket varit för stort för att kunna ta . Det var personligt nog ändå.
Han hade gett mig ett gammalt vykort med oskriven baksida dagen efter vår flört. Jag hade det hemma på spegeln. När jag googlade det fann jag att det var en vykort av ovanlig sort med ett pengavärde.
Nu såg jag att Sabete hade en precis likadant i handen. Det var fuktigt och fläckigt. Hon storgrät. Han hade bedragit oss båda på alla tänkbara sätt.
Utmaning 133- Bonde söker fru
Andorra sökte efter en man och hade fastnat för Stamos en man i "Bonde söker fru". Det var först hans ögon, de var mörka och sorgsna. Andorra satt med Tv4 bloggen uppe och satt och zoomade in och ut så hon kunde se på hans bilder i närbild. Det var väldigt bra för Andorra hade lite svårt för vissa saker. Stora porer på näsan tex , det var ju tecken på att han var alkoholost eller allvarligt sjuk.
Andorra hade planerat väl den dagen när hon skulle skriva brevet som skulle fånga hans intresse. Hon tog ledigt från sitt jobb som receptionist på ett cykelföretag och köpte hem ljusblå ar att skriva på. Det skulle inte bli något långt högtravande brev .
Andorra hade
lånat Elsbritts digital kamera för att kunna ta vackra intima bilder att skicka med.
När det blev lunch var brevet klart. effektiv som hon var satt hon på ett frimärke och cyklade själv till TV¤huset för att lämna det rätt til receptionen.
Tiden gick. Andorra var så övertygad över sin framgång att hon väntade att de skulle ringa ganska så direkt för att få med henne till programmet men inget hände.
Veckorna gick och Andorra blev allt surare och surare. det måste ju ha blivit något fel. Trailern med programmet kom allt oftare vid reklampauserna. sen en dag ringde TV4 och andorras hjärta flögupp i hjärtat. De ville ha henne med, kunde hon? inspelning startade på torsdag?
Oj Andorra svettades och frös om vart annat. Klart hon tackade Ja men så snabbt. Nu räckte plötligt inte tiden till för allt hon skulle ordna innan.
Lära sig några fraser av colombianska för att imponera på hans mamma, spraytanna kroppen, gå ner några kilon, och läsa på allt hon hann om små svenska slaktsvin.
Andorra hade planerat väl den dagen när hon skulle skriva brevet som skulle fånga hans intresse. Hon tog ledigt från sitt jobb som receptionist på ett cykelföretag och köpte hem ljusblå ar att skriva på. Det skulle inte bli något långt högtravande brev .
Andorra hade
lånat Elsbritts digital kamera för att kunna ta vackra intima bilder att skicka med.
När det blev lunch var brevet klart. effektiv som hon var satt hon på ett frimärke och cyklade själv till TV¤huset för att lämna det rätt til receptionen.
Tiden gick. Andorra var så övertygad över sin framgång att hon väntade att de skulle ringa ganska så direkt för att få med henne till programmet men inget hände.
Veckorna gick och Andorra blev allt surare och surare. det måste ju ha blivit något fel. Trailern med programmet kom allt oftare vid reklampauserna. sen en dag ringde TV4 och andorras hjärta flögupp i hjärtat. De ville ha henne med, kunde hon? inspelning startade på torsdag?
Oj Andorra svettades och frös om vart annat. Klart hon tackade Ja men så snabbt. Nu räckte plötligt inte tiden till för allt hon skulle ordna innan.
Lära sig några fraser av colombianska för att imponera på hans mamma, spraytanna kroppen, gå ner några kilon, och läsa på allt hon hann om små svenska slaktsvin.
Utmaning 131- Det skulle hända en Måndag
en måndag att längta till.
en natt ringde telefonen
och jag berättade att det skulle hända honom något väldigt speciellt och underbart
om han höll ögonen öppna
om han var observant
om han la märke till det
Han var yrvaken
mitt i natten som det var
oväntat som det var
så lyssnade han intensivt
och undrade vem som ringde
är det det Lotta?
är det du Annalena ..?
Nej sluta att skoja med mig, är det du Lotta?
Jag var tyst förstås för jag hade inte dessa namn
jag kallades inte något sådant
men det kunde inte han veta
för han visste inte
uppfattade inte
att jag var någon helt annan
än de han förväntat sig
Det blev tyst ett tag i luren
jag tog sats och gav den första ledtråden
till när det fantastiska skulle börja hända
honom
Det skulle börja en måndag.
en natt ringde telefonen
och jag berättade att det skulle hända honom något väldigt speciellt och underbart
om han höll ögonen öppna
om han var observant
om han la märke till det
Han var yrvaken
mitt i natten som det var
oväntat som det var
så lyssnade han intensivt
och undrade vem som ringde
är det det Lotta?
är det du Annalena ..?
Nej sluta att skoja med mig, är det du Lotta?
Jag var tyst förstås för jag hade inte dessa namn
jag kallades inte något sådant
men det kunde inte han veta
för han visste inte
uppfattade inte
att jag var någon helt annan
än de han förväntat sig
Det blev tyst ett tag i luren
jag tog sats och gav den första ledtråden
till när det fantastiska skulle börja hända
honom
Det skulle börja en måndag.
Utmaning 132-På kontoret
Skriv om något du (eller din huvudperson) skulle vilja lära sig.
Ellen Dilling tror inte att hon har något mer att lära av sin arbetskamrater.Hon ska vara med på en planeringsdag och vet redan agendan då hon smygkikat i chefens kalender, bara för att den låg där. Så hon vet att en av den dagens punkter är att lista vad man önskar lära sig mer om .
Ellen sitter på sin röda pilatesboll och funderar. Måste komma på något bra att ta upp . Ingen kan förståss ta att hon redan kan allt hon behöver kunna. Egentligen skulle de ju fråga henne vad hon kan lära ut. Elen suger på en av hårtestarna och småler.
De som ser henne i hörnet vid vattenkylaren ser bara det blonda hårsvallet och den breda rumpan. Ellen satt alltid där när resten av arbetsgrupppen fikade i kökshörnan. Hon hade sin "vattendiet"sa hon bestämt om någon frågade. Det var väldigt viktigt för henne att hålla sig till den. De som såg henne såg aldrig att hon drack något vatten men det kunde inte sägas rakt ut. Högen med Måbra och häntExtra låg på bordet brevid. Ellen var avdelningens friskvårdsombud och stolt över det. Rykten gick att hon hade förhandlat fram dessa tidningar som ett friskvårdsförmån vid sin löneförhandling. Ingen visste sanningen .
Assistenten Carina Benson sysslade med annat vid kopiatorn. Hon tänkte på planeringsdagen av helt andra skäl. Urban skulle ju med och hon hoppades att de hamnade i samma grupp. Hans hela namn var Urban Stjärna ch det var han på många sätt. Han var fräknig och hon hade kommit på den allra bästa komplimanger för honom så han skulle lägga märke till henne. Hon skulle utbrista , när de satt tillsammans tex vid kaffepausen eller vid en gruppövning att hans händer verkade beströdda med guld. Det var ovanligt vackert sagt tyckte Carina själv.
Vanja Winka stod i dörren och såg på Carina och Ellen. Resten av kontorslandskapet var tomt. Folk flydde den när de inte var tvungna att vistas där. Alla ljud ekade och man var alltid synlig.
Vanja hade arbetat för att alla skulle sitta i samma rum och hade länge varit övertygad av att denna "amerikanska lösning" skulle var det bästa men nu ångrade hon sig. Stressen att hålla upp det postitiva kostade henne ett elakt magsår och nu hade hon sökt ett annat jobb.
Efter planeringsdagen skulle hon berätta för alla och enhetschefen kunde börja söka efter en efterträdare. Hon hade gjort sitt och kunde inte visa den svaga sidan av att ändra sig.
Nej det var fel, hon ville bara inte visa att hon ändrat sig.
Det var en ledarskapsgrej.
Ellen Dilling tror inte att hon har något mer att lära av sin arbetskamrater.Hon ska vara med på en planeringsdag och vet redan agendan då hon smygkikat i chefens kalender, bara för att den låg där. Så hon vet att en av den dagens punkter är att lista vad man önskar lära sig mer om .
Ellen sitter på sin röda pilatesboll och funderar. Måste komma på något bra att ta upp . Ingen kan förståss ta att hon redan kan allt hon behöver kunna. Egentligen skulle de ju fråga henne vad hon kan lära ut. Elen suger på en av hårtestarna och småler.
De som ser henne i hörnet vid vattenkylaren ser bara det blonda hårsvallet och den breda rumpan. Ellen satt alltid där när resten av arbetsgrupppen fikade i kökshörnan. Hon hade sin "vattendiet"sa hon bestämt om någon frågade. Det var väldigt viktigt för henne att hålla sig till den. De som såg henne såg aldrig att hon drack något vatten men det kunde inte sägas rakt ut. Högen med Måbra och häntExtra låg på bordet brevid. Ellen var avdelningens friskvårdsombud och stolt över det. Rykten gick att hon hade förhandlat fram dessa tidningar som ett friskvårdsförmån vid sin löneförhandling. Ingen visste sanningen .
Assistenten Carina Benson sysslade med annat vid kopiatorn. Hon tänkte på planeringsdagen av helt andra skäl. Urban skulle ju med och hon hoppades att de hamnade i samma grupp. Hans hela namn var Urban Stjärna ch det var han på många sätt. Han var fräknig och hon hade kommit på den allra bästa komplimanger för honom så han skulle lägga märke till henne. Hon skulle utbrista , när de satt tillsammans tex vid kaffepausen eller vid en gruppövning att hans händer verkade beströdda med guld. Det var ovanligt vackert sagt tyckte Carina själv.
Vanja Winka stod i dörren och såg på Carina och Ellen. Resten av kontorslandskapet var tomt. Folk flydde den när de inte var tvungna att vistas där. Alla ljud ekade och man var alltid synlig.
Vanja hade arbetat för att alla skulle sitta i samma rum och hade länge varit övertygad av att denna "amerikanska lösning" skulle var det bästa men nu ångrade hon sig. Stressen att hålla upp det postitiva kostade henne ett elakt magsår och nu hade hon sökt ett annat jobb.
Efter planeringsdagen skulle hon berätta för alla och enhetschefen kunde börja söka efter en efterträdare. Hon hade gjort sitt och kunde inte visa den svaga sidan av att ändra sig.
Nej det var fel, hon ville bara inte visa att hon ändrat sig.
Det var en ledarskapsgrej.
Utmaning 128
Skriv om dubbla budskap.
Han lovade saker
ögonen på honom gjorde det
själv sa han sällan något
Jag kände på hans varma handflata
att han ville komma närmare
han lät mig hålla den
invid min kind
men vi stannade alltid
bland andra
en dag satt vi helt ensamma
på väg någonstans
ihop
bilen fick punka på motorvägen
och jag märkte hur allt
drabbade samman
innuti mig
och revolutionerade,
stormade bastillen runt mitt hjärta och...
han backade våldsamt undan
och grep efter
sin mobil
vi blev upphämtade
av hans fru
Han lovade saker
ögonen på honom gjorde det
själv sa han sällan något
Jag kände på hans varma handflata
att han ville komma närmare
han lät mig hålla den
invid min kind
men vi stannade alltid
bland andra
en dag satt vi helt ensamma
på väg någonstans
ihop
bilen fick punka på motorvägen
och jag märkte hur allt
drabbade samman
innuti mig
och revolutionerade,
stormade bastillen runt mitt hjärta och...
han backade våldsamt undan
och grep efter
sin mobil
vi blev upphämtade
av hans fru
Utmaning 127
Skriv om att lösa ett problem på en plats där du inte förstår språket.
jag står bakom
han framför
en dag
det var bara så
det blev
Han såg mig innan jag såg honom
sa han
huvan han bar
dolde hans utmärkade utseende
Vi sa inget
för vi kunde inte
yttra något i vacuum
det slutade bättre så här
jag står bakom
han framför
en dag
det var bara så
det blev
Han såg mig innan jag såg honom
sa han
huvan han bar
dolde hans utmärkade utseende
Vi sa inget
för vi kunde inte
yttra något i vacuum
det slutade bättre så här
Utmaning 126- Fabrik i idyll
Jag står mitt i trädgården, den ser vild ut, som jag känner mig just nu. Mina tankar far som svalorna ovanför mitt huvud, lika uråldrigt raka och gripande drar dom mig vidare, de dyker och svänger och vågar sig vidare i dansen.
Det är helt ljust ute nu, jag står kvar där jag stått sedan kl 2 i natt, ingen trötthet i världen slog ner på mina axlar fast de låg på lur hela tiden.
Jag ser att huset är vackert i dagsljuset.Det är konstigt att tänka på att något så oskyldigt vackert döljer något fult.
Jag står kvar och solen flyttar sig bakom mig. Jag ser inte om någon är hemma i huset och det bryr jag mig inte om heller. Jag har bestämt mig för att stå kvar i syrenberån tills jag såg henne.
En liten gul bil kör in på gården och parkerar i gruset. Ur stiger damen, haltar och hostar i den tysta morgonen. Bilen backar ut och kör vidare. Hon står där och ser på sitt hus. Jag ser inte hennes ansikte men jag antar att hon ler mot det sommarvackra. Hon är lyckligt lottad.
Nu ser jag bärväskan på axeln. Det är av modern sort som ser ut som en vanlig väska. Jag ser Tulips röda päls genom nätet. Jag får svårt att stå still. Allt innuti mig vill dundra fram och slita åt mig min vän och springa iväg. Mitt hjärta manar på. Det blir svårt att andas. Jag tar tag i den andra handen och trycker in naglarna i handflatan.
....................sen kastar jag mig ut ur grönskan.
Allt blir som jag tänkt mig. Jag överraskar tanten och får ett försprång genom att knuffa i kull henne och slita åt mig väskan. Jag tar grinden i ett strålande hopp och springer ut, rakt fram tills jag kommit runt ett hörn. En snabb blick bakåt om jag är förföljd och sen tittar jag efter i väskan.
Tulips bärnstensögon är uppskärrade men hon ser lite igenkännande på mig. Jag tar upp henne ur väskan och känner igenom hennes tunna päls. Den är förändrad, hon är avmagrad. Hon piper lite när jag undersöker henne och då känner jag något som jag inte förväntat mig. Hennes små tuttar verkar svullna? Det slår mig direkt att hon kan vara med ungar.
Tanten var känd för sin kattungefabrik och för att inte ens ta hand om katterna bra och eftersom min Tulip hade varit försvunnen i tre månader kunde allt möjligt ha hänt henne. Nu hade jag tagit tillbaka henne och om
hon skulle ha ungar så skulle de bli omhändetagna av bra familjer och inte bara för vinnings skull.
Utmaning 123- Ainas ankomst
Skriv 5 favoritord på A och en berättelse där minst två av dem är med.
Det rytmiska slaget av hästhovarna kändes i hela min kropp. mest dunkade takten mot hjärtat. i galopp hade hästen alltid två hovar i marken men det kändes som vi flög fram mycket högre över marken.
Jag längtade och hästen ville det jag ville så vår hastighet bara ökade och ökade. Hinder som bäckar eller omkullvälta träd såg jag inte ens, glömsk av allt som kunde hända, glömsk av verklighetens fasta material.
Snart skulle jag träffa min älskade lillasyster. Hon skulle komma med båt från fastlandet och kände inte någon i hamn. Jag hade tänkt vara där innan båten men jag kunde inte komma ifrån förrän nu.
Potatisen var upptagen och Ängla och Ruda skulle sätta igång med stortvätten. De skulle sakna mig för jag var den starkaste av oss alla men de skulle jobba på utan mig. Gården hade massor av starka händer att ta till.
Hästen och jag kände varandra väl men jag blev snabbt öm i ryggen. Det var ovanan. det var länge sen vi hade gett oss ut på en längre ritt. Nu skulle nya tider starta.
Slavandet med jorden och djuren hade redan tagit hårt på min inre frihet . Nu när lillsyster Aina kom skulle allt bli annorlunda. Vi var bägge fria själar som skiljts åt då vi inte haft makt att fatta egna beslut.
Nu såg jag havet. Det såg vildsint ut med vågorna som skummade. Jag blir alltid orolig för båtresor då det är så onaturligt sätt att färdas på, så dödligt. Fasta markens grus och gräs kändes säkrare. Nu levde jag på en ö så hon hade varit tvungen att ta sig hit över havet.
Jag såg ingen båt därute så jag hoppades att jag skulle finna den i hamn redan när jag kom till den lilla staden. Jag nästan vände direkt. Hästen ryggade tillbaka. Man fick hålla för näsan redan vid tullporten , det luktade skit och ägg.
Det var svårt att förstå varför människor ville bo så här tätt ihop innanför höga murar. Nu skulle jag bara ta den hala och branta vägen rakt ner så skulle hamnen ligga där.
Ingen båt inne, bara några mindre fiskebåtar som sålde fisk.Måsar skränade kring dem.
Allt jag kunde göra var att se till att min häst fick vatten och jag lite bröd. I ränseln hade jag lite så jag gick och satte mig så jag skulle se hamninloppet.
Det var vindskyddat. Jag drog ner den stora mössan längre ner över ögonen så inte mitt kön skulle förråda mig. Då kunde det gå riktigt illa.
Det rytmiska slaget av hästhovarna kändes i hela min kropp. mest dunkade takten mot hjärtat. i galopp hade hästen alltid två hovar i marken men det kändes som vi flög fram mycket högre över marken.
Jag längtade och hästen ville det jag ville så vår hastighet bara ökade och ökade. Hinder som bäckar eller omkullvälta träd såg jag inte ens, glömsk av allt som kunde hända, glömsk av verklighetens fasta material.
Snart skulle jag träffa min älskade lillasyster. Hon skulle komma med båt från fastlandet och kände inte någon i hamn. Jag hade tänkt vara där innan båten men jag kunde inte komma ifrån förrän nu.
Potatisen var upptagen och Ängla och Ruda skulle sätta igång med stortvätten. De skulle sakna mig för jag var den starkaste av oss alla men de skulle jobba på utan mig. Gården hade massor av starka händer att ta till.
Hästen och jag kände varandra väl men jag blev snabbt öm i ryggen. Det var ovanan. det var länge sen vi hade gett oss ut på en längre ritt. Nu skulle nya tider starta.
Slavandet med jorden och djuren hade redan tagit hårt på min inre frihet . Nu när lillsyster Aina kom skulle allt bli annorlunda. Vi var bägge fria själar som skiljts åt då vi inte haft makt att fatta egna beslut.
Nu såg jag havet. Det såg vildsint ut med vågorna som skummade. Jag blir alltid orolig för båtresor då det är så onaturligt sätt att färdas på, så dödligt. Fasta markens grus och gräs kändes säkrare. Nu levde jag på en ö så hon hade varit tvungen att ta sig hit över havet.
Jag såg ingen båt därute så jag hoppades att jag skulle finna den i hamn redan när jag kom till den lilla staden. Jag nästan vände direkt. Hästen ryggade tillbaka. Man fick hålla för näsan redan vid tullporten , det luktade skit och ägg.
Det var svårt att förstå varför människor ville bo så här tätt ihop innanför höga murar. Nu skulle jag bara ta den hala och branta vägen rakt ner så skulle hamnen ligga där.
Ingen båt inne, bara några mindre fiskebåtar som sålde fisk.Måsar skränade kring dem.
Allt jag kunde göra var att se till att min häst fick vatten och jag lite bröd. I ränseln hade jag lite så jag gick och satte mig så jag skulle se hamninloppet.
Det var vindskyddat. Jag drog ner den stora mössan längre ner över ögonen så inte mitt kön skulle förråda mig. Då kunde det gå riktigt illa.
Utmaning 122- Baksidetexten på boken om mitt liv!
De första Fyra decennierna innan den superkvinna om vi alla känner träder fram, nu i bok.
Nu är allt det hemligstämplade materialet släppt efter 75år i bankfack på Bonniers.
Möt kvinnan via hennes egna ord eftersom alla hennes 113 dagböcker nu publicerats och tolkats av sju ledande psykoanalytiker/litteraturprofessorer världen över. Sedan har filmade intervjuer från de framgångrika åren gett viss kunskap om hennes val i livet.
Ny fakta har framkommit som aldrig tidigare berättats.
Vi får följa dessa år från den detaljerade början med djupintervjuer av nära i familjen. Hur upptäcktes hennes talanger, hur utvecklades de och hur påverkade "de svåra åren" hennes framgångssaga.
Detta är en utvecklingsroman att beröras av , en saga , ett epos i nutid från 60-talets livsbejaknade vardagsrealism till 00-talets facebookssocialism i storstad genom ett 10-tal i krig och hjältemod som sedan leder fram till den framgång vi alla känner till genom 20 och 30talet.
Hon gjorde allt hon önskade. Blev en högt älskad författare, sprang Ironman och marathon tre gånger efter hon fyllt 57år, uppfödare av prisbelönta och interlligenta schapendoes, älskad och oväntat rik på vänner, älskare och vackra bostäder världen över men alltid med tid över för de som behövde henne.
*läs om hemligheterna!
*läs om de hon älskade!
*läs om hur hon tränade sig i form!
* Läs om hur hon till slut blev rik.
Se bilderna som aldrig tidigare publicerats!
Förändra ditt liv, läs boken som strax blir film i Hollywood.
Nu är allt det hemligstämplade materialet släppt efter 75år i bankfack på Bonniers.
Möt kvinnan via hennes egna ord eftersom alla hennes 113 dagböcker nu publicerats och tolkats av sju ledande psykoanalytiker/litteraturprofessorer världen över. Sedan har filmade intervjuer från de framgångrika åren gett viss kunskap om hennes val i livet.
Ny fakta har framkommit som aldrig tidigare berättats.
Vi får följa dessa år från den detaljerade början med djupintervjuer av nära i familjen. Hur upptäcktes hennes talanger, hur utvecklades de och hur påverkade "de svåra åren" hennes framgångssaga.
Detta är en utvecklingsroman att beröras av , en saga , ett epos i nutid från 60-talets livsbejaknade vardagsrealism till 00-talets facebookssocialism i storstad genom ett 10-tal i krig och hjältemod som sedan leder fram till den framgång vi alla känner till genom 20 och 30talet.
Hon gjorde allt hon önskade. Blev en högt älskad författare, sprang Ironman och marathon tre gånger efter hon fyllt 57år, uppfödare av prisbelönta och interlligenta schapendoes, älskad och oväntat rik på vänner, älskare och vackra bostäder världen över men alltid med tid över för de som behövde henne.
*läs om hemligheterna!
*läs om de hon älskade!
*läs om hur hon tränade sig i form!
* Läs om hur hon till slut blev rik.
Se bilderna som aldrig tidigare publicerats!
Förändra ditt liv, läs boken som strax blir film i Hollywood.
Utmaning 121-Husdjuret
Skriv om ett Udda husdjur:
Har du sett min Undelat?
han har läppstift och han gillar tomat.
Han är inte fågel och inte fisk
han sitter i fönstret och väntar på smisk.
Han har inget namn än
för han sitter i skamvrån
han bet av min stortå
och jag måste säga ifrån.
Han önskar allra mest
att han vore en häst
men svansen är för kort och buskig
han försöker trava lätt
när vi åker bort
men det faller alltid på att han är så läskig.
Har du sett min Undelat?
han har läppstift och han gillar tomat.
Han är inte fågel och inte fisk
han sitter i fönstret och väntar på smisk.
Han har inget namn än
för han sitter i skamvrån
han bet av min stortå
och jag måste säga ifrån.
Han önskar allra mest
att han vore en häst
men svansen är för kort och buskig
han försöker trava lätt
när vi åker bort
men det faller alltid på att han är så läskig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)