en vanlig flicka.(extrapuff)

Inspirerad av Puttis text här

Det var en gång en helt vanligt flicka med snedlugg och glugg mellan tänderna. hårda ord bet inte på henne ej heller gråt eller måsten. Hon lutade sitt huvud mot den som talade utan att släppa blicken mot golvet.
det fanns törst i flickan långt innan hon kom till och den gick ej att släcka. den kunde plåga henne. Hon hade alltid en flaska kallt vatten med sig eller en cola light eller en äppelminiMer. de fortsatte att plåga henne . henne händer var stora och tunna som spindelväv i regn.
det fanns ingen tröst för flickan där hon gick sina ensamma steg. Det fanns bara väg och den vägrade ge upp.

Detta var en gång en vanlig flicka med snedlugg och lätt för skratt. Hon glömdes bort. Det var kanske inte någons fel tänkte hon. Om det blir räkenskaper en gång kanske någon ställs tills svars eller så funkar det inte så. Vägen ledde vidare så hon gick på den och törstade.

Bluff

jag är en bluff
jag är en hon som sitter som en man i tunnelbanan och röker blå blend bland gamla tanter. jag är en du inte känner men har gult som favoritfärg. Jag har astma och herpes och ont i magen ibland men det ser du inte när du rör dig mot mig på bussen. Det smittar inte. Det vet jag , jag har försökt smitta av mig men ingen drabbas.

Jag är kriminell bland änglar, du drabbas inte av det heller antar jag. jag försöker ta plats

Jag en skugga mot kioskväggen lutar mitt ego ut från er alla. Du ser mig men kan inte tro det är jag. Vi möts , åter och åter igen, på samma buss, i samma vagn , står i samma köer till bankomaten , duckar samma regn men jag är den drabbade.

Varje dag sitter ni alla, du och din man, dina barn och era kollegor och ser ut i tomheten.
Du möter mina blickar ibland men ser mig inte.

Se på mig, låt mig se dig,bli min skugga, bli min slav , låt mig bli nån innan mina rökpauser blir dina enda drömmar .De är väggarna som famnar smittan.

att möblera. att inte sakna bekräftelse, typ

jag sitter i soffan
ser ganska ihopsjunken ut
katten ser på mig
vill ha whiskas igen
ger henne det och en strykning
jag vet att jag klarar det
bara att ta hem och skruva ihop sa syrran

Ta hem-delen klarade jag galant, att betala för mig också
för kontot var fullt med cash.
jag fnissade alltid lite när jag uttryckte mig så ovant coolt på engelska
ibland kunde jag slänga in ett finsk ord också typ Hyyvä houmenta eller nåt bara för att se katten undra
för det var ju ingen annan som hörde

Jo nu hade jag fått hem lådan
lite lagom förväntat platt och tung på fel ställen

Jag ställde den mot tvbänken och kollade in den lite
planerade nästa move. Det var väl bara att brytra sig in i den och ta itu med det hela sa jag till katten som hade hoppat upp i fönstret för att visa att hon inte bryr sig.
Katter bryr sig sällan om människors aktiviteter, det är nog därför jag gillar dom.

Jag tog en kniv och öppnade lådan och ut föll alla delarna på en-och-samma- gång.
Det såg mycket ut. Fuck.

Självklart skulle jag noga studera bruksanvisningen , jag är ju inte dum.
Jag tog med den inpå toa för att få läsa den noggrant.
jag fokuserade bäst därinne speciellt eftersom min mage sällan är speciellt snabb av sig
så där satt jag och läste på och ansträngde mig.

Efteråt la jag ut alla delarana efter skissen och tog en sak i taget och gjorde precis efter skissen
Den blev lite skev på ett ställe men antagligen var det inget viktigt ställe.

Den såg totalt proffsigt ihopsatt ut sedan. Det tog nog en timme och magen kurrade.
Jag tänkte ta en lasagne ur frysen sen
Helmer stod det på den.
Där stod den brevid min dataplats. stadig och helt ny gnistrande mer i silver mer än grått.
Min första ikeamöbel.

Syrran ringde senare och jag berättade allt. Stolt säger hon: Göran du är en kung. jag visste det skulle gå perfekt. Hon skulle komma över och se den nästa helg. jag värmde på lasagnen och var nöjd för det.

Tilltal

Du talar till mig
Man kan lyssna utan öra,
jag ser på tussilagon

en haiku

Anfall

Zahra lekte med mig och det kändes vidrigt. Nu var det en bok hon hade snott rakt av och den andra hade hon gömt någonstans i sin stora bokhylla. Hur skulle jag hitta den igen?
jag satt som på nålar i den fina vita soffan, smuttade på vinbärssaften och log mot orden hon flödade av. Hon var ovanligt söt och vänlig i morronljuset men jag anade oråd. Saften var söt och mitt minne knivskarpt.
Bara för att hon var min lillasyster skulle jag göra det jag måste. Det var som en hicka jag aldrig blev av med. Hon klängde sig fast och behövde mig för att sedan totalt vända och dra sin kos så långt bort hon kunde .
Nu hade hon lurat mig för sista gången. Mitt liv på sparlåga. Jag i ekonomiskt kaos. Männen jag träffade behandlade mig på samma sätt och på något sätt hade jag kommit på att hon var orsaken. Droppen som urholkar stenen. Det var något som pappa alltid sa:
Anfall är bästa försvar.

De senaste hundra dagarna

Det bästa som hänt hände utan ord
det kändes bara helt och fullt, en dag i taget

det värsta som hänt hände mellan två vuxna
det var vad de sa efteråt
allt blod på mamma och gråten
jag såg det
men jag var för ung för att förstå

Nu hade 100 dagar gått
jag hade räknat dem alla
lagt en kalaspuff i en kruka i fönstret
det hade inte märkt ett dugg

jag skulle få äta dom alla på samma gång och det såg jag fram emot
det hände inte på 100 dagar
det var de bästa 100 dagarna på detta nya år.

Jag skapar något med händerna

Jag skapar nåt med händerna, sitter stilla i kvällssol med min svullna fötter och hänger mig åt ärterna jag spritar efter jag gått en dag i högklackat utan dej.

Jag skapar något med tänderna , tar jordgubben, in i munnen mot tungan känner jag hur det brister emot min insida , den tunna fruktsmaken som älskar med mina minnen och får mej att tro på varma nätter utan dej.

Jag skapar nåt med stränderna , tar drivvedens personligheter och travar dem mot gamla pantflaskor och spruckna färgburkar. Sedan ser jag på dom och ler mot dej.

Något efterlängtat

Jag nästan i bersåen,

de vita låren med vinterspåren.

Mår 'en bra
nu när han är här
våren?

Jorå.
Bästa som händer under åren.

Utmaning 2010:96 - 6 april Jag (mig själv) och hon där.

Jag ser på henne som leker med sitt hår, smakar på det och ser tomt in i en tv-skärm. Tittar hon på programmet? Märker hon hur det ser ut? Bleka iris skrynklade som i trans in i en subvärld . Hon har aldrig beträtt den, jag vet. Hon har inte en aning om hur man ser en annan människa i ögonen? Jag vet . Hon petar i sig ljusgula krokar saltade och rullade i ostrester. Är det gott? Känner hon det som något värdigt att ge sin kropp.

Jag undrar ofta hur närvarande hon är i vårt liv. Jag sitter vid köksbordet med min quinoa- och grapefruktsallad, med endast några bitar av knaperstekt bacon, resten åkte in i frysfacket igen. Jag avnjuter stunden och vänder bort mitt huvud från oväsendet och flimret.

Hur kan jag få en kontakt med det hon är därborta.

Jag minns. Jag har våra minnen och vet det har varit annorlunda en gång för länge sedan. Hon där tar aldrig upp det. Jag bär minnena och väntar.

Vi är ett och ibland i en spegel vid sängdags kan jag se henne se på mig och tårar dyker upp i ögonvråna, fulla av längtan. Vi delar det.