en frisk vind

Wiff like a plastic hero. Oum like a upplysning.
tell me något om ditt förflutna,
nej jag var ensam där.

wiff som en vår man väntar, Oum like en dag man minns,
vi kan vara våra hjältar, nej vi kan bara se dess vind.

ett majestät


Han hade en lugn rock över axlarna. Det var full snökaos ute men han stod stilla i hallen och lyssnade innåt. Hon sov nu. Han kände hennes vanor så väl. Det var tre steg kvar så skulle han stå på den kalla yttertrappen. Nycklarna låg på kommoden under spegeln. De låg bra där. Lämnade precis som han skulle gå ut ur deras gemensamma hem och lämna henne.

Tyst decembernatt. Skorna som kunde knarra talde inte . Han tog steget ut.

Inga vantar. Det behövdes inte för den lilla prommenad han skulle ta. Ett tyst steg i taget nerför trappen. Ut på öde vintergata.

Han kunde nästan känna det nu. Lite bet det i skägget. Påminde.Som ett sting från deras ljuva älskogsnätter, som när barnen betydde allt, som när hennes dryckesvanor bara var charmiga och söta.
Han gned sig på kinden och såg en sista gång upp mot hennes tomma fönster. Där stod det ingen idag. Igen som väntade som hon väntat, ingen som brann för honom mer än för drinken. Bara ingen kvar.
Han hade tänkt och känt och beslutat sig. Gå Halvar. Gå medan hon inte märker det så blir skadan mindre. Det blev så och nu gick han ut för att brinna i eget majestät.