en frisk vind

Wiff like a plastic hero. Oum like a upplysning.
tell me något om ditt förflutna,
nej jag var ensam där.

wiff som en vår man väntar, Oum like en dag man minns,
vi kan vara våra hjältar, nej vi kan bara se dess vind.

ett majestät


Han hade en lugn rock över axlarna. Det var full snökaos ute men han stod stilla i hallen och lyssnade innåt. Hon sov nu. Han kände hennes vanor så väl. Det var tre steg kvar så skulle han stå på den kalla yttertrappen. Nycklarna låg på kommoden under spegeln. De låg bra där. Lämnade precis som han skulle gå ut ur deras gemensamma hem och lämna henne.

Tyst decembernatt. Skorna som kunde knarra talde inte . Han tog steget ut.

Inga vantar. Det behövdes inte för den lilla prommenad han skulle ta. Ett tyst steg i taget nerför trappen. Ut på öde vintergata.

Han kunde nästan känna det nu. Lite bet det i skägget. Påminde.Som ett sting från deras ljuva älskogsnätter, som när barnen betydde allt, som när hennes dryckesvanor bara var charmiga och söta.
Han gned sig på kinden och såg en sista gång upp mot hennes tomma fönster. Där stod det ingen idag. Igen som väntade som hon väntat, ingen som brann för honom mer än för drinken. Bara ingen kvar.
Han hade tänkt och känt och beslutat sig. Gå Halvar. Gå medan hon inte märker det så blir skadan mindre. Det blev så och nu gick han ut för att brinna i eget majestät.

19 nov

jag har antagligen strypt dig.
Jo det verkar så så här i efterhand. min händer minns det lite grann men jag har gått vidare. SEn du vann mitt hjärta låg det i vår framtid.

Otäckt. jag vet inte ens varför jag beskriver det. Du var en jag älskade. en jag ville lita på . du slank med. Jag slank mest undan allt.

Du låg där,alla dina muskler hade älskat mig en sista gång. tagit allt på allvar, jag hängde med. Men fast jag försökte, gav mej ini och aktiverade mig en del, fattades något, jag var tom efteråt.

Du nöjd som en katt. Slickade dig om munnen och somnade snabbt. jag tog ett rejält tag bakifrån och tryckte till som om det inte var jag på riktigt.

Du slutade andas, alltför snabbt blev du slapp. Jag låg kvar och tänkte på nästa dag som en lovdag.Du visste inget, låg kvar aldeles slapp.

Galet


Galet
Han stod på stegen. Den hade Ulla rest redan på morgonen. Hon ville alltid kolla till så svalungarna hade det bra. Lilljonas var i ladugården och Ruben sov.
När skulle de sätta på kaffet?
Dagen började strålande och inte en katt syntes på gårdsplanen.

Vem skulle ta fram de färska bullarna och lägga dom till svalning på fönsterblecket? Det var hans morgontankar. han var ej snabb men slug. Hans röda kam darrade när han skärpte blicken. Han hade inte en örns skarpa ögon men den dög.
Stegen hade lutats precis intill väggen ovanför köket. Arne drog upp rullgardinen därinne och gäspade stort. Snart skulle huset vara fullt med spring och de små skulle börja ta för sig . Då var det för sent .
Han älskade bullar, nästan mer än Tilda, Anna, Sotis och fru Hella i hönsgården. De var dumma som fån en dag som denna kluckande och smackande runt sina ägg.
Han planerade att falla med hela sin kropp rakt ner på fönsterkanten och hacka till sig det han kunde. Det var galet.

En smula

Du och jag
ensamma på varsin sida av landsvägen, internätet, vardagsrummet
Mina ögon vilar på din nackes vinkel
du koncentrerar dig
ler inåt
så suckar du
kliar dig på hakan
raspig
upptagen
ser snabbt på klockan

och jag i min fotölj
ignorerar tvprogrammets flimmer
för nu märker jag på ditt finger
en smula.
Den vill jag vara.

att skrämmas

jag känner mig utanför , stor, bred som en ladugårdsdörr, ett fet.to
flytta på dig.
alla ropar efter mig även om de inte använder ord så hör jag det. Det gör ont. det känns tungt.

så då tar jag ett par påsar grillchips eller en stora pizza med extra allt och gömmer mig på mitt rum.
Dom ser mig , jag ser dom men tror ej jag syns .Jag syns inte på samma sätt som dom, de lyckade. Jag ser dom dock och skäms .

Sen kommer en tjej fram till mig, det är skugga under ett träd. Ingen annan ser, håltimme. stilla vind. Hon undrar, ser på min kropp och undrar hur det kunde blir så, att hon minns mig från femman som glad, rolig, med. Jag är samma tjej.

jag kan inte svara sedan , saker händer, tiden går, saker utvecklas olika ,
tiden går, jag älskar Raider och mumsmums och stora portioner av köttfärssås och spagetti som mormor gör det, jag bara älskar det mer än tv och musik och skolan och pojkar. '

Nuförtiden är det mitt liv. jag belönar mig rikligt . Vad annars ?

Oj säger hon, tappar en haka man knappt märker. Oj så du gillar det? Så du väljer det?
Nja säger jag tvekande, nja men så verkar det. just nu i alla fall om du inte antar perspektivet att jag är en tidsresänär som surfar bland tidssperioderna och att jag nu landat hos dig idag som en fjortonåring finnig individ och på alla sätt fel, för att utmana dig och ditt sätt att se på världen.
Jag själv en skrämd själ från alla mina framtider, alla mina levnadsår enkelt utryckt framför er alla. Vad säger ni till mig? Är jag den ni ser? elller den ni lär känna?

Jag vet ej . alla har sin väg att vandra.
Ser bara till att du ej kör över någon på vägen.
Du skräms

trafikförseelse

stanna stanna stanna
där var det rött ljus varför stannade du inte!
Nu går det illa illa
nu ser polisen oss, nu kommer dom efter oss stanna

ja men nu är det försent förtusan jätteförsent.
ingen såg nog puss

Mingel

Jag har mingel i blodet, fötterna hjärtat och ögonen.
Vad vet du om mej? vem är du att ens se på mig ?
dina axlar luktar
din andedräkt stinker, gå.

jag står stilla och vilar på hanen men champangen helt fylld i glaset.
Vem är du och jag härinne? Massor av människor minglare, tokiga roliga och de andra.

jag står för den rätta stilen och avvundas aldrig någon annan. Vem ser mig ikväll?
Schampoonerande kväll, , någonstans står jag nära dig, det är jag men ändå inte.
Smink är viktigt och lukt och smak.Jag glittrar för alla och du ser mig inte.
Som du stinker svensson i mitt vardagsrum.GÅ

Tal

Vilken siffra är ljusast? Ljuvast?
Ilsknast? Struligast?
Vilken tresiffrig kombination ger mer livsglädje, bättre syn och ökat självförtroende?
Vilka två siffror är att föredra framför andra om man firar jul?

När man seriöst delar ett sexsiffrigt tal i fjärdedelar vem har då närmast hem?
Vem tar större kliv bakåt än de tre andra?
Vilken siffra kan man aldrig glömma?

Tal, nuffror och nollor säger inget för sig.
De står alltid i relation med något annat.
De är som dej och mej!

Trafik


SJK...tre...pps...vld
Bilarnas registreringskyltar bildar ord i mig. sjuk, sjukskrivning trevlig man sökes...pizza på s..nä!
Hemväg. Tunnel, bro, mötande bilar och rödlysen.

Jag är på väg hem i bilen.Tänker sällan på något men hjärnan blippar i hjärtats takt.

Jag är ensam ändå inte. singel i sätet bland andra tillsammans. Vädret kvittar bara musiken och vita linjer i backen för mig vidare Hem.

Glöd

Vi vet ej om att vi glöder vänner
glöder, vänner
jag har ont i bland för jag blöder
jag blöder
strimman av svett bakom ditt vänstra öra intresserar mig
det fascinerar mig utan all sans.
Du är den som gör mig våt, minne
Du är minnet jag bär härinne
som om vi såg in i varandra igen.

Tema bedåra

Ulrik Stjärna log. Ingen såg honom le detta ovanliga leende för han stod i mörkret.
Utanför hennes hus, bakom husknuten.
Uppknuten tänkte han, till hennes hjärta, Om hon bara..

Det var kallt ute, sällan hade han längtat så mycket efter den svarta dunjackan med luva som nu. Det var ju bara september, vanligtvis en eftersommarmånad, för han hade tänkt rätt när han planerade detta.
Och nu?
Ja saker har sitt pris. Kylan kanske är bara ett av prisen man ska betala för att få njuta av den bedårande Belinda.
Han var lovade detta. Så kändes det. Man ska följa sitt hjärta hade han läst och det var det han gjorde fast det var kallare än han tänkt.
Snart skulle hon gå ut med hunden. Han pillade på sin mobil och kollade tiden.
Ja snart. Hon var en vanemänniska som de flesta kvinnor tänkte han, för det hade han förstått tidigare , hans mamma hade varit likadan . Ville alltid ha allting på samma sätt varje dag , samma tid.
Inget fick rubba rutinen, speciellt inte han. Det hade han fått klart för sig. Han var ju nåt ynka som hon hade satt till världen och därför skulle han lära sig världen av henne.

Och nu utan mamma så.. Ja han hade ett hjärta och behöver följa det. Kylan gjorde honom inte så mycket nu. Det var väntan som var värst. Väntan på ögonblicket då hon skulle möta hans blick och se det han kände och sedan skulle det bli dom två för livet.

Att försvinna

Vem gör det? Tar sig in på internet och beställer en biljett to Nowhere. Finns det ens som ankomstort ?Hon var nästan död när hon ringde mig. Det var svaga störningar i luren men jag hörde.
Jag kände igen hennes röst. Det var Inez. Enda kvinnan i intendenturen, enda människan bland en massa muppar. Den som nästan skulle försvinna. Det fanns en anledning. hon har strålande vacker och duktig på att ta sig an sega kunder som aldrigt ville gå hem. Vi anade inget.

--Ta mej härifrån , snälla. hjälp mej härifrån..sa hennes röst. Jag la på.

Jag hade inget tid att beblanda mig med sådant fast det sög till av dåligt samvete. Lite, kort. Sedan tänkte jag inte mer på det den dagen. jag hade annat som man kan förstå. jag hade mitt liv. I nacken hörde jag blippande från mobilen om och om igen hela dagen men jag orkade inte. varför ringde hon mej? Vad kunde jag göra?
Jag kastade mobilen ner i motala ström. Jag gick vidare i mitt liv som jag borde, som jag förväntades göra. Det blev tyst.

Undantag

Små grupper av förskolelärare i gallerian. Det var en oväntad syn och de höll varandra i händerna helt naturligt. De väntade på grupper av förmögna som hade bett om ett sammanträffande.
Väntan blev timlig. Som förskollärare plägar roade de sig med små bokstäver så ingen stördes. De var utbildade så och nöjda med det. De hade frågor till de förmögna. De undrade om de kunde sponsra deras önskan att vara ca 7 st förskollärare i varje grupp. De kändes sig tryggast då och rädslan för vargjakt skulle dämpas. Men de förmögna hade ett triumfkort. Tjuvjakten på varg korrolerade enligt undersökningar med antal förskollelärare i förorten. De hade även en teori om vad det grundade på. Och det var det stora undantaget.

Vardags problem


Låt mej berätta om ett problem jag
möter i dörren
varje dag

jag älskar dig
jag har det bästa livet jag aldrig trodde jag skulle få
men tappar nåt
Hon tappar mej lite
på nåt
när jag kommer hem

Inga höstlöv ute än
september
Varm september suger musten ur mig
speciellt vecka 36
greppar så himla hårt runt halsen

jag vill hem
helatiden
helahelahelatiden
hem till soffan sängen älsklingen
jag lutar mig mot
så tungt att andas

Yvig

Det var en strålande fullmånenatt
hon låg och vred sig bland rosa flanell och smulor av äppelkaka.
Hon menstruerade för första gången på fyra månader.
Undrade över datumets signifikans men orkade inte ta fram laptopen för att googla det.

Det är ju en helt vanlig natt, tänkte hon.
jag kan inte somna som folk
Det är jag som är störd
eller drabbar mig pakistan för lite?
det räknas ju
det är min tid, min stund på jorden
men jag oroar mig inte
bara ligger här och stirrar i taket med en katt på magen.

Beroende

Be om en orosande
Jag bad, singel i 78 månader och tre veckor och sju dagar.
Han kom, betäckte mig med en speciell tyngd som jag inte ens visste att jag längtade efter, slet mina fräknar i stycken och tuggade min tunga.
Jag blev "blackandblue" men skön i hans ögon.
Knytnäve endast en gång. lovade han, om det behövs, om jag gjort mej förtjänt av den.
Jag fattade och packade mina väskor. jag ställde upp porten och hade nästa gått en kväll när han ringde.

Sista natten stod det tre hundra soldater utanför men jag släppte in honom på grund av hans kyssar och för vad han lovade mig när jag nästan somnat.

en vanlig flicka.(extrapuff)

Inspirerad av Puttis text här

Det var en gång en helt vanligt flicka med snedlugg och glugg mellan tänderna. hårda ord bet inte på henne ej heller gråt eller måsten. Hon lutade sitt huvud mot den som talade utan att släppa blicken mot golvet.
det fanns törst i flickan långt innan hon kom till och den gick ej att släcka. den kunde plåga henne. Hon hade alltid en flaska kallt vatten med sig eller en cola light eller en äppelminiMer. de fortsatte att plåga henne . henne händer var stora och tunna som spindelväv i regn.
det fanns ingen tröst för flickan där hon gick sina ensamma steg. Det fanns bara väg och den vägrade ge upp.

Detta var en gång en vanlig flicka med snedlugg och lätt för skratt. Hon glömdes bort. Det var kanske inte någons fel tänkte hon. Om det blir räkenskaper en gång kanske någon ställs tills svars eller så funkar det inte så. Vägen ledde vidare så hon gick på den och törstade.

Bluff

jag är en bluff
jag är en hon som sitter som en man i tunnelbanan och röker blå blend bland gamla tanter. jag är en du inte känner men har gult som favoritfärg. Jag har astma och herpes och ont i magen ibland men det ser du inte när du rör dig mot mig på bussen. Det smittar inte. Det vet jag , jag har försökt smitta av mig men ingen drabbas.

Jag är kriminell bland änglar, du drabbas inte av det heller antar jag. jag försöker ta plats

Jag en skugga mot kioskväggen lutar mitt ego ut från er alla. Du ser mig men kan inte tro det är jag. Vi möts , åter och åter igen, på samma buss, i samma vagn , står i samma köer till bankomaten , duckar samma regn men jag är den drabbade.

Varje dag sitter ni alla, du och din man, dina barn och era kollegor och ser ut i tomheten.
Du möter mina blickar ibland men ser mig inte.

Se på mig, låt mig se dig,bli min skugga, bli min slav , låt mig bli nån innan mina rökpauser blir dina enda drömmar .De är väggarna som famnar smittan.

att möblera. att inte sakna bekräftelse, typ

jag sitter i soffan
ser ganska ihopsjunken ut
katten ser på mig
vill ha whiskas igen
ger henne det och en strykning
jag vet att jag klarar det
bara att ta hem och skruva ihop sa syrran

Ta hem-delen klarade jag galant, att betala för mig också
för kontot var fullt med cash.
jag fnissade alltid lite när jag uttryckte mig så ovant coolt på engelska
ibland kunde jag slänga in ett finsk ord också typ Hyyvä houmenta eller nåt bara för att se katten undra
för det var ju ingen annan som hörde

Jo nu hade jag fått hem lådan
lite lagom förväntat platt och tung på fel ställen

Jag ställde den mot tvbänken och kollade in den lite
planerade nästa move. Det var väl bara att brytra sig in i den och ta itu med det hela sa jag till katten som hade hoppat upp i fönstret för att visa att hon inte bryr sig.
Katter bryr sig sällan om människors aktiviteter, det är nog därför jag gillar dom.

Jag tog en kniv och öppnade lådan och ut föll alla delarna på en-och-samma- gång.
Det såg mycket ut. Fuck.

Självklart skulle jag noga studera bruksanvisningen , jag är ju inte dum.
Jag tog med den inpå toa för att få läsa den noggrant.
jag fokuserade bäst därinne speciellt eftersom min mage sällan är speciellt snabb av sig
så där satt jag och läste på och ansträngde mig.

Efteråt la jag ut alla delarana efter skissen och tog en sak i taget och gjorde precis efter skissen
Den blev lite skev på ett ställe men antagligen var det inget viktigt ställe.

Den såg totalt proffsigt ihopsatt ut sedan. Det tog nog en timme och magen kurrade.
Jag tänkte ta en lasagne ur frysen sen
Helmer stod det på den.
Där stod den brevid min dataplats. stadig och helt ny gnistrande mer i silver mer än grått.
Min första ikeamöbel.

Syrran ringde senare och jag berättade allt. Stolt säger hon: Göran du är en kung. jag visste det skulle gå perfekt. Hon skulle komma över och se den nästa helg. jag värmde på lasagnen och var nöjd för det.

Anfall

Zahra lekte med mig och det kändes vidrigt. Nu var det en bok hon hade snott rakt av och den andra hade hon gömt någonstans i sin stora bokhylla. Hur skulle jag hitta den igen?
jag satt som på nålar i den fina vita soffan, smuttade på vinbärssaften och log mot orden hon flödade av. Hon var ovanligt söt och vänlig i morronljuset men jag anade oråd. Saften var söt och mitt minne knivskarpt.
Bara för att hon var min lillasyster skulle jag göra det jag måste. Det var som en hicka jag aldrig blev av med. Hon klängde sig fast och behövde mig för att sedan totalt vända och dra sin kos så långt bort hon kunde .
Nu hade hon lurat mig för sista gången. Mitt liv på sparlåga. Jag i ekonomiskt kaos. Männen jag träffade behandlade mig på samma sätt och på något sätt hade jag kommit på att hon var orsaken. Droppen som urholkar stenen. Det var något som pappa alltid sa:
Anfall är bästa försvar.

De senaste hundra dagarna

Det bästa som hänt hände utan ord
det kändes bara helt och fullt, en dag i taget

det värsta som hänt hände mellan två vuxna
det var vad de sa efteråt
allt blod på mamma och gråten
jag såg det
men jag var för ung för att förstå

Nu hade 100 dagar gått
jag hade räknat dem alla
lagt en kalaspuff i en kruka i fönstret
det hade inte märkt ett dugg

jag skulle få äta dom alla på samma gång och det såg jag fram emot
det hände inte på 100 dagar
det var de bästa 100 dagarna på detta nya år.

Jag skapar något med händerna

Jag skapar nåt med händerna, sitter stilla i kvällssol med min svullna fötter och hänger mig åt ärterna jag spritar efter jag gått en dag i högklackat utan dej.

Jag skapar något med tänderna , tar jordgubben, in i munnen mot tungan känner jag hur det brister emot min insida , den tunna fruktsmaken som älskar med mina minnen och får mej att tro på varma nätter utan dej.

Jag skapar nåt med stränderna , tar drivvedens personligheter och travar dem mot gamla pantflaskor och spruckna färgburkar. Sedan ser jag på dom och ler mot dej.

Något efterlängtat

Jag nästan i bersåen,

de vita låren med vinterspåren.

Mår 'en bra
nu när han är här
våren?

Jorå.
Bästa som händer under åren.

Utmaning 2010:96 - 6 april Jag (mig själv) och hon där.



Jag ser på henne som leker med sitt hår, smakar på det och ser tomt in i en tv-skärm. Tittar hon på programmet? Märker hon hur det ser ut? Bleka iris skrynklade som i trans in i en subvärld . Hon har aldrig beträtt den, jag vet. Hon har inte en aning om hur man ser en annan människa i ögonen? Jag vet . Hon petar i sig ljusgula krokar saltade och rullade i ostrester. Är det gott? Känner hon det som något värdigt att ge sin kropp.

J
ag undrar ofta hur närvarande hon är i vårt liv. Jag sitter vid köksbordet med min quinoa- och grapefruktsallad, med endast några bitar av knaperstekt bacon, resten åkte in i frysfacket igen. Jag avnjuter stunden och vänder bort mitt huvud från oväsendet och flimret.

Hur kan jag få en kontakt med det hon är därborta.

Jag minns. Jag har våra minnen och vet det har varit annorlunda en gång för länge sedan. Hon där tar aldrig upp det. Jag bär minnena och väntar.

Vi är ett och ibland i en spegel vid sängdags kan jag se henne se på mig och tårar dyker upp i ögonvråna, fulla av längtan. Vi delar det.

Utmaning 40, 2010: 9 febr




skattkarta
.
Min väg hem är en karta för dig
vänster är ditt höger
innåt är ditt utåt ,
jag lever här, var är du? vad ser du ?

jag tar mig från A till Ö varje dag , syns det? lämnar det spår någonstans
som kometsvansen
eller som haren eller som vattenpussen
har du spårnäsa?

Är du så ytlig av dej, ser du inte spåren till botten av mig?
ser du inte vad de fångar in
och leder till?

mitt ensamma skatteparadis.
Ditt hjärta.

Utmaning 2010:24 ,ord på I


Ord på J blev ord på I.
Två ord: Ingegerd och Istapp

Fredrik och Ingegerd satt på en takås i morronsolen
en rökte pipa och en drack drambuie ur en termos.
De var såta vänner
nya vänner, handslagssvänner
och de hade en gemensam agenda

Det hade de upptäckt
de möttes i Bloggportalens chattrum där de fräste åt saker
och skrattade ihop några kvällar i december.

-Skräcködlan är inget vidare rolig att jobba med sa Fred, jag försöker faktisk vara en bra chef, jag vet ju hur det ska vara. Men ändå gör hon egna beslut och ibland när hon går upp i limningen då orkar jag bara inte att..

-Jag vet, suckade Ing, stöttande. Jag har ju en likadan , som du vet. Fred nickade för han visste.
En Kulturtant som bara bryr sig om "eleverna", som tycker hon ÄR något speciellt för dom. Åhh så jobbigt att hon måste liksom bli godkänd av dem. Blä Häääääää. Det vinner man ju ingen på när det enda som gäller på vår skola är att hålla budget och läroplan. Tanten bara kräver att få allt på sitt sätt. orkar inte en dag till...

- Tänk om de kunde försvinna, sa Fred, Ja bara sluta, säga upp sig , krisa ihop eller nåt.

- Det är ju min plan sa Ing. som du ju vet.och nu måste vi denna gång göra en konkretare plan för att det ska ske det vi vill.

- Du är en mentor för mig, jag vill vara som du, sa Fred och log. Jag lutar mitt huvud mot din axel. så trygg känner jag mej just nu.

-Fast vi sitter högst upp på taket...?

-Ja det liksom känns rätt mellan oss.

-Så, Fredde-boy, hur ska vi driva dessa medelålders brudar till vansinne???

- Ja "Brudar" är väl till och med lite för snällt sagt. Du har ju själv sagt att din tant nästan ser ut som en av asbergerkillarna på Mcdonaldsdiet.

- ja plus skägget, och din skräcködla har fler rynkor än en fossiliserad dinosaurie.

-och glöm inte kroppsodören...woaw...den går inte av för hackor.

-Sånt skulle jag aldrig stå ut med..då hade min tant rykt för länge sen, min näsa är alldeles för känslig..
-Ja jag har väl mer tålamod med sånt, eller har haft sa Fred. Nu får det vara slut.

-Ska vi gå ner till mig och ta en kaffe?
-Ja fast jag dricker hellre expresso. Ska vi inte ta en kopp där nere över gatan?Det ser förnämt ut.
-Det blir bra. vänta bara lite så ska jag hämta min plånbok i lägenheten.
- Och jag ska ta e rök till så jag går ner...
-Okej vi ses där nere.
- Ja hej.

Nere på gatan strax utanför porten lutade sig Ing och tände sin pipa med tobak. Det är ju ett helvete att man inte får röka nånstans nuförtiden. Bara ute.
Fred dundrade ut i största parkasen i ljusrött. Lite gay är han, tänkte Ing. men jag vågar inte fråga. Än. Hans fart ut mot expressobaren var hög.

-Vänta! ska jag bara röka klart! Ing tog ett tag i hans arm för att stoppa honom och plötsligt halkade hon till, men räddade sig stående mot väggen.

Fred däremot tappade balansen och slog i hårt i den isiga gatan. Ing kastade sig automatiskt fram för att fånga honom på nåt sätt men missade så hennes huvud slogs rakt in i tegelväggen. Blod. Fred sista tanke kom när han i slow motion liggande raklång på gatan såg en stor och säkert tung istapp släppa från taket där högt uppe och sikta in sig mot honom.

Utmaning 2010-7. 7 januari , Orsaka


Det är inte hans fel.
Han såg på sörjan som rann längs med gatan. Halkningen hade ju knappt hänt.
Sörjan som nyss var tre flaskor vått rött och ovanligt dyrt vin. Det kunde han inte ha gjort. Han tog sig öronen. det var så himla kallt ute. ingen mössa heller på grund av hans jävla fåfänga. och nu stod han här och famlade efter förlåt eller bra förklaringar att ge Subbe.

Ingen ska kalla mej tant. Vill tant ha ett kvitto? Det snusande finnansiktet log när hon sa det , precis som om det vore ett fint ord hon nyss själv kommit på. Nåt att trycka till en dam med.

Pytt! Det var oförskämt i allafall och i bästa fall obetänksamt. Lärde sig inte ungdomen någon vett och etikett längre? Troligen inte så oren hon såg ut, knarkade säkert mest och petade sig i pormaskarna. Stackars Sverige . Vi som slitigt och arbetat för att lämna över ett strålande välfungernade land till ett hoper hjärnskadade knarkoffer.
Tur inte min syster Ullabritt levde.Hon hade stått på barrikaderna när den ungen knappt var en sotfläck på hennes pappas outbildade turknäsa. för så var det nog.Hon såg lite mörk ut. De hade flyttat hit för att sko sig på vad vi svenskar jobbat ihop för att sen bara köra allt i botten. Utanför Ica, dit hon förrensten inte tänkte gå igen, såg hon en slemmig röd vätska rinna ner för trottoaren.
Blod! Nä värre, det är säkert blodkräkningar mitt i alla den vackra nyfallna nön.
Vart tar mitt Sverige vägen när sjuka hemlösa får sprida sitt slusk överallt? Damen tag ett fastare tag i icakassen och med sina gåstavar väl valda i det hala väglaget spottade hon mot dörren där härberget låg. Usch.

Vid busshållplatsen stod det inte många. Det var jag och den runda gubben med sin lika runda hund och en söt liten flicka med en stort paket i knäet.
Tänk vilken fin dag. Det snöade sakta och eftersom jag var lite finare klädd än annars så huttrade jag lite, men mest huttarade jag av förväntan. Jag skulle träffa min älskade.

Han hade precis messat från centralen att hans tåg kommit in. Jag såg honom framför mig i sin klarblå parkas mot det röda lockiga håret och den lilla toppluvan. Vi hade inte setts live på ca tre veckor men nu skulle han fira nyår med mig i min lägenhet.
O stora glädje. Jag hade klätt mig så klart i helrött och med en extra liten hemlighet in under. Han hade viskat en gång att han gillade svarta spetsunderkläder och det hade jag änligen hittad i min storlek. Han skulle jubla av glädje.

Ett förskräckt rop bakom mig fick mig att vända mig om i mina drömmar, den runda hunden satt plötsligen i en stril av röd vätska som verkade komma precis under mej. Va? nej. jag hade inte märkt någonting. Var det jag? Jag hoppade försiktigt åt sidan och sen kom bussen.

Utmaning 2010 6. 6 januari , Fri luft

Angelo log mot sin egen spegelbild. Han gillade verkligen vad han såg: de nya ögonbrynen, den släta pannan, det fastare leendet. Håret var tjock och glänsande i den nya bruna färgen.

Det hade varit ett par veckor med lidande och isolering men nu var han redo att möta dagen utan lindor och sjal.

Det var svin kallt. Värsta köldknäppen på år och dag här i staden. Ingen hade noterat ens hans insvepta närvaro bland alla andra tjockt klädda vardagsbor. Ingen hade sett hans rehabilitering. Han hade njutit av sina tjocka sjalar ock huvtröjor och kepsar extralarge, utan att det verkar konstigt.

Nu var dagen D. Han ville inte riktigt än men hade fått en intervju hos Coola klädaffären ner i city och det kunde han inte skjuta på . Det skulle kunna bli hans dröm jobb.
En till titt i skyltfönstret sen gick han in.

Efteråt kände Angelo sig stum i hela kroppen.

Det verkade inte sett honom ens. Han försökte le sitt nya leeende som han tränat på efter filmer på Youtube. De log ej tillbaka. Kvinnan med de grova benen och blommiga glasögon, verkade mest se på klockan bakom hans axel och nickade inte ens. Tillslut efter fler misslyckade försök att inleda en intressant berättelse om dig själv tystnade Angelo helt.

Det blev en besvärande tystnad. Ingen sa något. Klockans tickande hördes och suset av förbipasserande bilar utanför.

-Flasklock, sa Angelo plötsligt. Sickofantissimo!
De såg på honom nu.
-Ejakulerande befängdhet, sa han sen och log. Virus tillade han.

Kvinnan såg utsom ett frågetecken och mannen med den lila sidensjalen i en cool knytning runt halsen. harklade sig och sa:
-Va ? Vad menar du?

-Ja , sa Angelo tydligt och reste på sig. Om ni inte ser att jag vore en värdefull tillgång till er firma så ...
Han ställde sig upp och svepte sin gråröda sjal runt halsen så långt det gick. Inne i yllet mumlade han:
- Luften är fri. jag går!


Utmaning 2010 3. 3 januari , kopiera


Du , efter vår dejt
igår kväll o de våta pussarna som nästan blev kyssar

la jag mig och tänkte
jag tänkte på dej
och hur det kan gå så lätt
att någon okänd
öppnat mitt frysta hjärta




för du är ju inte okänd
fast en främling sedan igår

med mjuka handflator som väckte upp mig
och med ögon som tinade
in i mig
en öppning

vi kände inte varandra
igår
men du är väldigt efterlängtad
o välkommen

din oväntade värme
går aldrig att kopiera


Dag 1, 2010-Skrivpuff träning.

När jag kom hem, såg jag för första gången en ringklocka alldeles bredvid plattan där man slår in sin kod.
Va den hade jag aldrig sett tidigare? tryck stod det men det gjorde jag så klart inte.
den kanske gick till vicevärdens lägenhet om man kom utan att man hörde till huset. jag hörde till huset och hade egen kod. Jag gick in som jag brukade och tog den skramliga hissen , max tre personer, upp till den väntande frukosten.

Jag hatar frukost men eftersom jag hade börjat tränat som en galning på löpbandet på Sats så insåg jag snart att jag orkade mer om jag lade grunden med en havregrynsröra o hallonsylt.
det tog fortfarande emot men jag struntade bara i att tänka på det så gick det snart av sig själv.

Nästan tre dagar senare såg jag ringklockan igen , lite bakom portkodsdosan. nu såg jag att själva tryckknappen var röd. Julerött skulle man kunna säga och helt blankt som det vore nyinstallerat. Jag slog min fyrsiffriga kod och gick in.

Det nya året bjöd på oro . Jag hade inget jobb och väntade på min första utbetalning akassa. Hela december hade jag jobbat extra så jag inte skulle stå helt utan pengar. Jag visste det skulle kunna ta tid innan akassan kom igån. Jag överlevde men inte så mycket mer.

Julen blev fattig men jag och syrran hade knytis så vi tog med det vi hade och firade med några flaskor gott rött vin medan vi såg på kalle anka. Syrran är ju en hel del äldre än mej så hon envisades att se detta traditionstyngda tv program fast jag hade hellre sett på Anna Ankas jul som var precis det verklighetsflykt jag behovde efter ett tungt år.

Syrran som alltid fick betämma bestämde men sen kunde vi se Anna Anka online på Tv3 Play. Min internet koppling skulle stängas ner den 11 januari så det gällde att passa på.

Vi bytte inga julklappar i år heller utan sköt på det till nån jul när vi var bättre ekonomiskt stadda vid kassan, som hon utryckte det klädsamt.

Över nyår åkte hon bort till sin off and on-pojkvän som bodde i budapest så jag fick fira själv. det blev inte mycket till firande bara lite god mat, vegetariskt och en titt utanför fönstret på alla fyrverkerier som exploderade. Jag la mnig efter 12 slaget och sov som en stock.

In på det nya decenniet sökte jag en del lärarjobb. Jag har inget formell behörighet men chansade. Och se det funkade! jag snackade till mig ett timvikariat i en stor skola i norrort. Det tog ca en timma att ta sig dit men det vart et värt ...ett tag. Trött som tusan i vinterkylan halkade jag hemåt. Ingen snöskottning utanför porten, bara glansis och snömodd ovanpå.
Och återigen såg jag knappen med ordet Tryck bredvid min portkoddosa. ta me tusan, visst måste jag testa den!
Jag tog av vantarna och pressade in den. Den gick lätt in och dörren öppnade sig med en susning.

Oj vilken lyx! Jag gick in i porten men kände knappt igen mig. Jo där var trappen som ledde upp till hissen, och jag kände igen väggmålningen vid den stora tavlan med alla våra namn men när jag såg på den så kände jag inte igen några av de namn som stod där.

Jag tittade igen och letade efter mitt efternamn som var ganska ovanligt. Men nej jag hittade det inte. De namn som stod där var till och med ovanligt svåra att utläsa. Som om vissa bokstäver bytt plats eller glidit in i varandra.
Märkligt.

fortsättning följer..