Inspirerad av Puttis text här
Det var en gång en helt vanligt flicka med snedlugg och glugg mellan tänderna. hårda ord bet inte på henne ej heller gråt eller måsten. Hon lutade sitt huvud mot den som talade utan att släppa blicken mot golvet.
det fanns törst i flickan långt innan hon kom till och den gick ej att släcka. den kunde plåga henne. Hon hade alltid en flaska kallt vatten med sig eller en cola light eller en äppelminiMer. de fortsatte att plåga henne . henne händer var stora och tunna som spindelväv i regn.
det fanns ingen tröst för flickan där hon gick sina ensamma steg. Det fanns bara väg och den vägrade ge upp.
Detta var en gång en vanlig flicka med snedlugg och lätt för skratt. Hon glömdes bort. Det var kanske inte någons fel tänkte hon. Om det blir räkenskaper en gång kanske någon ställs tills svars eller så funkar det inte så. Vägen ledde vidare så hon gick på den och törstade.
5 kommentarer:
Underbart. Särskilt första stycket.
Vackert, som sagt särskilt första stycket!
Supertext. Jag fastnade också speciellt för det första stycket.Gärna mera.
Härliga ord på pränt!
kram
/Ulla
Gillar också det första stycket!;-)
Bra beskrivning;-)
Skicka en kommentar