bild

http://www.flickr.com/photos/kodomut/11017094696/sizes/z/in/photostream/

vi visste inte
vi såg varandra och leendena var bredare än landsvägen
instantly!

tre dagar senare sov jag bredvid dig som den enklaste saken i världen
som om jag hade gjort det förut
men aldrig

jag njöt av din rygg
så nära

din andedräkt så jämn
vem kunde ha vetat

jag väntade på dig den fjärde dagen
det var ett strålande nytt slags solsken
tyckte jag

jag satt där till det blev kallt
sen satt jag kvar lite till

sen gick jag hem till mitt

Onödigt

trampar ut skorna
lägger handväskan på byrån
skakar hösten ur håret

 full av oväntade tankar
vad gjorde jag där?

Han doftade choklad
varför just nu?

allt kändes så dumt
och rätt på samma gång

han smakade milt och rått

katten kom fram och hälsade
spann mot mina handflator
hoppades på mat
som alltid

varför kändes denna dag så vardaglig
när det värsta hade hänt
när jag hade gjort nåt så dumt och ogenomtänkt
så jag borde spärras in
jag borde erkänna direkt och gå och dö någonstans

men solen sken plötsligt in genom köksfönstret
telefonen ringde
allt var stilla

jag tog fram mobilen och tryckte av den
det var du

jag var inte längre den jag var
så himla onödigt på vår årsdag!

bild

http://www.flickr.com/photos/24917258@N05/10630976393/sizes/m/in/photostream/

på pass
en kvinna går förbi
det regnar

vi väntar
där är han!
oj han har handlat
han har en av sönerna med sig
oj

jag vågar inte
jag kommer INTE våga
nej JAG vågar inte
gå fram

tillbaka

Hon stod vid mjölet och vägde paketen med handen
grahams? vanligt vetemjöl? kruskakli? vad skulle hon ta?
Vad förväntar sig han?

Det blev en fiberblandning och smör  och ägg ...och lite lingon och granatäppel för smakens skull. Det skulle ju vara piffigt. Det skulle vara enkelt men gott och personligt.
Han älskade bröd.
Hon visste det, kände till det sedan deras heta kärleksffär för tre år sedan och ville baka honom tillbaka.