Onödigt

trampar ut skorna
lägger handväskan på byrån
skakar hösten ur håret

 full av oväntade tankar
vad gjorde jag där?

Han doftade choklad
varför just nu?

allt kändes så dumt
och rätt på samma gång

han smakade milt och rått

katten kom fram och hälsade
spann mot mina handflator
hoppades på mat
som alltid

varför kändes denna dag så vardaglig
när det värsta hade hänt
när jag hade gjort nåt så dumt och ogenomtänkt
så jag borde spärras in
jag borde erkänna direkt och gå och dö någonstans

men solen sken plötsligt in genom köksfönstret
telefonen ringde
allt var stilla

jag tog fram mobilen och tryckte av den
det var du

jag var inte längre den jag var
så himla onödigt på vår årsdag!