Utmaning - På Asfalten


Om något hårt

Jag såg på kartan och tänkte
3...4.kanske 5 kmlångt. det kan jag klara
om inte annat så går jag
Powerwalk är lika skönt och effektivt.

jag tog mig ut
mygg lurade i skuggorna
kl var prick 21
det skulle bli en upptäcksfärd och motion på samma gång

Första delen gick lätt
genom byn, små röda stugor och gårdar som andas förfluten tid
folk syntes inte till
Det blev en lång sväng i bara skog

så skulle avtagsvägen dyka upp som jag sett på kartan
den med en bro över en liten å
Den var nymålad och stod stadigt i olika nyanser av grönt

till höger
för att sedan nå stora vägen där jag alldeles säkert hade varit förr
vägen vindlade sig och gick över åker och äng
Hus i fjärran

Mörkret började komma
skavsår! aj. varför tog jag inga strumpor?
jag kämpade på med gången och såg snart fram emot barfotaspring

så jag tog av skorna
och drog upp långbyxorna till knähöjd
och sprang barfota

Det var en oväntat lång väg fram till Stora vägen, 76an.
rätt som det var att jag trodde jag kommit fram fanns där bara oändlig sträcka att fortsätta på

Nåja jag har tid, jag kan alltid vända
sen såg jag första skylten åt det samhållet dit jag skulle
och tänkte
snart där.

Det gick väldigt bra att jogga barfota
Asfalten var len och mild och grusfri
jag rullade in skorna under armarna
tiden gick och sträckan bredde ut sig

Mörker
inget vidare med mörker på landet
äntligen såg jag korsningen,
där framme skulle jag kunna svänga höger och ha en kilometer kvar hem

men nej jag hade fel
jag sprang på
ändå
Vad skulle jag göra?

Bilar rusar förbi i höga hastigheter på huvudleden
inga gatuljus
beckar svart för varje minut

Jag gick och jag sprang
det var fortfarande enklast att springa

Den släta asfalten hade vita streck vid kanten man kunde svalka fötterna på
jag försökte göra mig synlig
skorna hade reflexer och fick peka framåt
och byxorna likaså baktill
kanske såg dom mig

bilarna hade en väldig fart
jag blev allt räddare men hade ingenstans att bege mig
mer än framåt framåt... framåt

Tillslut kom jag fram, tog av in genom snårskogen, över en äng så kom jag hemmma i stugan .

På kartan efteråt såg jag att jag säkert varit ute i över en mils joggingtur
och helt missräknat distansen.

4 kommentarer:

Drumalex sa...

Din stackare, jag förstår dig så väl. Min orienteringskarriär fick ett abrupt slut i min ungdom då jag var tvungen att lifta hem eftersom jag sprungit så himla fel.

Fröken Johansson sa...

Ja, det lät verkligen hårt. Kände skoskaven och även den otäcka känslan av att småspringa i mörker på den stora landsvägen med bilar som inte kan se en. Bra skildrat.

Lillemor sa...

Men huja! Jag höll andan när jag läste, ska hon hinna, komma fram - och sen är det lustfyllt på vissa ställen med barfotaspringet. Bra, bra.

liselotte sa...

De är fin spänning i texten.Vad skall dyka upp bakom nästa krök. Kunde känna igen lite av mina egna franska vandringar i din text. Skall bli jätte roligt att få följa dina texter igen. En fin bild du har valr