Jag skapar nåt med händerna, sitter stilla i kvällssol med min svullna fötter och hänger mig åt ärterna jag spritar efter jag gått en dag i högklackat utan dej.
Jag skapar något med tänderna , tar jordgubben, in i munnen mot tungan känner jag hur det brister emot min insida , den tunna fruktsmaken som älskar med mina minnen och får mej att tro på varma nätter utan dej.
Jag skapar nåt med stränderna , tar drivvedens personligheter och travar dem mot gamla pantflaskor och spruckna färgburkar. Sedan ser jag på dom och ler mot dej.
7 kommentarer:
Gillar! Gillar.
Fint och poetiskt. Funderar på hur jag ska tolka högklackat utan dig.... där gav du mig allt något att tänka på.
Härlig stämning och jag känner en kvinnas växande självförtroende.
En kommentar om ordet hänger bara. Det är ett härligt och vackert ord som lyfter vårt spårk till höjderna. Problemet med det är att (i alla fall jag) alltid vid första anblicken läser häng-er i st f hän-ger. Vet inte om det är mig det är fel på. ;)
Din text ger mod
Vackert, verkligen vackert!!! :)
Fint, men jag är lite trög och tycker texten är klurig ... Ska läsa den några gånger till!
Och jo, det är två små kattungar som ser på livet i min text. Tack för kommentaren!
Bra! Vackert, en ordlek drar in en i allvaret. Fint, gillar!
Skicka en kommentar