Anfall

Zahra lekte med mig och det kändes vidrigt. Nu var det en bok hon hade snott rakt av och den andra hade hon gömt någonstans i sin stora bokhylla. Hur skulle jag hitta den igen?
jag satt som på nålar i den fina vita soffan, smuttade på vinbärssaften och log mot orden hon flödade av. Hon var ovanligt söt och vänlig i morronljuset men jag anade oråd. Saften var söt och mitt minne knivskarpt.
Bara för att hon var min lillasyster skulle jag göra det jag måste. Det var som en hicka jag aldrig blev av med. Hon klängde sig fast och behövde mig för att sedan totalt vända och dra sin kos så långt bort hon kunde .
Nu hade hon lurat mig för sista gången. Mitt liv på sparlåga. Jag i ekonomiskt kaos. Männen jag träffade behandlade mig på samma sätt och på något sätt hade jag kommit på att hon var orsaken. Droppen som urholkar stenen. Det var något som pappa alltid sa:
Anfall är bästa försvar.