Utmaning 2010 6. 6 januari , Fri luft

Angelo log mot sin egen spegelbild. Han gillade verkligen vad han såg: de nya ögonbrynen, den släta pannan, det fastare leendet. Håret var tjock och glänsande i den nya bruna färgen.

Det hade varit ett par veckor med lidande och isolering men nu var han redo att möta dagen utan lindor och sjal.

Det var svin kallt. Värsta köldknäppen på år och dag här i staden. Ingen hade noterat ens hans insvepta närvaro bland alla andra tjockt klädda vardagsbor. Ingen hade sett hans rehabilitering. Han hade njutit av sina tjocka sjalar ock huvtröjor och kepsar extralarge, utan att det verkar konstigt.

Nu var dagen D. Han ville inte riktigt än men hade fått en intervju hos Coola klädaffären ner i city och det kunde han inte skjuta på . Det skulle kunna bli hans dröm jobb.

En till titt i skyltfönstret sen gick han in.

Efteråt kände Angelo sig stum i hela kroppen.

Det verkade inte sett honom ens. Han försökte le sitt nya leeende som han tränat på efter filmer på Youtube. De log ej tillbaka. Kvinnan med de grova benen och blommiga glasögon, verkade mest se på klockan bakom hans axel och nickade inte ens. Tillslut efter fler misslyckade försök att inleda en intressant berättelse om dig själv tystnade Angelo helt.

Det blev en besvärande tystnad. Ingen sa något. Klockans tickande hördes och suset av förbipasserande bilar utanför.

-Flasklock, sa Angelo plötsligt. Sickofantissimo!

De såg på honom nu.

-Ejakulerande befängdhet, sa han sen och log. Virus tillade han.

Kvinnan såg utsom ett frågetecken och mannen med den lila sidensjalen i en cool knytning runt halsen. harklade sig och sa:

-Va ? Vad menar du?

-Ja , sa Angelo tydligt och reste på sig. Om ni inte ser att jag vore en värdefull tillgång till er firma så ...

Han ställde sig upp och svepte sin gråröda sjal runt halsen så långt det gick. Inne i yllet mumlade han:

- Luften är fri. jag går!