Dag 1, 2010-Skrivpuff träning.

När jag kom hem, såg jag för första gången en ringklocka alldeles bredvid plattan där man slår in sin kod.

Va den hade jag aldrig sett tidigare? tryck stod det men det gjorde jag så klart inte.

den kanske gick till vicevärdens lägenhet om man kom utan att man hörde till huset. jag hörde till huset och hade egen kod. Jag gick in som jag brukade och tog den skramliga hissen , max tre personer, upp till den väntande frukosten.

Jag hatar frukost men eftersom jag hade börjat tränat som en galning på löpbandet på Sats så insåg jag snart att jag orkade mer om jag lade grunden med en havregrynsröra o hallonsylt.

det tog fortfarande emot men jag struntade bara i att tänka på det så gick det snart av sig själv.

Nästan tre dagar senare såg jag ringklockan igen , lite bakom portkodsdosan. nu såg jag att själva tryckknappen var röd. Julerött skulle man kunna säga och helt blankt som det vore nyinstallerat. Jag slog min fyrsiffriga kod och gick in.

Det nya året bjöd på oro . Jag hade inget jobb och väntade på min första utbetalning akassa. Hela december hade jag jobbat extra så jag inte skulle stå helt utan pengar. Jag visste det skulle kunna ta tid innan akassan kom igån. Jag överlevde men inte så mycket mer.

Julen blev fattig men jag och syrran hade knytis så vi tog med det vi hade och firade med några flaskor gott rött vin medan vi såg på kalle anka. Syrran är ju en hel del äldre än mej så hon envisades att se detta traditionstyngda tv program fast jag hade hellre sett på Anna Ankas jul som var precis det verklighetsflykt jag behovde efter ett tungt år.

Syrran som alltid fick betämma bestämde men sen kunde vi se Anna Anka online på Tv3 Play. Min internet koppling skulle stängas ner den 11 januari så det gällde att passa på.

Vi bytte inga julklappar i år heller utan sköt på det till nån jul när vi var bättre ekonomiskt stadda vid kassan, som hon utryckte det klädsamt.

Över nyår åkte hon bort till sin off and on-pojkvän som bodde i budapest så jag fick fira själv. det blev inte mycket till firande bara lite god mat, vegetariskt och en titt utanför fönstret på alla fyrverkerier som exploderade. Jag la mnig efter 12 slaget och sov som en stock.

In på det nya decenniet sökte jag en del lärarjobb. Jag har inget formell behörighet men chansade. Och se det funkade! jag snackade till mig ett timvikariat i en stor skola i norrort. Det tog ca en timma att ta sig dit men det vart et värt ...ett tag. Trött som tusan i vinterkylan halkade jag hemåt. Ingen snöskottning utanför porten, bara glansis och snömodd ovanpå.

Och återigen såg jag knappen med ordet Tryck bredvid min portkoddosa. ta me tusan, visst måste jag testa den!

Jag tog av vantarna och pressade in den. Den gick lätt in och dörren öppnade sig med en susning.

Oj vilken lyx! Jag gick in i porten men kände knappt igen mig. Jo där var trappen som ledde upp till hissen, och jag kände igen väggmålningen vid den stora tavlan med alla våra namn men när jag såg på den så kände jag inte igen några av de namn som stod där.

Jag tittade igen och letade efter mitt efternamn som var ganska ovanligt. Men nej jag hittade det inte. De namn som stod där var till och med ovanligt svåra att utläsa. Som om vissa bokstäver bytt plats eller glidit in i varandra.

Märkligt.

fortsättning följer..