Hon kommer till dej genom slöjor av regn
vått
där framme kan du möta henne
i mörker
sittande vid vägen anar du ingen
lyssnar bara efter bergningsbilen
kollar mobilen
vaken ser du
något stillna i regnet
så stegar hon fram
med ljus i händerna
du hoppas ler och tar ett djupt andetag
men det var ditt sista
hennes armars tyngd
bär ljus
ej ansett
för att sprida liv
men din död
2 kommentarer:
Blir roligt att få läsa dina fina texter igen.
vilken fint text tänk om det är så
Skicka en kommentar