jag är blå som strindberg, det maler i bröstkammaren
jag är röd som engla vid vägkanten sinnesrubbad glad innan
jag är den du inte vill möta en mörk kväll i skogen. Illvillig
du väntar på mig
jag har ont i dig
seglande
tänker jag på dig min kära
stegrande lufsar jag inåt
mot dig min kära
eld
silke visdom
jag har det
du vaknar intill mig
sick
im sick
vi dalar
En metod
Jag har en ny metod. Tjock och orkeslös satt jag i mjukaste soffan en lördagsmorron och slötittade ut på min omvärld genom internet.
Det satt åt och kliade och var varmt fast det var 13 grader kalltute. Linningen på mina favvopyamas skar obetänksamt in i fläsket jag omgavs av. Ingen Bh så mina vänner tittsen kändes tunga mot den midja som en gång fanns.
Jag hade återigen abrupt kastat mig handlöst av en diet som jag påbörjade bara för 12 timmar sedan. Varför känns det alltid lättare på fredagsnatten att starta med något nytt svårt och utmanande?
Jag gjorde det igen och levde cirka tre timmar i ruset av mitt beslut som tillslut surnade, blev platt och fisaktig redan vid två på eftermiddagen. Vid tre stod jag inte ut längre så jag tog tjocka jackan och stora mössan med tofs och störtade till ICA nära för påfyllning av hungermonstret. Det var ett beslut av glädje fröjd o jubel i hela fyra timmar innan jag matt och dimmig i chipsbakfyllan fann mig själv nersmetad av dipp(lök) och chips och en stor påse(nu tom) ostbågar chili.
Det sved bak i munnen. Drickbart? Jag drack och drack och drack kallt vatten direkt ur kranen och fann mig sedan stå framför hallspegeln några minuter senare.
De facto. Detta var inte en bra metod för att gå ner i vikt.Här är jag igen. Det funkade inte.
Jag slösurfade med den inre skamkänslan som styrde sökorden. Var kunde jag finna ro , balans, svar på detta dilemma? Det är många dieter jag testat och misslyckats med. Dukandieten, viktväktarna, stenålderskost, LHCF, kålsopppa och pulver. Ingen verkar funka för mig! vad ska jag göra?
Av en händelse på facebook såg jag en avlägsen vän som postat ett ordspråk jag aldrig hade hört eller ens tänkt.
Faan flög i mig och jag fick som ett slag rakt i hjärtat. Varför äter jag så mycket? Varför kämpar jag så mycket? Start a riot! Starta ett uppror.
- JAA! Upproret var jag, inlåst i ett t
ankefängsel . Jag jobbade så hårt med att misslyckas och gjorde det ju alltid! Varje gång! Vad gör att jag låter den kampen ske mot mig själv? Det bästa och enda jag har? Varför fokuserar jag all energi, självhat och inre skam mot mig själv när det finns så mycket annat att kämpa för i livet, tex livet självt.
Vad vill jag ha för liv?
Jag skrev ut det lilla broderade ordspråket och satte upp det på kylskåpsdörren. Nu fattade jag bättre! Nu skulle jag ta åt mig detta!
Det satt åt och kliade och var varmt fast det var 13 grader kalltute. Linningen på mina favvopyamas skar obetänksamt in i fläsket jag omgavs av. Ingen Bh så mina vänner tittsen kändes tunga mot den midja som en gång fanns.
Jag hade återigen abrupt kastat mig handlöst av en diet som jag påbörjade bara för 12 timmar sedan. Varför känns det alltid lättare på fredagsnatten att starta med något nytt svårt och utmanande?
Jag gjorde det igen och levde cirka tre timmar i ruset av mitt beslut som tillslut surnade, blev platt och fisaktig redan vid två på eftermiddagen. Vid tre stod jag inte ut längre så jag tog tjocka jackan och stora mössan med tofs och störtade till ICA nära för påfyllning av hungermonstret. Det var ett beslut av glädje fröjd o jubel i hela fyra timmar innan jag matt och dimmig i chipsbakfyllan fann mig själv nersmetad av dipp(lök) och chips och en stor påse(nu tom) ostbågar chili.
Det sved bak i munnen. Drickbart? Jag drack och drack och drack kallt vatten direkt ur kranen och fann mig sedan stå framför hallspegeln några minuter senare.
De facto. Detta var inte en bra metod för att gå ner i vikt.Här är jag igen. Det funkade inte.
Jag slösurfade med den inre skamkänslan som styrde sökorden. Var kunde jag finna ro , balans, svar på detta dilemma? Det är många dieter jag testat och misslyckats med. Dukandieten, viktväktarna, stenålderskost, LHCF, kålsopppa och pulver. Ingen verkar funka för mig! vad ska jag göra?
Av en händelse på facebook såg jag en avlägsen vän som postat ett ordspråk jag aldrig hade hört eller ens tänkt.
Faan flög i mig och jag fick som ett slag rakt i hjärtat. Varför äter jag så mycket? Varför kämpar jag så mycket? Start a riot! Starta ett uppror.
- JAA! Upproret var jag, inlåst i ett t
ankefängsel . Jag jobbade så hårt med att misslyckas och gjorde det ju alltid! Varje gång! Vad gör att jag låter den kampen ske mot mig själv? Det bästa och enda jag har? Varför fokuserar jag all energi, självhat och inre skam mot mig själv när det finns så mycket annat att kämpa för i livet, tex livet självt.Vad vill jag ha för liv?
Jag skrev ut det lilla broderade ordspråket och satte upp det på kylskåpsdörren. Nu fattade jag bättre! Nu skulle jag ta åt mig detta!
walkabout
Elgiganten erbjuder nu sextio månaders avbetalning.
jag ser på tvrutan, dras in till verkligheten. vad säger dom? 60 månaders slaveri för en tv eller en expressobryggare eller en vad?
jag går ut. rakt ut i natten.
Ut i vinternatten, rätt klädd och förberedd.
jag går ut och går , på natten , jag vet det är tokigt , dumt , obetänksamt eller bara det bästa valet.
Bort från tvn bästa råd och reklamens sugande kraft. Vi vet vad livet ska innehålla eller?
nej jag misstänker vi i sitter fast i tv soffan och utan djupare tankar leds in i att köpa mer större skärmar, bättre kaffe, längre liv, smalare midja. Vi leds vid näsan rakt in i en pseudovärld vi inte ens valt att tilhöra. vad är livet?
jag tar mina första steg ut i natten , de är halt på trottoaren, jag halkar lätt, men tar fart och travar framåt.
kallt ute inga stjärnor, bara mörker utanför förortens vägljus.
bortanför mitt hem , ute , kallt , halt och jag tänker inte mer på tv bruset bara på hur kallt det är och att jag fryser mer än jag trodde, jag brukar inte frysa. Jag saknar något , minns inte vad det kan vara, jag travar på i natten ensam , du skulle sett mig men jag går bara på utan tanke om våldtäktsmän och frysskador. jag vet inte längre. varför gick jag ut? luften är fräsch, ny, som den alltid varit. prommenaden är en slinga , jag verkar ha gått runt mitt kvarter och en ett till, ett kvarter bortanför, jag vill hemåt nu. sambo, hund, varm säng, ett glas vin. det är min ensamma vandring tillbaks som räknas. rakt fram, människor med hundar, bilar, snö på vägen , halt, jag vill hem nu, jag återvänder hem och allt är bra i min värld.
jag ser på tvrutan, dras in till verkligheten. vad säger dom? 60 månaders slaveri för en tv eller en expressobryggare eller en vad?
jag går ut. rakt ut i natten.
Ut i vinternatten, rätt klädd och förberedd.
jag går ut och går , på natten , jag vet det är tokigt , dumt , obetänksamt eller bara det bästa valet.
Bort från tvn bästa råd och reklamens sugande kraft. Vi vet vad livet ska innehålla eller?
nej jag misstänker vi i sitter fast i tv soffan och utan djupare tankar leds in i att köpa mer större skärmar, bättre kaffe, längre liv, smalare midja. Vi leds vid näsan rakt in i en pseudovärld vi inte ens valt att tilhöra. vad är livet?
jag tar mina första steg ut i natten , de är halt på trottoaren, jag halkar lätt, men tar fart och travar framåt.
kallt ute inga stjärnor, bara mörker utanför förortens vägljus.
bortanför mitt hem , ute , kallt , halt och jag tänker inte mer på tv bruset bara på hur kallt det är och att jag fryser mer än jag trodde, jag brukar inte frysa. Jag saknar något , minns inte vad det kan vara, jag travar på i natten ensam , du skulle sett mig men jag går bara på utan tanke om våldtäktsmän och frysskador. jag vet inte längre. varför gick jag ut? luften är fräsch, ny, som den alltid varit. prommenaden är en slinga , jag verkar ha gått runt mitt kvarter och en ett till, ett kvarter bortanför, jag vill hemåt nu. sambo, hund, varm säng, ett glas vin. det är min ensamma vandring tillbaks som räknas. rakt fram, människor med hundar, bilar, snö på vägen , halt, jag vill hem nu, jag återvänder hem och allt är bra i min värld.
en frisk vind
Wiff like a plastic hero. Oum like a upplysning.
tell me något om ditt förflutna,
nej jag var ensam där.
wiff som en vår man väntar, Oum like en dag man minns,
vi kan vara våra hjältar, nej vi kan bara se dess vind.
tell me något om ditt förflutna,
nej jag var ensam där.
wiff som en vår man väntar, Oum like en dag man minns,
vi kan vara våra hjältar, nej vi kan bara se dess vind.
ett majestät
Han hade en lugn rock över axlarna. Det var full snökaos ute men han stod stilla i hallen och lyssnade innåt. Hon sov nu. Han kände hennes vanor så väl. Det var tre steg kvar så skulle han stå på den kalla yttertrappen. Nycklarna låg på kommoden under spegeln. De låg bra där. Lämnade precis som han skulle gå ut ur deras gemensamma hem och lämna henne.
Tyst decembernatt. Skorna som kunde knarra talde inte . Han tog steget ut.
Inga vantar. Det behövdes inte för den lilla prommenad han skulle ta. Ett tyst steg i taget nerför trappen. Ut på öde vintergata.
Han kunde nästan känna det nu. Lite bet det i skägget. Påminde.Som ett sting från deras ljuva älskogsnätter, som när barnen betydde allt, som när hennes dryckesvanor bara var charmiga och söta.
Han gned sig på kinden och såg en sista gång upp mot hennes tomma fönster. Där stod det ingen idag. Igen som väntade som hon väntat, ingen som brann för honom mer än för drinken. Bara ingen kvar.
Han hade tänkt och känt och beslutat sig. Gå Halvar. Gå medan hon inte märker det så blir skadan mindre. Det blev så och nu gick han ut för att brinna i eget majestät.
19 nov
jag har antagligen strypt dig.
Jo det verkar så så här i efterhand. min händer minns det lite grann men jag har gått vidare. SEn du vann mitt hjärta låg det i vår framtid.
Otäckt. jag vet inte ens varför jag beskriver det. Du var en jag älskade. en jag ville lita på . du slank med. Jag slank mest undan allt.
Du låg där,alla dina muskler hade älskat mig en sista gång. tagit allt på allvar, jag hängde med. Men fast jag försökte, gav mej ini och aktiverade mig en del, fattades något, jag var tom efteråt.
Du nöjd som en katt. Slickade dig om munnen och somnade snabbt. jag tog ett rejält tag bakifrån och tryckte till som om det inte var jag på riktigt.
Du slutade andas, alltför snabbt blev du slapp. Jag låg kvar och tänkte på nästa dag som en lovdag.Du visste inget, låg kvar aldeles slapp.
Jo det verkar så så här i efterhand. min händer minns det lite grann men jag har gått vidare. SEn du vann mitt hjärta låg det i vår framtid.
Otäckt. jag vet inte ens varför jag beskriver det. Du var en jag älskade. en jag ville lita på . du slank med. Jag slank mest undan allt.
Du låg där,alla dina muskler hade älskat mig en sista gång. tagit allt på allvar, jag hängde med. Men fast jag försökte, gav mej ini och aktiverade mig en del, fattades något, jag var tom efteråt.
Du nöjd som en katt. Slickade dig om munnen och somnade snabbt. jag tog ett rejält tag bakifrån och tryckte till som om det inte var jag på riktigt.
Du slutade andas, alltför snabbt blev du slapp. Jag låg kvar och tänkte på nästa dag som en lovdag.Du visste inget, låg kvar aldeles slapp.
Galet
Galet
Han stod på stegen. Den hade Ulla rest redan på morgonen. Hon ville alltid kolla till så svalungarna hade det bra. Lilljonas var i ladugården och Ruben sov.
När skulle de sätta på kaffet?
Dagen började strålande och inte en katt syntes på gårdsplanen.
Vem skulle ta fram de färska bullarna och lägga dom till svalning på fönsterblecket? Det var hans morgontankar. han var ej snabb men slug. Hans röda kam darrade när han skärpte blicken. Han hade inte en örns skarpa ögon men den dög.
Stegen hade lutats precis intill väggen ovanför köket. Arne drog upp rullgardinen därinne och gäspade stort. Snart skulle huset vara fullt med spring och de små skulle börja ta för sig . Då var det för sent .
Han älskade bullar, nästan mer än Tilda, Anna, Sotis och fru Hella i hönsgården. De var dumma som fån en dag som denna kluckande och smackande runt sina ägg.
Han planerade att falla med hela sin kropp rakt ner på fönsterkanten och hacka till sig det han kunde. Det var galet.
En smula
Du och jag
ensamma på varsin sida av landsvägen, internätet, vardagsrummet
Mina ögon vilar på din nackes vinkel
du koncentrerar dig
ler inåt
så suckar du
kliar dig på hakan
raspig
upptagen
ser snabbt på klockan
och jag i min fotölj
ignorerar tvprogrammets flimmer
för nu märker jag på ditt finger
en smula.
Den vill jag vara.
ensamma på varsin sida av landsvägen, internätet, vardagsrummet
Mina ögon vilar på din nackes vinkel
du koncentrerar dig
ler inåt
så suckar du
kliar dig på hakan
raspig
upptagen
ser snabbt på klockan
och jag i min fotölj
ignorerar tvprogrammets flimmer
för nu märker jag på ditt finger
en smula.
Den vill jag vara.
att skrämmas
jag känner mig utanför , stor, bred som en ladugårdsdörr, ett fet.to
flytta på dig.
alla ropar efter mig även om de inte använder ord så hör jag det. Det gör ont. det känns tungt.
så då tar jag ett par påsar grillchips eller en stora pizza med extra allt och gömmer mig på mitt rum.
Dom ser mig , jag ser dom men tror ej jag syns .Jag syns inte på samma sätt som dom, de lyckade. Jag ser dom dock och skäms .
Sen kommer en tjej fram till mig, det är skugga under ett träd. Ingen annan ser, håltimme. stilla vind. Hon undrar, ser på min kropp och undrar hur det kunde blir så, att hon minns mig från femman som glad, rolig, med. Jag är samma tjej.
jag kan inte svara sedan , saker händer, tiden går, saker utvecklas olika ,
tiden går, jag älskar Raider och mumsmums och stora portioner av köttfärssås och spagetti som mormor gör det, jag bara älskar det mer än tv och musik och skolan och pojkar. '
Nuförtiden är det mitt liv. jag belönar mig rikligt . Vad annars ?
Oj säger hon, tappar en haka man knappt märker. Oj så du gillar det? Så du väljer det?
Nja säger jag tvekande, nja men så verkar det. just nu i alla fall om du inte antar perspektivet att jag är en tidsresänär som surfar bland tidssperioderna och att jag nu landat hos dig idag som en fjortonåring finnig individ och på alla sätt fel, för att utmana dig och ditt sätt att se på världen.
Jag själv en skrämd själ från alla mina framtider, alla mina levnadsår enkelt utryckt framför er alla. Vad säger ni till mig? Är jag den ni ser? elller den ni lär känna?
Jag vet ej . alla har sin väg att vandra.
Ser bara till att du ej kör över någon på vägen.
Du skräms
flytta på dig.
alla ropar efter mig även om de inte använder ord så hör jag det. Det gör ont. det känns tungt.
så då tar jag ett par påsar grillchips eller en stora pizza med extra allt och gömmer mig på mitt rum.
Dom ser mig , jag ser dom men tror ej jag syns .Jag syns inte på samma sätt som dom, de lyckade. Jag ser dom dock och skäms .
Sen kommer en tjej fram till mig, det är skugga under ett träd. Ingen annan ser, håltimme. stilla vind. Hon undrar, ser på min kropp och undrar hur det kunde blir så, att hon minns mig från femman som glad, rolig, med. Jag är samma tjej.
jag kan inte svara sedan , saker händer, tiden går, saker utvecklas olika ,
tiden går, jag älskar Raider och mumsmums och stora portioner av köttfärssås och spagetti som mormor gör det, jag bara älskar det mer än tv och musik och skolan och pojkar. '
Nuförtiden är det mitt liv. jag belönar mig rikligt . Vad annars ?
Oj säger hon, tappar en haka man knappt märker. Oj så du gillar det? Så du väljer det?
Nja säger jag tvekande, nja men så verkar det. just nu i alla fall om du inte antar perspektivet att jag är en tidsresänär som surfar bland tidssperioderna och att jag nu landat hos dig idag som en fjortonåring finnig individ och på alla sätt fel, för att utmana dig och ditt sätt att se på världen.
Jag själv en skrämd själ från alla mina framtider, alla mina levnadsår enkelt utryckt framför er alla. Vad säger ni till mig? Är jag den ni ser? elller den ni lär känna?
Jag vet ej . alla har sin väg att vandra.
Ser bara till att du ej kör över någon på vägen.
Du skräms
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)