Något Ädelt?

min pappa kallade mig alltid sin prinsessa, jag fick det jag vill ha och älskade det,

jag saknar det villkorslösa pappa gav , pussen i pannan,,Jag fick följa med på mjölkrundan. blinkningen över ett fullsatt rum, de många presenterna
Överraskande ibland, förväntade alltid.
jag var inte värd det. Inte då , verkligen inte nu.

han backade undan från mig
jag växte upp. jag kände en skillnad.
sedan sågs vi inte på flera år. han hade sitt , jag mitt långt därifrån.
ibland en släktträff, pinsamma kramar, ord som lovar
och jag med sorgset hjärta åkte hemåt

presenterna sårade. det kunde komma regelbundet kostbara men tomma på känslor
utan hans ord
han kunde inte tala
senare hörde jag han börjat smygdricka vodka
någon såg honom halsa en flaska i en bil
någon hörde att han älskade sitt nya liv med den nya kvinnan

jag hörde ingenting tills han låg på sin dödsbädd, 67 år, cancern åt honom
då skulle jag komma springande
så det gjorde jag
med andan i halsen
hjärtat i halsgropen
smög jag mig rakt in i händelsernas centrum
och satt som en av dom andra brevid hans säng

han gick bort en dag, jag hade kramat hans hand på slutet

En suck

En tanke
sol genom fönstret bildar skimmer på sängen
han ligger där
jag står vid ampellijan plockar torra blad
han ligger där ljudlöst

drömmer han?
jag tar en klunk vatten
sväljer och ser ut genom fönstret
snart vår
frost i löven
knölar i marken väntar på att slå ut

jag bidar min tid
han bara sover lugnt
en suck
som från ingenstans
hans ögon öppnas

jag kan inte le
inte ens andas

besvikelsen säger mig allt