Det satt åt och kliade och var varmt fast det var 13 grader kalltute. Linningen på mina favvopyamas skar obetänksamt in i fläsket jag omgavs av. Ingen Bh så mina vänner tittsen kändes tunga mot den midja som en gång fanns.
Jag hade återigen abrupt kastat mig handlöst av en diet som jag påbörjade bara för 12 timmar sedan. Varför känns det alltid lättare på fredagsnatten att starta med något nytt svårt och utmanande?
Jag gjorde det igen och levde cirka tre timmar i ruset av mitt beslut som tillslut surnade, blev platt och fisaktig redan vid två på eftermiddagen. Vid tre stod jag inte ut längre så jag tog tjocka jackan och stora mössan med tofs och störtade till ICA nära för påfyllning av hungermonstret. Det var ett beslut av glädje fröjd o jubel i hela fyra timmar innan jag matt och dimmig i chipsbakfyllan fann mig själv nersmetad av dipp(lök) och chips och en stor påse(nu tom) ostbågar chili.
Det sved bak i munnen. Drickbart? Jag drack och drack och drack kallt vatten direkt ur kranen och fann mig sedan stå framför hallspegeln några minuter senare.
De facto. Detta var inte en bra metod för att gå ner i vikt.Här är jag igen. Det funkade inte.
Jag slösurfade med den inre skamkänslan som styrde sökorden. Var kunde jag finna ro , balans, svar på detta dilemma? Det är många dieter jag testat och misslyckats med. Dukandieten, viktväktarna, stenålderskost, LHCF, kålsopppa och pulver. Ingen verkar funka för mig! vad ska jag göra?
Av en händelse på facebook såg jag en avlägsen vän som postat ett ordspråk jag aldrig hade hört eller ens tänkt.
Faan flög i mig och jag fick som ett slag rakt i hjärtat. Varför äter jag så mycket? Varför kämpar jag så mycket? Start a riot! Starta ett uppror.
- JAA! Upproret var jag, inlåst i ett t

Vad vill jag ha för liv?
Jag skrev ut det lilla broderade ordspråket och satte upp det på kylskåpsdörren. Nu fattade jag bättre! Nu skulle jag ta åt mig detta!