Utmaning 120-Hejdå Vinter och Tack .Två versioner

Version ett:

Farväl Vinter,
du var en kall en
emot mig slog isande vindar alltför ofta för att det skulle kunna vara en slump.

Du lurades och drog ut mig i snön när solen sken och jag kände hoppet stiga, då slog du tillbaka med en storm och ett hagelanfall så jag inte hann till porten utan slogs ner blödande .

Innanför ett dubbelglasfönster kunde jag se på dig utan att spotta
och känna mig totalt oförstående över andra människors naiva glädje över snö och halka och is.

Jag önskar dig snarare hejdå för gott, återvänd dit du går när sommaren drar in över staden.

Jag hoppas att du denna gång stannar kvar och tänker över vad du åskamkar oss vanliga dödliga. Finns det nåt gott med ditt besök här så kan vi säkert avstå.
-----------------------------------------------------------------------------
Version två:
Sötaste vinter tack för ditt besök. Det kändes som vi inte kunde få nog av varandra den första tiden. Känner du som jag att vi måste träffas igen? Jag hoppas det, jag tyckte jag kunde läsa det i dina rörelser.

Jag saknar dig redan fast du precis lämnat mig. Du var en upplevelese jag inte kunnat ana.

Tack för du kom tillbaka en gång till fast alla sa du lämnat oss för gott.

Du vet,
jag blir så lycklig bara av att vara dig nära.

Hoppas du kan komma igen. Bry dig inte om vad andra tycker och om det blir en jättehet junidag, var spontan och kom bara.Överraska mig.
Jag ska aldrig glömma dig om du kommer tillbaks til mig.

Utmaning 119-Korsord

En bild att skriva till:

Jag hör hur hon gräver i filten och försöker få en bekväm liggplats för natten. Troligen har hon hoppat upp i den vinröda fotöljen där hon inte får vara egentligen. ja det är inget jag tänker göra nåt åt. inte ikväll fast jag kan vara ganska nitisk med ordning och reda hemma.

Husbåten gungar alltid lite grand och denna kväll är inget undantag.Det är becksvart utanför förutom en lykta så jag ser när jag ska ut och kissa. Toan var sönder och det var ett hemskt besvär.
Jag satt med korsordet från DN och njöt av att åter och åter igen komma på de små ord som skulle passas in. Njutningen kändes lite extra syndig för att jag dricker vin samtidigt. Teo skulle kommit förbi men hade en spelning inne i city. Vi träffades alltför sällan nuförtiden.

Nu hade hon somnat. Min lilla hund snarkade alltid lite sött på grund av sin korta nos men det kändes hemtrevligt och rogivande så här nära sängdags. Dags att lägga sig.

Nu fattades bara svaret på bildgåtan. Det var en bild på en ...ja ..en sån där .livboj, nej boj är väl nåt annat, ja en sån man kastar i om man ramlat i vattnet, en räddningsring..ring? Nej vad heter det ?

Oops nu gick den sista glödlampan! Nu får jag verkligen gå och lägga mig.

Utmaning 118

Skriv om en god gärning.

Det vore en härlig sak om du tog din krokiga näsa
och parkerade den där solen aldrig skiner.

Det vore en gåva till världen om du bara kröp in
där du kom ifrån och självdog.

Det vore en oerhörd besparing i samhället om du stannade inne och började syssla med det som passar dig bättre dvs att kamma vägglöss.

Det vore en god gärning om du satte dig i din gamla bil och körde rakt ner i älven.

Ha gärna bra musik på under tiden, du har säkert favoritartister. Ät något du verkligen njuter av , visst det kan jag ta. drick gärna nåt gott också.

sen sjunk.

Utmaning 116-117

En storm i ett vattenglas och eld.(lagt samman 116-117)

Att eld söker vatten söker eld söker glas
en mix
en symbios av eld och vatten ger glas
som du kan dricka ur,
spegla dig i eller krossa.

Gör du det ibland? Eldar upp dig till vansinnighetens gräns
ställer dig framför ett spegel och
slår in ansiktet i spegelglaset?

Ditt eget.

Kanske var det en konsekvens av en dålig dag, eller som en vila bland skärvor och grus
under näsan på rödhåriga ambulansmän.
de plockar ihop dig och du får ta emot. bara ta emot.

Som om du var kärlet och livet var elden och glaset.

Utmaning 115-entre Ulla

Utmaning:Du kan aldrig gissa vad jag......

Entre: Ulla
stor blå hatt, stort leende, tunn klänning.

Du kan aldrig gissa vad jag fick imorse!
Nä hörs det från höger. Peo stormar in, ser sur ut och har slokhatt och kallingar. Nä jag vet ju inte vad som hänt. Fyller du år?

Ulla visar ögonbrynsförhöjning, blinkning mot publiken, storleendet slocknar.
Jag fick mig en smäll rakt över ansiktet!

Va, hördes en tredje röst bakom scenen. VA! en smäll. Varför det?Var du dum?
Asgarv från publiken.

Ulla ser ut att ignorera detta och vänder sitt rosa slagna ansikte mot Peo för samspel.

Det uteblir och publiken börjar skruva på sig i sina stolar.

Ulla går av scenen och Peo står ensam kvar när ridån sänks.

Utmaning 114-Ågren Ångström far iväg.

Rubina såg båten lägga ut.Åliver Ågren Ångström fanns ombord och hon saknade honom inte.
De hade inte ens tagit ett riktigt farväl och det gjorde att hon njöt mer över anblicken. Åliver stod i fören på båten och såg inte tillbaka.

Deras relation hade varit som hämtat ur en saga hade han sagt för att beveka. Utspelad i en kall fuktig källare då, svarade hon, med mig på knä täckt av blåmärken och torkat blod och med dig full av självrättfärdighetens röda dryck!
Det var de sista orden hon sa till honom.

Åliver lämnade det fasta landet för en båt och ett hav.Lämnade det de haft ihop. Rubina kände lättnadens stilla väta dra in från havsbandet och skölja över henne. Hon andades in och släppte ut år av frustration och ilska.

Nu var det över. Hon skulle byta sina efternamn till ett nytt fräscht och kort ett och glömma allt som hänt.

Utmaning 113 alfabetsdikt

Håll i er:

Apan på axeln
brukar sällan sticka fram hakan
Cocos var smaken apan föredrog
det hade ägaren sagt.
En eller två kakor gick oxå bra till frukost.

Första gången han träffade apan
grät en flicka utanför buren.

Hon hade apan till syster.
istället för en mänsklig
jordisk syster
kom hon till världen

lite annorlunda
men det berättade hon inte den dagen.

Nu såg han apan och en sak blev avgörande för
om apan skulle gilla honom tillbaka.

Pussen som kom var
ruskigt blöt och
söt men
tog inte bort hans intresse.

Utanför grät flickan fortfarande
vem ska älska apan nu?

Xtrasvårt för det lilla
yrvädret trodde han.

zhong, sa det när en fågel flög in i glasrutan
å dog helt plötsligt

Är inte det klart snart, ropade någon utifrån?
Övervinn din sorg, så går vi hem.

Utmaning 112-att vänta

Skriv om att vänta.

Vänta inte.
det sköna njutandet i nuet är att åstunda.
se inte på klockan ens i smyg
änglarna räknar ögonblicken man missar

som änglarna märkt sitter vi spillror
av själar bakåtlutande mot de vackra verken
och ser åt ett annat håll.

Utmaning 111-140 tecken

Natt använda bara 140tecken.

är jag gick in på Coop stod äppelkartongen placerad så jag nästan r

ubbade den.

Ibland hade jag tur med den krassa verkligheten.

Utmaning 106- Björnen i säcken

Hur många gånger ska jag behöva---

-Hur många gånger ska jag behöva köpa björnen i säcken?
- Grisen.
- Va?
- Ja du menar väl grisen i säcken?
- Nej björnen, ditt dumhuve´.

Norea gick ut ur garaget och lämnade mig svettig och rasande som sol på ett stekt ägg. Det var precis som jag sa det.Björnar var äckliga. Jag hade ännu en gång tagit hem en spännande man och vaknat upp med en tokig jävel som inte ville gå hem. Norea tog mig aldrig på allvar när det verkligen gällde.

Jag stod i mitt eget garage för att liksom locka ut honom eller i allafall försöka få honom att känna mig lite mindre välkommen så han kanske gick sin väg. Helst önskade jag att han smög sig iväg just nu för jag var så himla kissnödig.Jag hade inge lust att ligga lågt i garaget.

Suck, bara att pallra sig in igen , le och se om han i alla fall klätt på sig.

Han satt vid köksbordet när jag kom in med ..ja cykelkedjan .. jag hade varit tvungen att ta med någonting så jag hade ett alibi.
-Vart tog du vägen sa han släpigt? Jag saknade din kropp.

Oj tänkte jag och rodnade. Dök ner i hallgarderoben med hela huvuvdet så han inte skulle se.

-Kom och sätt dig lite sa han, jag har fått igång kaffebryggaren.

-Jaaaa snart, kvittrade jag obetänkt och bet mig i läppen av dumhet. Jag kommer...

Och jag var tvungen att gå ut le och sätta mig vid köksbordet. Han hade plockat fram varsin mugg och lite skorpor. Kaffet verkar starkt och svart till min glädje. Mitt kök kändes som en annan plats just nu och jag var inte bekväm. Jag kunde ju inte stirra på honom nu när jag satt precis mittemot honom men jag stal små bitar av honom.
Han var ju inte ful direkt men hans skägg var ojämnt och grått. Den feta huden på hans nakna bröst verkade smutsig. Håret på huvudet var tunnt och jag kunde inte alls minnas att jag ens hånglat med mannen. Men det hade jag enligt mina diffusa minnesbilder av kvällen innan. Uj!

Hur många gånger skulle jag behöva göra samma misstag? Jag hade goda intentioner när kvällen började men när vinet gick in fick mitt förstånd att ge sig iväg på en lång resa till Crazyville. Jag blev som tokkär i nån loser och drog med honom hem för kärleksfull älskog eller hur det var jag tänkte-då.

Något drastigt måste hända för att ta mig ur detta. Jag vände mig om, drog ut en låda och slöt handen kring skaftet på en lång brödkniv. Jag var plötligt säker på att han var alla dessa trista karlar personifierad. Nu skulle han få veta allvaret och om inte han förvann pust väck skulle blod få springa fram. Mitt köksbord skulle ändå behöva bytas ut. Norea och jag hade bestämt oss att åka till Ikea till helgen.

Bitarna föll på plats och det kändes naturligt att driva kniven hårt genom hans hand ner i bordet. Det var en fantastiskt härlig tjong i träet som jag aldrig hört förrut. Jag blev på gott humör igen.

Utmaning103

Se dig själv i spegeln en stund. Skriv sedan ett självporträtt.

rödlätt mot koppar
blådjup till gråa moln

inte mycket till haka
tunna ögonbryn
bröst midja och kropp
svävar under allt

stavas JAG.

Utmaning 97-7 april, 7min iVisby

Visby kamera Direkt

Vi ses i Visby hade han sagt och jag trodde på honom. Sen stod vi där och han log mot mig och våra ögon möttes som värsta romantiska filmen och det klack till i mitt hjärta av glädjen.
Ove skulle just krama om mig när han fick syn på nåt bakom mig . Han gick förbi mig.

Bara så där i nästan kramläge,
förväntansfull gick han förbi, ett steg och vidare. Han såg arg ut?

Jag vände mig om, mycket väl medveten om att ICA låg där och ett coolt medeltidscafe och ett par inredningsaffärer. Jag kunde inte alls föreställa mig vad han kunde ha sett som....Han fortsatte gå in till vänster mot Domkyrkan.

Mitt leende kallnade. Den härliga vårsolen var nästan borta nu, den hade värmt mig så mycket idag när jag väntat.

Färjan kom ju in redan kl 10 i morse och vi skulle inte kunna ses förrän efter hans jobb vid 18. Jag hade haft en fin dag i ringmurens skugga, satt i Östergravar och åt korv, sen shoppade jag något lamm och en burk salmbärssylt till gottegrisen hemma. Det var en underbar dag.

Nu två minuter efter halv åtta på kvällen var det solnedgång och jag stod kvar mitt på Stortorget och frös. Det var en vacker himmel dagens sol lämnade efter sig idag men jag vet inte om det räckte. Jag stod där i sju minuter sen gick jag.

UTmaning 96 -Lyx

Att ha ett liv, det är lyx.

Ett liv att ha och planera kring,
ligga med och njuta av
ett eget liv utan motstycke bland andra.

Vi blir bjudna på resan
det är helt gratis och de vänaste vindar blåsar vid vår avgång.

Du har dina godaste egenskaper och talanger innuti dig
alltid med dig
redo att användas vid rätt tillfällen,
som dyker upp.

dina sinnen är uppmärksamma på resan
och lurar dig aldrig

du är visionerna i sjökartan
och topparna i vågorna

du är
den du är

en chans, sedan aldrig igen.

du kom till denna värld

vilken lyx.

utmaning 95

något förbryllande:

-Jag gav henne skönhet men det var hon aldrig nöjd med.
-..Och jag gav henne klokhet och det dög inte heller. Vad ville jäntan ha egentligen?

De två goda feerna stod nere på gården utanför ett hyreshus. De hade senast varit på besök vid hennes födelse. De hade samlats kring henne som nyfödd och uttalat sin välsingnelse. De uppfyllde önskningar och alla blev alltid så nöjda.

-Nej vi har ju aldrig haft några som ångrat sig.
-Nej det är så sant så, sa den ena med lila långt hår.
-Kan man ångra sig så här långt efteråt?
-Ja , det hade överstefeemor sagt. Fast det var första gången det någonsin hade hänt så kunde man ångra sig.
-Ja ha, så tokigt. Ja då går vi väl in då.

-Det har ju gått en tid , sa de rosahåriga feen, nästan 40 år, eller hur?
-Ja tror du det?
-Ja jag kollade innan, på blanketten.
De stannade i trappan och såg på varandra. de var arbetskollegor sen väldigt väldigt länge och hade uppfyllt önskningar varje dag sedan de började , nu stod de inför sin svåraste uppgift.

-Men--- sa Rosa tvekande, vad ska vi göra nu då?
Ja vi går väl in..Lila var alltid modigare. Vi går in och hälsar....och... ja lämnar fram ångerblanketten..och sen..
-Ja sen då?
-Sen får vi ta emot den för handläggning...och sen---
-Ja? Usch jag gillar inte alls detta.

-Hur kan man få ångra sina önskningar? De är ju redan uppfyllda!
-Jag hörde att hon anförde att det inte var HENNES önskningar.
-Va ? ja men det brukar ju alltid...
- Ja men det är hon inte nöjd med.
- Vacker och klok vad mer kan man önska?
-Det blir ett svårt fall detta. Låt oss ringa på.

Utmaning 94-Social fobi

skriv om att tappa räkningen.

Han gav upp. Daisy var hans själs älskade och han borde kunna fråga henne, igen. Han satt med mobilen i handen, hade tryckt fram namnet men ej på ring. Han hade tappat räkningen på dessa gånger. Daisy var sällan hemma heller så han fick lämna meddeladen och sen sitta och vänta på svar. Det var jobbiga timmar.

Antoni hade inte berättat varför han behövde hennes hjälp om och om igen. Han hade varit på vippen att göra det sist över chatten men fegade ut. De var ju bara precis på väg att lära känna varandra. Han älskade hennes bild på Facebook, med halva håret över hennes ansikte men inte döljande den varma mörka blicken.Hon var alltid så vänlig och hjälpsam när hon ringde upp. Hon sa aldrig nej.
Antoni var övertygande om att de var gjorda för varandra. De skulle snart träffas IRL och då skulle alla bitar falla på plats. Den bubblande förälskelsen de bägge känner får just nu bara näring genom långa långa telefonsamtal och dessasmå obetydliga grejer han behövde extra.

Det hade dykt upp redan tredje veckan och han kände att de var så tajta att han kunde fråga henne. Kan hon möjligtvis hjälpa honom att ringa till vägverket om bilen? Den var nåt med ägarbytet, ett brev hade kommit till honom och han hade bara inte förmåga att ringa till en myndighet. Till Daisy sa han att hon hade en sån bra röst och att hon var mer van att tala med dem eftersom hon jobbade på ett socialkontor. Han tryckte på Ring.

Utmaning 93

Skriv om något som går alldeles för fort

Då för nästan ett år sen

den lilla glipan vid mungipan,
det korta blänket av tänder,
din tunga lite rosa just då
allt gick bara alldeles för gräsligt fort
avskedet
sista ögonblicket vi sågs

och kramen

Utmaning 92-Rogert

När jag går in i salen vänder sig alla om och ser på mig. Jag rodnar med hela kroppen. Ögonen vänder sig artigt bort men ett par, tre ansikten kan inte sluta följa mig med blicken hela vägen fram tills jag satt mig vid bordet.Rodnaden bränner värre är den syns. Jag är van.

Jag beställer snabbt in ett högt glas vatten med bubblor och en vodkaMartini att dölja mig bakom. De kan se ringen jag bär, bred massivt i silver som en jävla böld. Varför tog jag på den? Det var av gammal vana. Den skulle inte passa ikväll.

Jag tog av den, stoppade den i byxfickan och andades ut. För handen över hakan för att kolla stubben. Jag ler inuti åt min raspiga manlighet.

Det är en viktig date och jag är väldigt förväntansfull. Det är länge sen jag hade en helt blind date. Först skulle vi vara tvungna att komma över de ögonblick när vi ser varandra och det avgjorde allt. Jag är sjukt känslig för människors maskspel och skulle direkt se om det var något fel på henne.

Själv skulle hon inte kunna se om jag kände obehag . Jag har alltid varit en mästare att förställa mig och denna kväll torde inte bli ett undantag.

Min skönhet golvar dom flesta medelålders kvinnor jag träffar på detta sätt. De är alltför svältfödda, alltför dåraktigt naiva i jakten på nästa man att sätta klorna i. För dom skulle jag kunna vara meningen med livet.

För mig är det en konstform att bemästra.

_________________________________________________________________

Törstig än?

Utmaning 91- April april

Holly var inte upplagd för skämt idag.
Hon hade nog med att försöka förbereda sig inför dejten hon skulle ha om trekvart. Håret krånglade med våta skogslockar och det fanns inga rena och snygga kläder som passade för kvällen.

Det var inget roligt att hennes döttrar satt ute i vardagsrummet och kiknade av skratt . Det turades om att lura varandra men kunde inte vänta med att överraska utan tog knorren på slutet i samma andetag som skämtet. Eftersom de var bästa vänner och tvillingar och alltid tyckte detsamma så fungerade det utmärkt, men idag orkade inte Holly skratta med fast det var 1 april och alla ska luras och ha det kul.

Dejten Holly gått med på var av det enkelt blinda slaget.

När Annika och Turid frågade henne sa hon ja nästan direkt för att inte verkar stel och trist.

Självklart, hade hon sagt och skrattat rakt ut. Come on life! I will take you on!!
Men inuti bävade hon inför sanningen att hon inte varit ute med en karl på 17år. Det skulle hon dock inte låta nån på jobbet veta.

Först hade hon tänkt att strunta i det hela eller ringa återbud tills hon kom på att det var en singel man som Turid kände så det skulle ju inte gå att mörka.
Tyvärr, suckade Holly med näsan långt in i sommargarderoben, får se om det fanns något där..