läka

Det hörde höga rytanden och skrik från balkongdörren. Hon kastade saker kring sig i lägenheten. Där rök fjärren, där flög soffkudden med rosenbroderierna. Den jävla muggen fick gå itu.Åt helvete med allting. Det gjorde så ont. Himmel vad det sved i hjärtat , som en fysisk skada efter en bilkrock. Pang, bom, hjärnan i vindrutan,alla hjärnceller i kris, ratten rakt i magen. Tänderna åt skogen!

Om det ändå hade varit en bilolycka. Då kom ambulanser och vänliga medmänniskor springande, då plåstades man om och täcktes av en filt och man blev buren till ett säkert ställe. De hade lagt min sköra nacke i en rejält stödbandage och gett mig extra luft att andas in för att lugna mig. Jag kanske till och med hade fått smärtstillande som funkade!


Men icke , Här satt hon på en vitt Ikeabord i verkligheten och storgrät av ilska. Eller var det sorg...? hon visste ej skillnaden ens. Hon började rycka i sitt långa hår och slet av hårförlängningarna hon nogsamt satte i i morse. Bara fem timmar sen. Bara en hel livstids sedan.


-Vad ska jag ta mig till?Hon talade rakt ut i luften där hon satt. Vad ska jag nu göra? Ringa någon och be om hjälp? Googla runt lite? Ingen aning men hon tog fram pcn. Klådan i hjärtat och illamåendet la sig något. Det var sen eftermiddag och solen höll på att gå ner. Kanske hon skulle sova lite. I röran i lägenheten stod ett juicepaket. Halvtomt som vanligt och ljummet.

8 kommentarer:

marmoria sa...

Bra! Gillar jämförelsen med bilolyckan. Tveksam bara till första meningen - perspektivet utifrån - när hela texten annars följer hennes perspektiv.

Pärlan sa...

Å vilken ångest man känner! Blir nyfiken på vad som hänt egentligen...

Kalle Byx sa...

Det gör ont. Ont att läsa.

saqer sa...

Rysligt. Fastnade särskilt för juicepaketet.

Anitha Östlund Meijer sa...

Jag blir vansinnigt nyfiken på vad som hänt, men anar brusten kärlek

Genyvy sa...

Å vad bra! Vilken känsla, orden är levande och förtvivlat förbannade rakt igenom. Kan inte låta bli att tänka att svaret på sista frågan kanske blev att skriva en puff ...

marie ettanbo sa...

Du skriver så att det verkligen känns. Skickligt!

Tess sa...

Undrar också vad det är som har hänt? Vad eller vem är fem timmar sen? Känner ångesten genom texten...