skam

Nu ser jag skammen överallt.

Jag bär den och rids av den.
kylan i det innersta rummet är märkbar, tydlig och bindande.
den håller mig fången
Jag sitter på vägkanten
och ser på livet som går förbi,

stelfrusen , fastfrusen färgad av betongen.


Jag håller mig mycket mycket stilla för att inte rubba någonting.
För att inte reta något eller släppa fram något.
Detta något är ett monster.
Det är draken som vaktar mig. som äter mig som inte behöver något annat är vårt oss.
Det segrar.

men det finns ljus i det kalla rummet.