att skrämmas

jag känner mig utanför , stor, bred som en ladugårdsdörr, ett fet.to
flytta på dig.
alla ropar efter mig även om de inte använder ord så hör jag det. Det gör ont. det känns tungt.

så då tar jag ett par påsar grillchips eller en stora pizza med extra allt och gömmer mig på mitt rum.
Dom ser mig , jag ser dom men tror ej jag syns .Jag syns inte på samma sätt som dom, de lyckade. Jag ser dom dock och skäms .

Sen kommer en tjej fram till mig, det är skugga under ett träd. Ingen annan ser, håltimme. stilla vind. Hon undrar, ser på min kropp och undrar hur det kunde blir så, att hon minns mig från femman som glad, rolig, med. Jag är samma tjej.

jag kan inte svara sedan , saker händer, tiden går, saker utvecklas olika ,
tiden går, jag älskar Raider och mumsmums och stora portioner av köttfärssås och spagetti som mormor gör det, jag bara älskar det mer än tv och musik och skolan och pojkar. '

Nuförtiden är det mitt liv. jag belönar mig rikligt . Vad annars ?

Oj säger hon, tappar en haka man knappt märker. Oj så du gillar det? Så du väljer det?
Nja säger jag tvekande, nja men så verkar det. just nu i alla fall om du inte antar perspektivet att jag är en tidsresänär som surfar bland tidssperioderna och att jag nu landat hos dig idag som en fjortonåring finnig individ och på alla sätt fel, för att utmana dig och ditt sätt att se på världen.
Jag själv en skrämd själ från alla mina framtider, alla mina levnadsår enkelt utryckt framför er alla. Vad säger ni till mig? Är jag den ni ser? elller den ni lär känna?

Jag vet ej . alla har sin väg att vandra.
Ser bara till att du ej kör över någon på vägen.
Du skräms