Fåra

forts från förra inlägget.

jag skulle väntat
kunde inte
ville inte
längtade efter hans hand
på min
kanske man kunde fläta ihop våra fingrar

jag bokade ett tåg
till kylan
våren hade startat här
men jag tog med varmaste jackan och hunden

ville inte vänta
på stationen
ingen där  bara jag
dimmig morgon
snö
grått stationshus
stängt

vägen utanför
snötäckt
raspig av sand
fårad väg

jag ringde honom

Norr

jo det kunde vara väldigt kallt
i norr
 men jag sökte någon
kollade online
snackade över kik
bytte bilder

sen kom han till mig
en fredag
bara vi
första gången
vi åt gott
o hans hand
ja hans hand nuddade min

och våra leenden nuddade

och han kysste mig på väg till hans hotell

han bodde norrut
i norrland
jättelångt bort
jättekallt
han skickade bilder

jag skickade bilder
kände nuddandet
o leendet
hans röst varje kväll i mobilen

så what now?

bild

Bild från  https://www.flickr.com/photos/pimgmx/20976083096/

som jag kört på ett älskat husdjur men 
inte vågar
plocka upp det

som vanligt
en sa att hon bara sov väldigt mycket'
en annan visste inget
en närstående ringde och bad som råd

varför lämnar hon inte?
jag har sett henne lessen
mindre än förr
tom
och hoppfull
men det hon säger gör ont
det gör så ont

hon vill få det funka
en timme om dagen funkar det
oklart varför

säger hon till mig
men sen en vanlig dag, all tvätt är gjord
maten framställd
hans öl kall
 så ex plo der ar  det!

ofattbart
vad gör man?
min vän? 
min älskade superinterlligenta vän
min krycka när jag skilde mej
vad kan jag göra? hjälp

Hjälp!