glömma

jag glömde

en sak framstår som tydligt
en sak
en mening
en utandning

men jag
såg åt vänster såg duvorna på gården
jag glömnde

måla måla målaaaa

Hon sa till henne
jag ska måla hela världen lilla mamma
jag ska måla hela världen för dig

mamman grät
mamman satt i sjukhussängen och försökte att inte gråta
men tårarna strömmade
likt regn
ner för hennes kinder

de var hålade
gråa

barnet såg allt detta
barnet fattade inte
varför hon grät

när hon hade målat en sån fin bild
helt innanför strecken
fyllt bilden med rosa och gult och ljusblått
och rött
de bästa kritor hon hade

den bästa bilden hon visste
den på dem alla

den största bilden de hade
från väggen i tvrummet

mamma, pappa , Linda , Aron och hon själv
från i somras

sikt

Du har en värme kring dig
du ler på dina foton
i like

jag messar dig
du svarar
vi gå över till kik
vi chattar en kväll

vi klickar
du skickar bilder från mobilen
på dig i soffan , i köket, din pelargon som överlevt
du på kontoret
vid bilen
du skriver att du gillar mig

jag ler inombords när mobilen plingar till

jag messar dig
jag svarar med mina bilder av vardagen
mig i soffan
mina nya skor
min arbetsplats
min lunch
vi måste träffas
vi vill träffas men jobbet gör att det drar ut på tiden
tiden går
vi ska ses snart skriver han, på sikt

vi chattar jämt
hela dagen  från godmorron
hela kvällen till gonatt

vi vill träffas
vi utbyter puss o smileys

tiden går jag undrar
varför ingen träff
varför blir det inget

på sikt ska vi ses säger han
nästa dag har han blockerat mig på siten
livet som singel

sax

Vi hade en sax när jag växte upp
den hade ett blått handtag i plast
och hölls vass av morfar.

han hade en knivslip ute vid ladan
en stor grå slipsten
man fick snurra för hand

vi barn
jag var det första barnbarnet så jag hade förtur
jag var stark

sa morfar

jag var äldst
jag kunde  dra runt slipstenen
om morfar skulle slipa saker

det var sommar varje gång
jag stod där och ibland

slipade jag min familjs sax
den med blått plast handtag

hav

DU
slår in i mig
dina vågor våta heta slår rakt in i mig
mitt i mig
du vet vad jag menar

det känns blått
klar blått
och rött

rubinrött

det smakar blod
och jag tar emot det

DU
du vet vem du är

hav
man
vågor emot mig

 nu och sen

 en jordisk kraft

DU
vet  vad jag talar om

DU min tsunami

ett nytt ord för 2000talet
 och en levande man

om vi överlever detta

sagolik

en tre gånger tar det
man snör öglan hört
hårt
hårdare
sen död

det är inget vackert
men ett faktum

man tar ett steg tillbaka

man ser han som  en hemsk person

en yngre man senast i tonåren helst
ingen pappa  
inga
vänner

parkera

ett hårt slag med yxan
huden brister
vid tinningen

blodet flyr från kroppen
pumpas ut

från vår sten
karvat av våra förfäder
en droppe
en ström sen

vi stod o såg på
oxen välfödd och älskad i tre år
rejält offrad

det flödade genom en spricka i stenen
strömmade snabbt
snabbare än vi förväntat
vi stod och såg på
allihopa
gemensamt

jag såg hur de andra fylldes av stolthet

det strömmande genom oss