Ett spännande möte.
Örjan Ost skulle träffa en kvinna.Han övade sitt leende i speglarna hemma precis som hans kollega nämnt vid kaffet. Han hade ett varmt leende hade hon sagt och eftersom han aldrig haft en aning så tog han det till sig på allvar. Han skulle ha den fina blekblåa skjortan och jeansen. Han vände på sig i hallsspegeln, dom satt lite väl tajt. Det var ovant med jeansbyxor men han visste ju att det var en modegrej för 200otalet. Örjan ville visa att han ansträngde sig och hängde med.
Kvinnan var en nyanställd insticksmontör på plan 5. Hon var liten och ljus med en lite väl yppig byst han knappt kunde ta sina ögon ifrån. Det kändes spännande och farligt på samma gång. De brukade talas vid i hissen på morgonen så han kände inte henne alls.
Förra tisdagen under en brandlarmsövning stod de plötsligt ensamma tillsammans ute på parkeringen vid Ur och Penn. Ingen annan i hela huset kom så till slut var de tvugna att tala om saken. Det visade sig att de tagit fel på dag och att det egentligen var en annan larmövning som inte krävde snabb utrymning. Hennes kinder var utsökt rosa i kylan.
Örjan presenterade sig till slut och förklarade sitt ovanliga namn. Örjan Ost för att hans internationella webbbutik i flygfiske skulle kunna förstås av alla så bytte han namn.Han tog bort de ursvenskaprickarna över O-et i Öst. Nästa steg skulle vara att ta bort dem i förnamnet.
Holly överraskade Örjan med att skratta vackert. Det avgjorde saken.
Örjan skulle fråga henne ut på dejt.
Och nu var det snart dags.
Utmaning 89- GLASS
Nobelpristagaren hade en bror.
Det var en liten bror redan från början som försökte hävda sig men alltid förlorade.Det var endast tre år emellan dom och eftersom vår nobelpristagare hade framgång i allt akademiskt så fick den lilla brodern finna andra områden att glänsa i.
En gång långt före allting satt de två i en bil på väg ut mot flygplatsen. Nobelpristagarna hade som vanligt ett block framme där han noterade vissa detaljer i raka rader. Hans bror å andra sidan drömmde om glass. Detvar en ovanligt het sommardag i Los angeles och det var länge sen sen båda hade åkte någonstans ihop.
Inget drippande i baksätet sa alltid deras mor när hon levde och det fanns kvar som en bra gemen regel sa nobelpristagaren som senare laminerade in en skriven skylt med dessa rader.
Det var deras tredje brors bil och han lät ingen drippa någonstans om han kunde påverka det.
Längre fram blev den brodern den första austronauten på mars men det är en annan historia.
Värmen ökade och nobelpristagaren kände också av det fast han kunde inte säga något så trivialt. Lillebror flämtade och förelog att de skulle stanna för en glass.
Tanken slog överraskande ut alla mentala tankar i nobelpristagarens överhettade hjärna och med en uns av behärskning kvar vinkade han till chaufören att stanna. Han fick inte tvärbromsa broderns bil.
De kastade sig ut och in i en butik. Asfalten verkade varm under deras sandalsulor. Innan nobelpristagaren kunde fatta vad som hände slukade han det första mjukglassen utan hänsyn
till skägg och etikett.
Hans bror blev spegelbilden som väckte honom.
Lillebrors fjuniga ansikte begravd djupt ner i två isglassar påminde nobelpristagaren om vem han var och att det viktiga nu var att ta sig från detta folkliga nöje tillbaka till sin cerebrala skärpa.
I bilen plockade han fram till nu lite skrynkligare block igen. Hans bror stod fortfarande kvar i butiken glömsk av allt. Nobelpristagaren med en veckokalender fulla av tal och föredragningar framför sig tillåter sig att känna en sak: att hans brors njutning gav en oerhörd känsla av gemenskap och lycka.
Han påminde sig att aldrig glömma att äta en glas då och då.
Nobelpristagaren kolla även in här
Det var en liten bror redan från början som försökte hävda sig men alltid förlorade.Det var endast tre år emellan dom och eftersom vår nobelpristagare hade framgång i allt akademiskt så fick den lilla brodern finna andra områden att glänsa i.
En gång långt före allting satt de två i en bil på väg ut mot flygplatsen. Nobelpristagarna hade som vanligt ett block framme där han noterade vissa detaljer i raka rader. Hans bror å andra sidan drömmde om glass. Detvar en ovanligt het sommardag i Los angeles och det var länge sen sen båda hade åkte någonstans ihop.
Inget drippande i baksätet sa alltid deras mor när hon levde och det fanns kvar som en bra gemen regel sa nobelpristagaren som senare laminerade in en skriven skylt med dessa rader.
Det var deras tredje brors bil och han lät ingen drippa någonstans om han kunde påverka det.
Längre fram blev den brodern den första austronauten på mars men det är en annan historia.
Värmen ökade och nobelpristagaren kände också av det fast han kunde inte säga något så trivialt. Lillebror flämtade och förelog att de skulle stanna för en glass.
Tanken slog överraskande ut alla mentala tankar i nobelpristagarens överhettade hjärna och med en uns av behärskning kvar vinkade han till chaufören att stanna. Han fick inte tvärbromsa broderns bil.
De kastade sig ut och in i en butik. Asfalten verkade varm under deras sandalsulor. Innan nobelpristagaren kunde fatta vad som hände slukade han det första mjukglassen utan hänsyn
till skägg och etikett.Hans bror blev spegelbilden som väckte honom.
Lillebrors fjuniga ansikte begravd djupt ner i två isglassar påminde nobelpristagaren om vem han var och att det viktiga nu var att ta sig från detta folkliga nöje tillbaka till sin cerebrala skärpa.
I bilen plockade han fram till nu lite skrynkligare block igen. Hans bror stod fortfarande kvar i butiken glömsk av allt. Nobelpristagaren med en veckokalender fulla av tal och föredragningar framför sig tillåter sig att känna en sak: att hans brors njutning gav en oerhörd känsla av gemenskap och lycka.
Han påminde sig att aldrig glömma att äta en glas då och då.
Nobelpristagaren kolla även in här
Utmaning 85-Grönt
När man skaffar ett par solglas i grön nyans får världen en annat utseende.
När man beställer bara gröna kläder på Ellos får man en bonus man ej förväntar sig. Det var helt oväntat men glädjande. Jag skulle ta våren med magiska insatser och hadeläst i en tidning om personlig utveckling attt pittapersonligheter ska klä sig enfärgat för att fokusera sina energier inför våren. det gällde speciellt om man vill träffa en soulmate.
Jag bodde redan med Olle men hade börjat tröttna då han bara jobbade, ville ha oralsex och jobbade. Han var inte ett dugg intresserad av att möta min andlighet.Det var viktigt att en man ville möta den sa tidningen. en soulmate kunde inte låta bli att vilja nå ens inre skrev de i tidningen så det tände mitt hopp.
Jag hade utsett Micke P på plan 5 till min möjliga soulmate. Han var så lång och rakryggad och så lät han mig alltid går före i restaurangkön. Jag hade aldrig hört hans röst och visste inte om han var gay ens men tänkte pröva honom i min favoritfärg.
De mörkgröna tajtsen satt perfekt och tunikan med pioner i rött i en bakgrund i olika gröna nyanser verkade som gjorda för varandra, prescis som på tjejen i katalogen. Mina gröna jadeörhängen och den gröna mascaran var pricken över it.
EllosGåvan var en liten radio som när man hade den inne i örat så kunde man höra ljud på fler hundra meters avstånd. Det skulle komma till pass tänkte jag, om han inte såg mig och om jag måste följa efter honom hem.
Utmaning 83-Inte en fobi.
Asta har en fobi.
Man ska inte skylta med sina farhågor hade hennes pappa alltid sagt och han var ju major i frälsningsarmen. Han hade tumme med Gud mindes Asta att han sagt ibland. Som liten trodde hon att han hade kontakt med Guds tumme på nåt sätt, att det var något de tummade på sinemellan. men det var länge sen hon tänkte så.
Då när allt var så bokstavligt taget, inte som nu när allt man sa och tänkte stod för abstrakta ideer och koncept. Det var en vackert ord avbröt sig Asta, Som en slags tulpan, kanske i en mörkt lila färg tänkte hon, koncept. om man nu fick tänka på ord så när de skulle vara begrepp av abstraktioner.Hon mindes inte.
Det var en ljus morgon med välrörd äppelmos i gröten och varm mjölk. Solen sken in och det hjälpte alltid upp. Undrar var Hannes tagit vägen, låg han inte på filten nyss? eller hade han ..nej nu blev det tilltrasslat igen. Asta tog en sipp kaffe och försökte få allt att klarna igen som tidigare med de abstrakta begreppen och den svarta tavlan hon alltid...nej hon kunde inte minnas det .
Det var ju igår hon tog emot sin första klass eller hade hon varit studierektor på den skolan när Hannes flyttade hemifrån? Asta njöt av sitt kaffe med den skrynkliga kinden i morgonsolen.
Detta påminde henne om när Agnes ringde och berätta att Allan hade dött på sitt jobb. Chocken hon knappt mindes gjorde hennes fingrar kalla. Varför eldade inte pappa? Allan hennes enda kärlek som lyckligt gifte sig med hennes lillasyster. Asta mindes beskedet och tomheten i hjärtat.
Man ska inte skylta med sina farhågor hade hennes pappa alltid sagt och han var ju major i frälsningsarmen. Han hade tumme med Gud mindes Asta att han sagt ibland. Som liten trodde hon att han hade kontakt med Guds tumme på nåt sätt, att det var något de tummade på sinemellan. men det var länge sen hon tänkte så.
Då när allt var så bokstavligt taget, inte som nu när allt man sa och tänkte stod för abstrakta ideer och koncept. Det var en vackert ord avbröt sig Asta, Som en slags tulpan, kanske i en mörkt lila färg tänkte hon, koncept. om man nu fick tänka på ord så när de skulle vara begrepp av abstraktioner.Hon mindes inte.
Det var en ljus morgon med välrörd äppelmos i gröten och varm mjölk. Solen sken in och det hjälpte alltid upp. Undrar var Hannes tagit vägen, låg han inte på filten nyss? eller hade han ..nej nu blev det tilltrasslat igen. Asta tog en sipp kaffe och försökte få allt att klarna igen som tidigare med de abstrakta begreppen och den svarta tavlan hon alltid...nej hon kunde inte minnas det .
Det var ju igår hon tog emot sin första klass eller hade hon varit studierektor på den skolan när Hannes flyttade hemifrån? Asta njöt av sitt kaffe med den skrynkliga kinden i morgonsolen.
Detta påminde henne om när Agnes ringde och berätta att Allan hade dött på sitt jobb. Chocken hon knappt mindes gjorde hennes fingrar kalla. Varför eldade inte pappa? Allan hennes enda kärlek som lyckligt gifte sig med hennes lillasyster. Asta mindes beskedet och tomheten i hjärtat.
Utmaning 82-ny karriär med baktanke
Sicken bra start på dagen. Jag steg av bussen och gick sista biten. Där över bron såg jag skolan, den låg vackert vid vattnet och valkomnade mig. Herrgården hade byggts av Gustav den III som en tillflyktort för de kreativa statuterna enligt historien. Det hade jag läst in mig på innan anställningsintervjun och det hade ju funkat.
Nu var jag här. Rektor Hildur stod anstagligen i sitt fönster och smyftittade på den nye pedagogen. Vad skulle jag ha på mig? Skulle jag uppfylla mina löften och bidraga till skolan som hon förväntade sig. Hon hade förstås ingen aning om vem jag är.
Jag gick in i personalporten och ställde min nya väska på en ledigt bord. Det var en äldre man där som satt böjd över dataskärmen i tyst aktivitet. Jag hejade och hann se ett par grå ögon tomt vände sig mot mig men jagvar redan på väg till klassrummet.Jag andades in frisk luft.
De första veckorna gick strålande. Kontakten med eleverna fick stryka på foten för att jag skulle kunna göra mig oumbärlig för rektorissan. Det var inte svårt. Hon vill ha en frivillig som kunde göra den nya broschyrerna och hennes stora leende över det hela gjorde att jag förstod att inlemma henne i alla mina funderingar. Hildur blev smickard över att blir tillfrågad och eftersom jag lät min reklamvana lillebror göra broschyren efter hennes kommentarer så fick jag full utdelning. det tog inte lång tid förrän jag blev hennes förtrogne. Vi fikade på hennes rum och jag visade min allra mesta beundrande sida.
En dag ute i rektors bersån, jo den kallades så, fick jag testa hypnos på henne. Jag hade berättat att jag gått hos en läkare som kunde hypotisera, hur avslappnat och kul det var osv. Tillslut gick hon med på att jag fick hypnotisera henne.Det var väldigt lätt trots att jag inte gjort det förr. Hennes haka föll ner och jag gav henne instruktionerna.
Detta skulle blir en perfekt revansch.
Jag skulle filma det med mobilkameran och min kompis April skulle kunna få se den samma kväll över Youtube .Det var svårt att tro att April fortfarande brydde sig om hur denna rektorissa gjorde bort sig eller inte. Aprils liv hade verkligen genomgått en stor förändring sedan hon sa upp sig och flyttade till Australien.
Mannen som älskade henne, huset vid havet, de tre triathlon hon genomfört bara i år och den tjocka roman som ligger på bestsellerlistan på top10.
När jag tänkte efter så var det nog bara min revansch just nu men jag önskade för hennes skull visa henne att även om hon gått vidare i livet så glömmer inte hennes vänner.
Nu var jag här. Rektor Hildur stod anstagligen i sitt fönster och smyftittade på den nye pedagogen. Vad skulle jag ha på mig? Skulle jag uppfylla mina löften och bidraga till skolan som hon förväntade sig. Hon hade förstås ingen aning om vem jag är.
Jag gick in i personalporten och ställde min nya väska på en ledigt bord. Det var en äldre man där som satt böjd över dataskärmen i tyst aktivitet. Jag hejade och hann se ett par grå ögon tomt vände sig mot mig men jagvar redan på väg till klassrummet.Jag andades in frisk luft.
De första veckorna gick strålande. Kontakten med eleverna fick stryka på foten för att jag skulle kunna göra mig oumbärlig för rektorissan. Det var inte svårt. Hon vill ha en frivillig som kunde göra den nya broschyrerna och hennes stora leende över det hela gjorde att jag förstod att inlemma henne i alla mina funderingar. Hildur blev smickard över att blir tillfrågad och eftersom jag lät min reklamvana lillebror göra broschyren efter hennes kommentarer så fick jag full utdelning. det tog inte lång tid förrän jag blev hennes förtrogne. Vi fikade på hennes rum och jag visade min allra mesta beundrande sida.
En dag ute i rektors bersån, jo den kallades så, fick jag testa hypnos på henne. Jag hade berättat att jag gått hos en läkare som kunde hypotisera, hur avslappnat och kul det var osv. Tillslut gick hon med på att jag fick hypnotisera henne.Det var väldigt lätt trots att jag inte gjort det förr. Hennes haka föll ner och jag gav henne instruktionerna.
Detta skulle blir en perfekt revansch.
Jag skulle filma det med mobilkameran och min kompis April skulle kunna få se den samma kväll över Youtube .Det var svårt att tro att April fortfarande brydde sig om hur denna rektorissa gjorde bort sig eller inte. Aprils liv hade verkligen genomgått en stor förändring sedan hon sa upp sig och flyttade till Australien.
Mannen som älskade henne, huset vid havet, de tre triathlon hon genomfört bara i år och den tjocka roman som ligger på bestsellerlistan på top10.
När jag tänkte efter så var det nog bara min revansch just nu men jag önskade för hennes skull visa henne att även om hon gått vidare i livet så glömmer inte hennes vänner.
Utmaning 78
Bild:
Det var en sådan där sommarkväll man aldrig glömmer. Rikke drack teet utan att känna vilken smak det var fokuserad på det milda ljuset som la sig över ängen framför henne. Adam hade tagit bilen och kört iväg.
Hon hade knappt hunnit fatta att det skedde. De hade talat om det i timmar morgonen innan och hon trodde det var överspelat och att han tagit beslutet. Nu undrade hon varför hon satt kvar och väntade. Den vackra klänningen stramade väntat i armhålorna som för att hålla med. Hon skulle ha lagt ut den lite till eller kantat med något streatchigare tyg. In i det sista hade hon suttit med nål och tråd.
Så går en dag från mitt liv tänkte Rikke. och mannen som skulle leva med henne i detta nya liv var på jakt efter en annan kvinna. Hon satt här med bröllopskaka och te och alla gästerna stod ute i trädgården och visste inget mer än att brölllopet skjutits på.
Rikke hade först tyckt det var det mest logiska att han bara måste far iväg och tala med Annki. Han hade varit helt zonkad sen i morse och såg stel och trött ut.
Vad har hänt? frågade hon. Adam hade inte svarat först sen kom det fram att hans ex hade mailat och han hade blivit så störd av det så han började få kalla fötter.
Du måste skämta sa Rikke. kalla fötter idag, efter allt vi gått igenom tillsammans tills vi beslutade oss för bröllop.
Ja , han såg skamsen och tvivlande och så sorgsen ut att jag backade.Det var han som tjatade sig till att vi skulle gifta oss när jag tyckte att vi hade det bra ändå. Det var han som planerat och ordnat med allt inför denna händelse. Det skulle bli en stor sak i våra familjer. och nu var det så gått som inställt.
Rikke hade fått läsa mailet från Annki och kunde inte alls se något särskilt som skulle skaka om hans liv på detta sätt och han ville inget säga. Han bara bar det i sig fram till de kom fram til kyrkan och sedan kunde han inte hålla sig längre. Hans panna var rynkad och svettig. Han bad henne vänta, lita på mig sen tog han bilnycklarna och sprang ut till bilen.
Rikke drack sakta upp det kalla teet och gick ut i trädgården. På en bänk vid parkeringen låg hans bröstbukett. Liljekonvaljerna såg underligt sköra ut i kvällssolen. bortkastade. under dem låg hans nyckelknippa till deras gemensamma hus.
Det var en sådan där sommarkväll man aldrig glömmer. Rikke drack teet utan att känna vilken smak det var fokuserad på det milda ljuset som la sig över ängen framför henne. Adam hade tagit bilen och kört iväg.
Hon hade knappt hunnit fatta att det skedde. De hade talat om det i timmar morgonen innan och hon trodde det var överspelat och att han tagit beslutet. Nu undrade hon varför hon satt kvar och väntade. Den vackra klänningen stramade väntat i armhålorna som för att hålla med. Hon skulle ha lagt ut den lite till eller kantat med något streatchigare tyg. In i det sista hade hon suttit med nål och tråd.
Så går en dag från mitt liv tänkte Rikke. och mannen som skulle leva med henne i detta nya liv var på jakt efter en annan kvinna. Hon satt här med bröllopskaka och te och alla gästerna stod ute i trädgården och visste inget mer än att brölllopet skjutits på.
Rikke hade först tyckt det var det mest logiska att han bara måste far iväg och tala med Annki. Han hade varit helt zonkad sen i morse och såg stel och trött ut.
Vad har hänt? frågade hon. Adam hade inte svarat först sen kom det fram att hans ex hade mailat och han hade blivit så störd av det så han började få kalla fötter.
Du måste skämta sa Rikke. kalla fötter idag, efter allt vi gått igenom tillsammans tills vi beslutade oss för bröllop.
Ja , han såg skamsen och tvivlande och så sorgsen ut att jag backade.Det var han som tjatade sig till att vi skulle gifta oss när jag tyckte att vi hade det bra ändå. Det var han som planerat och ordnat med allt inför denna händelse. Det skulle bli en stor sak i våra familjer. och nu var det så gått som inställt.
Rikke hade fått läsa mailet från Annki och kunde inte alls se något särskilt som skulle skaka om hans liv på detta sätt och han ville inget säga. Han bara bar det i sig fram till de kom fram til kyrkan och sedan kunde han inte hålla sig längre. Hans panna var rynkad och svettig. Han bad henne vänta, lita på mig sen tog han bilnycklarna och sprang ut till bilen.
Rikke drack sakta upp det kalla teet och gick ut i trädgården. På en bänk vid parkeringen låg hans bröstbukett. Liljekonvaljerna såg underligt sköra ut i kvällssolen. bortkastade. under dem låg hans nyckelknippa till deras gemensamma hus.
Utmaning 71-Humla
Skriv som om du vore ett husdjur i ditt hushåll.
Inre dialog från Min hund från morrron till dagis.
Hejhejhhejhejhej,pussa mattesnos pussa pussa pussa ,får jag pussa mattes nos pussa dig pussa mer.
Åh så bra mat mat god mat knaprig god mat mat god mat gott gottgott.
Nu ska kattungenpussas pussas, åh kattungen är go jättego pussa pussa mycket in i örat ini örat godis pussapussa nosen pussa nosen, gottis.
Skavi gå snart ska vi gå snart ska vi gå ska ska vi ska vi ska vi nu nu nu nu nu. Snälla nu nu nu
Ska bara ta lite mer mat, lite mer mat , bara lite mer mat, lite mer, vänta vänta
Du får hämta mig hämta mig, jag tar lite mer mat lite mer mat hämta mig snart då då.
Åh låsdörren då,lås då lås då nångång ja nu går vi nu nu nu går vi ut ut i solen i solen ut i snön snälla nu , nu då.
Kisssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssa
Luktalukta häroch där och ditoch här och där, allt är ute ,mer , vi får gå mer.mer ute ute åh åh
Åh dagisdagis dagis är här, kom kom kom nu då, dagis, åh dagis jättekul, kom matte kom nu.
åh dagistanten får jagpussa får jag pussa din nos,pussa barapussa nosen puss
Utmaning 70- Min författarsjäl
Skriv en skötselinstruktion för din författarsjäl.
Den vill ibland ligga på din arm,
spinna i ditt sköte och ligger gärna över dina axlar.
Den är gärna med när något händer
men ibland vill den bara få ligga högt upp i ett träd eller en bokhylla och dåsa med slutna ögon festade på inre uppleveleser.
Ibland får den spel och far högt som lågt över allt,
testar gränser och
busar av bara glädjen att finnas till.
Den älskar det vilda, jakten, spelet
men behöver även det hemtama, mattiderna,
revirhållandet.
Den har lekkamrater men klarar sig själv.
Söker sällskap när det ska skapas
men föder själv.
ps se även mitt Ordmoln av samma text!Coolt va!
Den vill ibland ligga på din arm,
spinna i ditt sköte och ligger gärna över dina axlar.
Den är gärna med när något händer
men ibland vill den bara få ligga högt upp i ett träd eller en bokhylla och dåsa med slutna ögon festade på inre uppleveleser.
Ibland får den spel och far högt som lågt över allt,
testar gränser och
busar av bara glädjen att finnas till.
Den älskar det vilda, jakten, spelet
men behöver även det hemtama, mattiderna,
revirhållandet.
Den har lekkamrater men klarar sig själv.
Söker sällskap när det ska skapas
men föder själv.
ps se även mitt Ordmoln av samma text!Coolt va!
Utmaning68-Hanna tar beslut
Det regnade och hon stod utanför och såg in på PCn. Den lockade.Virusprogrammet var uppdaterat så allt var klart. Suget kändes i magen även här ute. Jag måste stå emot tänkte hon. Jag måste ta hunden på en prommenad nu. men hon gick ingenstans. Lilla Polly stod och frös vid hennes fötter och undrade vad som stod på.
Hanna gick in,kastade jackan på golvet och satte sig hungrigt i datorns lugnande strålning.
Favoriter och sen var hon inne. Det var så välbekant. De spratt till i henne. Användarnamnet, password sen var hon online.
Pokerbordet var fullt med deltagare redan. Hon startade alltid med att kolla in konkurrensen. De var välbekanta nicks. Några hade hon tampats med dagligen och kände väl.Hanna låg väldigt bra till och ikväll skulle hon kunna vinna tillbaka det hon förlorade i onsdags. Tiden var perfekt, radion stod inställd på favoritkanalen och hennes hund låg på den stora beanbagen brevid. Precis så skulle det vara för att turen bäst skulle kunna hitta henne.
Första given , nej , hon la sig. inga bra kort.
Det andre , nja jaa. Nej, lägga sig direkt när hon såg att Guldjörgen kom online.
Hanna sögs in i spelet. Tiden hade ingen betydelse , bara att spela, vara smart och vinna. Hon lyste inombords.
Dagen eftersov hon länge. Klockan var två innan hon tog ut Polly för att kissa. Sen var det kaffe och bulle framför datorn. Under tiden hon sovit hade Dick, Sexyhart och MrGoal spelat en lång runda. Hannalog och visste att det bara var att hoppa in. Det sög till i magen av förväntan. Hon kunde tänka sig in i att de skulle hojta glatt på sina respektive språk och vara noga med att spöa henne hårt. Det var respekt inom Onlinepoker.
Hanna lutade sig bakåt i stolen. På något sätt hade ett mäktigt kaos tagit över lägenheten. Det var två veckor sen hon gått till jobbet och alla pizzakartonger och conrflakespaket stod lite överallt, gammal mjölk, lite blomflugor som surrade. Hundmaten utvält i ett hörn i hallen så Polly kom åt.Det såg inte bra ut. Detta var hennes semester.
Jag borde ju...tänkte hon och kände hur allt bara blev så tungt, över henne. Allt hon skulle ha gjort, saker man borde... hennes kropp hade också förändrats på något konstigt sätt. Den var tung, jästig. Och hon skulle ju ringa någon...?
Nej hon mindes inte. likaså bra att gå och lägga sig igen.
Fjorton dagar senare låg hon fortfarande i sängen. PCvar ditflyttad och hade en bra plats på en av mormors kuddar. Hunden och Hanna dåsade. Det var länge sedan gardinerna dragit ifrån.Hanna hade aldrig vetat om ljuvligheten innanför en rullgardin. Allt var avskärmat , avstyrt som resten av hennes liv.
Med att vakna blev hon också påmind om hur det gått i natt. En massiv förlust. Den var så omfattade att hon valde att svepa en hel vinare innan hon satsade den sista given.Inte ett bra beslut, tänkte hon idag.. Faktum kvarstod. Hon var nu totalt pank och efter med säkert tre hyror. Eftersom hon inte öppnat sin post på några veckor så hade hon bara en kall aning i maggropen att hon var på väg att bli vräkt.
Never mind tänkte hon och tryckte ner kudden över huvudet. Genom att stänga ute ljuden hoppades hennes abstinenta hjärna att allt annat skulle försvinna. Den logiken föredrog hon framför verklighetens skarpa drag.
Hennes tankar hade redan en lösning, den enklaste bästa lösningen i världen, den vackraste och mest logiska man kan tänka sig. Hon skulle försöka hitta pengar någonstans och få tillbaka turen.
Den första platsen hon kom på var sin arbetsplats. de hade inte sett henne på veckor och skulle bara bli glada om hon kom på besök under sin semester.
I fikarummet med tulpanerna hon köpt som förhöjde stämningen ursäktade hon sig plötsligt för att gå på toa. Den lilla toarummet låg precis brevid personalens omklädningrum. Hanna stod i dörren och blev torr i munnen, datorn hemma, gemenskapen på nätet, meningen, övertygelsen av att ikväll var det hennes tur att vinna stort. Allt blandades med suget i magen och gjorde det lätt att gå in i rebeccas väska och Arnes jackficka för att "låna" några sedlar.
Hon skulle lägga tillbaka dom redan i morgon. Hon var ingen dåligt människa , hon skulle till och med kunna lägga tillbaka lite MER än det hon tog och då kändes allt som en ren tjänst hon gjorde för dom.
Hanna stod och var nu helt övertygad om hur glada alla skulle bli om hon komma tillbaka med så mycket, då skulle de förstå.
Hanna gick in,kastade jackan på golvet och satte sig hungrigt i datorns lugnande strålning.
Favoriter och sen var hon inne. Det var så välbekant. De spratt till i henne. Användarnamnet, password sen var hon online.
Pokerbordet var fullt med deltagare redan. Hon startade alltid med att kolla in konkurrensen. De var välbekanta nicks. Några hade hon tampats med dagligen och kände väl.Hanna låg väldigt bra till och ikväll skulle hon kunna vinna tillbaka det hon förlorade i onsdags. Tiden var perfekt, radion stod inställd på favoritkanalen och hennes hund låg på den stora beanbagen brevid. Precis så skulle det vara för att turen bäst skulle kunna hitta henne.
Första given , nej , hon la sig. inga bra kort.
Det andre , nja jaa. Nej, lägga sig direkt när hon såg att Guldjörgen kom online.
Hanna sögs in i spelet. Tiden hade ingen betydelse , bara att spela, vara smart och vinna. Hon lyste inombords.
Dagen eftersov hon länge. Klockan var två innan hon tog ut Polly för att kissa. Sen var det kaffe och bulle framför datorn. Under tiden hon sovit hade Dick, Sexyhart och MrGoal spelat en lång runda. Hannalog och visste att det bara var att hoppa in. Det sög till i magen av förväntan. Hon kunde tänka sig in i att de skulle hojta glatt på sina respektive språk och vara noga med att spöa henne hårt. Det var respekt inom Onlinepoker.
Hanna lutade sig bakåt i stolen. På något sätt hade ett mäktigt kaos tagit över lägenheten. Det var två veckor sen hon gått till jobbet och alla pizzakartonger och conrflakespaket stod lite överallt, gammal mjölk, lite blomflugor som surrade. Hundmaten utvält i ett hörn i hallen så Polly kom åt.Det såg inte bra ut. Detta var hennes semester.
Jag borde ju...tänkte hon och kände hur allt bara blev så tungt, över henne. Allt hon skulle ha gjort, saker man borde... hennes kropp hade också förändrats på något konstigt sätt. Den var tung, jästig. Och hon skulle ju ringa någon...?
Nej hon mindes inte. likaså bra att gå och lägga sig igen.
Fjorton dagar senare låg hon fortfarande i sängen. PCvar ditflyttad och hade en bra plats på en av mormors kuddar. Hunden och Hanna dåsade. Det var länge sedan gardinerna dragit ifrån.Hanna hade aldrig vetat om ljuvligheten innanför en rullgardin. Allt var avskärmat , avstyrt som resten av hennes liv.
Med att vakna blev hon också påmind om hur det gått i natt. En massiv förlust. Den var så omfattade att hon valde att svepa en hel vinare innan hon satsade den sista given.Inte ett bra beslut, tänkte hon idag.. Faktum kvarstod. Hon var nu totalt pank och efter med säkert tre hyror. Eftersom hon inte öppnat sin post på några veckor så hade hon bara en kall aning i maggropen att hon var på väg att bli vräkt.
Never mind tänkte hon och tryckte ner kudden över huvudet. Genom att stänga ute ljuden hoppades hennes abstinenta hjärna att allt annat skulle försvinna. Den logiken föredrog hon framför verklighetens skarpa drag.
Hennes tankar hade redan en lösning, den enklaste bästa lösningen i världen, den vackraste och mest logiska man kan tänka sig. Hon skulle försöka hitta pengar någonstans och få tillbaka turen.
Den första platsen hon kom på var sin arbetsplats. de hade inte sett henne på veckor och skulle bara bli glada om hon kom på besök under sin semester.
I fikarummet med tulpanerna hon köpt som förhöjde stämningen ursäktade hon sig plötsligt för att gå på toa. Den lilla toarummet låg precis brevid personalens omklädningrum. Hanna stod i dörren och blev torr i munnen, datorn hemma, gemenskapen på nätet, meningen, övertygelsen av att ikväll var det hennes tur att vinna stort. Allt blandades med suget i magen och gjorde det lätt att gå in i rebeccas väska och Arnes jackficka för att "låna" några sedlar.
Hon skulle lägga tillbaka dom redan i morgon. Hon var ingen dåligt människa , hon skulle till och med kunna lägga tillbaka lite MER än det hon tog och då kändes allt som en ren tjänst hon gjorde för dom.
Hanna stod och var nu helt övertygad om hur glada alla skulle bli om hon komma tillbaka med så mycket, då skulle de förstå.
Utmaning 65-Ketonenergi
Kissade på stickan, håller den mitt i . Bra, det funkade. Nu ska vi se..?
Japp lila, Japp yes! Great Ketoner !!! Fantastiskt.
Jag kände hur den gamla klumpen orvar löst upp sig. Första veckan och redan ketoner! Kanske kunde jag hålla mig till dieten denna gång. Fettet jag bar kändes med ens som en förbipasserande ej så älskad släkting som man måste inhysa.Kanske kunde jag bli av med detta nu och börja ett annat liv.
Jag hade känt redan igår mitt i en svacka av orkeslöshet och tristess att jag kanske var lite lättare. Byxorna glappade lite. Och nu kändes det som det verkligen var igång.
En sak bara, jag hade lovat en god vän, eller min hundtränare faktiskt, att jag skulle göra henne en tjänst.Jag skulle vara behjälplig om hon behövde flytthjälp. Det hade jag sagt heligt ja till efter hon lärde min Grace att gå fint i koppel. Nu när jag var på gång till mitt nya liv tändes en ide att göra henne ännu gladare. Jag skulle mörda hennes chef.
Matilda och jag hade en gång tagit en fika på MacDo på Odenplan och då hade hon berättat om sin jävul till chef på sitt andra jobb. Det var en okänslig man, arrogant och som tryckte till henne som han ville. Hon hade små tårar i ögonen när jag lyssnade. jag tänkte länge på denna orättvisa.
Idag med en sådan bra start, full av tillförsikt vart livet ska leda mig och uppfylld av kentonenergi bestämde jag mig att ta reda på mer om denna sjuka man.Jag hade ändå inget för mig på dagarna. Jag visste vart hon jobbade, det var en butik i gamla stan och chefen hette Burt. Bara namnet fick mig att förstå att han var ond.
Jag tog mina stavar, ett par bra skor och gick dit. Butiken var öppen och en feminin man med stor buskig mustach stod i ett hörn med något. Jag gick in och kollade runt. De sålde bara turistsaker och billigt godis. Matilda var väldigt glad över sitt jobb för då hade hon tid att utöva sina hundkurser.
Jag gick ner mer i vikt efter dagarna gick. Efter bara två veckor hade märkligt nog 7 kg försvunnit. Med mina korta 158cm var det jättemycket.
Jag älskade känslan av att inte äta gav mig, en slags upphöjd känsla att inget kunde störa mig. De olika sopporna jag åt hade jag minskat ner till två om dagen purjo och potatis på förmiddagen och kyckling till kvällen. Jag blev lite trött ibland men om jag bara sov mycket och fokuserade på mitt nya projekt så mådde jag bra.
Jag hade ju en uppgift att utföra. Jag tänkte inte störa Matilda med detta utan träffa henne efteråt och se hur glad hon skulle bli. Kanske vi skulle bli vänner?
Dagen D kom. Jag hade nu gått ner 17 kg och åt bara en gång om dagen. Det var det bästa inför det jag skulle utföra. Min hjärna var skarp och målet tydligt. Inget annat spelade någon roll.
Jag kom till affären precis innan den skulle stänga för dagen. Det var becksvart ute och jag visste precis vilken väg Burt skulle ta hem. Han gick mot söder och vid ett specieillt ställe där det var extra mörkt och undanskymt skulle jag visa mig.
Han hoppade till precis som jag trott. Han såg på mig i min svarta trench. Han såg dum ut. Jaha?
Ja ! sa jag med övertaget.
Sen vände han på sig och gick vidare.
Bra tänkte jag. Nu känner han sig lite stressad , lite obehaglig till mods. Nu skyndar han på stegen mer.
Japp det gjorde han precis som jag trott.
Så kastar jag mig fram, smidigt under hans fötter så han stupar rakt mer i kullerstenen. Aj för faan sa han.
Jag låg där brevid, vi såg på varandra en sekund, sen tar jag i med båda benen och sparkar ner honom i vattnet.
Plask sa det förstås men ingen kom och ingen såg nåt. Han plaskade runt en del, han ropade något men det var så långt ner så det inte märktes . Strömmen var väldigt förädisk och stark där och skulle snabbt dra ner honom under en av de medeltida broarna.
På vägen hem kände jag mig lite yrslig men gick hela vägen hem som en belöning och för att bli stark och redo för det liv som komma skulle.Jag såg framför mig hur Matilda skulle bli en jätteglad människa av detta och vilja ha mig som vän och vi skulle göra saker ihop med våra hundar och kanske skulle jag få jobb där i butiken.DÅ skulle livet bli perfekt.
Utmaning 67-Hissen del 2
Tiden stod stilla... del 2, efter utmaning 66(läs den först)
Hissen verkar stanna i sina mekaniska banor.
Efteråt.Jag står där
Jag ser hela mig i den avlånga spegeln.
Det är märklig tyst. Tiden står stilla.
Jag ser mig i mina favoritjeans, märke Levis 505or,mörka
De kramar om min underkropp, håller allt fast.Gömt.
Blusen med rosor som från en monettavla, väldigt smickrade mot min hy.
Kavajen i rosarött, insydd för att visa min vältränade midja,
slagen som säger seriöst buissnessperson.
Mina ögon med långa ögonfransar lånade av syrran,
bara subtilt målade, strålande.
Jag var stolt över den tjocka kopparröda flätan som låg som en
anaconda ner över hals och axel.
Jag hade tagit den för den fick mig att uppleva mig kvinnligare än någonsin.
Inflätad i mitten, det svarta löshåret jag haft från början som en hemlighet.
Resten av mig syntes inte. Det var instoppat, intejpat, gömt.
Det är inte ens jag längre.
Jag ser mig själv, den jag är på riktigt, i spegeln.
och får gåshud av att stiga ut ur hissen
in i livet igen.
Hissen verkar stanna i sina mekaniska banor.
Efteråt.Jag står där
Jag ser hela mig i den avlånga spegeln.
Det är märklig tyst. Tiden står stilla.
Jag ser mig i mina favoritjeans, märke Levis 505or,mörka
De kramar om min underkropp, håller allt fast.Gömt.
Blusen med rosor som från en monettavla, väldigt smickrade mot min hy.
Kavajen i rosarött, insydd för att visa min vältränade midja,
slagen som säger seriöst buissnessperson.
Mina ögon med långa ögonfransar lånade av syrran,
bara subtilt målade, strålande.
Jag var stolt över den tjocka kopparröda flätan som låg som en
anaconda ner över hals och axel.
Jag hade tagit den för den fick mig att uppleva mig kvinnligare än någonsin.
Inflätad i mitten, det svarta löshåret jag haft från början som en hemlighet.
Resten av mig syntes inte. Det var instoppat, intejpat, gömt.
Det är inte ens jag längre.
Jag ser mig själv, den jag är på riktigt, i spegeln.
och får gåshud av att stiga ut ur hissen
in i livet igen.
Utmaning 66- Anställningsintervjun. del 1
En ville ta min puls, men då gav jag honom en liten örfil. del 1
-Detta är en arbetsintervju, ingen läkarundersökning!
-Varför inte båda delarna? viskade den blonda mannen.
Jag försökte skratta bort det under tiden jag sökte i den tofsbeprydda och den med så kort kjols ögon om detta var ett skämt eller. De såg väldigt allvarliga ut. Jag förstod ingenting.
Kvinna med två så omaka tofsar på ena sidan av håret vätte sina läppar och tog till orda:
-Jo sen undrar vi hur du hanterar stress?
Ja, ge mig exempel, tänkte jag, stress kan ju vara allt möjligt. till exempel detta tillfälle. Så jag svarade bara lite översiktligt om hur tålig jag är i vardagen, ensam med tre barn ger ett visst hårt skal och basic projektledaregenskaper. Men jag undlät att berätta om alla valium jag poppar i mig eller cannabisen.
-Stress i arbetet?
- Jag är alltid några steg framför de andra i min grupp, kontroll ger minskad stress. Jag är övertygad om att om man mäter hjärtverksamheten under en vanlig jobbdag och då kan man se hur jag är helt cool och collected.
De nickade sakta. Tyvärr verkade den blonda inte fatta. Kan dom inte engelska?
-Ja avslappnad och samlad sa jag som en översättning.
Nej nu såg han ännu mer störd ut..vad var det? Lika bra att inte fråga.
Nu blev jag rädd och tog ner mina händer under bordsskivan så de inte skulle ta tag i min handled igen. Jag gick igenom min utstyrsel i minnet och undrade om sminket fallit ner på kinden eller om en snorkråka...nej nu måste jag skärpa mig.Tanken på hur tiden gick slog mig plötligt men jag kunde inte se en enda klocka. Lillkillen sov nog fortfarande lugnt i bilen nere i parkeringshuset, jag undrade hur lång tid jag hade betalt parkeringen?
-Så då är vi klara då. säger kvinnan med tofsarna som eventuellt utstrålade lite mer chef än de andra , då får vi säga tack för du kom...
-Ja sa mannen, och blinkade till med ena ögat.
Den andra kvinnan höll min hand lite väl länge när hon ledde mig till dörren som för att försöka uppfatta min puls men gav upp och sa att de skulle höra av sig om det blir aktuellt.
Utanför dörren kände jag mig helt omtumlade av vad som hänt. De hade fått mig att ...ja .jag kunde knappt beskriva det.. känt mig avklädd på något sätt.
I hissspegeln blev jag nästan överraskad över hur normal jag såg ut. Kavaj, jeans, röda håret flätat på ena axeln, blankt som imorse. ögonen klara men ja...lite röda.
Jag var inte alls säker på om de skulle anställa mig eller om jag ens var rätt för jobbet.
-Detta är en arbetsintervju, ingen läkarundersökning!
-Varför inte båda delarna? viskade den blonda mannen.
Jag försökte skratta bort det under tiden jag sökte i den tofsbeprydda och den med så kort kjols ögon om detta var ett skämt eller. De såg väldigt allvarliga ut. Jag förstod ingenting.
Kvinna med två så omaka tofsar på ena sidan av håret vätte sina läppar och tog till orda:
-Jo sen undrar vi hur du hanterar stress?
Ja, ge mig exempel, tänkte jag, stress kan ju vara allt möjligt. till exempel detta tillfälle. Så jag svarade bara lite översiktligt om hur tålig jag är i vardagen, ensam med tre barn ger ett visst hårt skal och basic projektledaregenskaper. Men jag undlät att berätta om alla valium jag poppar i mig eller cannabisen.
-Stress i arbetet?
- Jag är alltid några steg framför de andra i min grupp, kontroll ger minskad stress. Jag är övertygad om att om man mäter hjärtverksamheten under en vanlig jobbdag och då kan man se hur jag är helt cool och collected.
De nickade sakta. Tyvärr verkade den blonda inte fatta. Kan dom inte engelska?
-Ja avslappnad och samlad sa jag som en översättning.
Nej nu såg han ännu mer störd ut..vad var det? Lika bra att inte fråga.
Nu blev jag rädd och tog ner mina händer under bordsskivan så de inte skulle ta tag i min handled igen. Jag gick igenom min utstyrsel i minnet och undrade om sminket fallit ner på kinden eller om en snorkråka...nej nu måste jag skärpa mig.Tanken på hur tiden gick slog mig plötligt men jag kunde inte se en enda klocka. Lillkillen sov nog fortfarande lugnt i bilen nere i parkeringshuset, jag undrade hur lång tid jag hade betalt parkeringen?
-Så då är vi klara då. säger kvinnan med tofsarna som eventuellt utstrålade lite mer chef än de andra , då får vi säga tack för du kom...
-Ja sa mannen, och blinkade till med ena ögat.
Den andra kvinnan höll min hand lite väl länge när hon ledde mig till dörren som för att försöka uppfatta min puls men gav upp och sa att de skulle höra av sig om det blir aktuellt.
Utanför dörren kände jag mig helt omtumlade av vad som hänt. De hade fått mig att ...ja .jag kunde knappt beskriva det.. känt mig avklädd på något sätt.
I hissspegeln blev jag nästan överraskad över hur normal jag såg ut. Kavaj, jeans, röda håret flätat på ena axeln, blankt som imorse. ögonen klara men ja...lite röda.
Jag var inte alls säker på om de skulle anställa mig eller om jag ens var rätt för jobbet.
Utmaning 64-Sitta fast
Att sitta fast.
Ellen satt bilen och svor. Udo och Amaryllis skulle stå vid biografen och vänta. Det spöregnade och det var lika så bra. Man såg knappt framför sig.
Bilkön verkar totalt stillastående men det fanns inget som Ellen kunde göra. musik.. nej bara dåliga poplåtar och P1dravel. ingen tidning att bläddra i. Tystnad.
Ellen viste att det borde vara ett ypperligt tillfälle att meditera eller koppla av. Hennes läkare på stressmottagningen rådde henne att ta tid för sådant men nu när hon fått en gratis tid så ville hon inte.
Det hela kändes som hon satt fast i tiden. Det förflutna som gestaltat sig i att hon skulle träffa exet och hans dotter ikväll. Det kändes allt mer kvavt i bilen, det immade. Ellen tyckte de andra bilarna verkade komma allt närmre. någon tutade därute.
Ellen somnade till en stund och vaknade till i en mörk bil. på grund av imman hon skapat såg hon inte ens om det var några bilar kvar därute.
i kön.
Allt var stilla, hon kunde nästan inte röra sig.
Ellen var fast.
Utmaning 63-Stanna hos mig
Livet går mig förbi.
Jag har min plats i livet
ni alla går förbi
bryr ni er?
Jag har en plats jag gått till själv
Gick ni med mig?
Valde ni för mig?
Skyddade ni mig mot faror?
Jag sitter vid sidan av och försöker nå just dig.
Vill du stanna en stund brevid mig?
Jag har min plats i livet
ni alla går förbi
bryr ni er?
Jag har en plats jag gått till själv
Gick ni med mig?
Valde ni för mig?
Skyddade ni mig mot faror?
Jag sitter vid sidan av och försöker nå just dig.
Vill du stanna en stund brevid mig?
Utmaning 58---Födelsedag
Skriv om en minnesvärd födelsedag.
Vad tar du mig för? om jag ska duka undan så får du diska? nä det tänkte han inte.
Jag slog igen balkongdörren så hårt jag kunde och tog en efterlängtad cigg. Jag tror jag sticker, bara kastar mej ner i snödrivan och ut på vägen , sätter igång att springa för att aldrig stanna. inte förrän nån verkar bry sig om mina känslor. det blir väl en jävla lång springtur det tänkte jag och såg framför mig hala snölagda vägar som ledde djupt in i svenska skogen.
Jag gjorde en snöboll och provkastade ut den i mörkret. Den föll tyst. endast Lundgrens garagelyse lyste därnere. jag hoppar nog inte, det är alltför kallt. skulle tagit på mig uggsen.
Jag vände mig och såg hur han la in mer björk i kaminen.Den slök träet och skulle göra vardagsrummet varmt och gosigt. Det var hans typiska metod för att få mig på rätt humör igen och fast jag ännu inte tröttnat på att vara sur på balkong så lockades jag lite. Vi skulle ta den stora chokladkartongen och mata varandra med. Han visste att jag älskade den mörka bittra chokladen så han fick alltid allt annat själv. Jag tände en cig till och såg uti mörkret. Det var väldigt kallt så håren stod som tuppfjun å armarna. Nu går jag in!
Där stod min vackre man. Bara så där leende med hela chokladlådan i famnen. Han ögon lyste emot mig och med en snabb blick åt höger visade han att att han faktiskt dukat undan. Storartat! utbrast jag utan att tänka. Jag hade blivit överraskad.På min födelsedag!
Vad tar du mig för? om jag ska duka undan så får du diska? nä det tänkte han inte.
Jag slog igen balkongdörren så hårt jag kunde och tog en efterlängtad cigg. Jag tror jag sticker, bara kastar mej ner i snödrivan och ut på vägen , sätter igång att springa för att aldrig stanna. inte förrän nån verkar bry sig om mina känslor. det blir väl en jävla lång springtur det tänkte jag och såg framför mig hala snölagda vägar som ledde djupt in i svenska skogen.
Jag gjorde en snöboll och provkastade ut den i mörkret. Den föll tyst. endast Lundgrens garagelyse lyste därnere. jag hoppar nog inte, det är alltför kallt. skulle tagit på mig uggsen.
Jag vände mig och såg hur han la in mer björk i kaminen.Den slök träet och skulle göra vardagsrummet varmt och gosigt. Det var hans typiska metod för att få mig på rätt humör igen och fast jag ännu inte tröttnat på att vara sur på balkong så lockades jag lite. Vi skulle ta den stora chokladkartongen och mata varandra med. Han visste att jag älskade den mörka bittra chokladen så han fick alltid allt annat själv. Jag tände en cig till och såg uti mörkret. Det var väldigt kallt så håren stod som tuppfjun å armarna. Nu går jag in!
Där stod min vackre man. Bara så där leende med hela chokladlådan i famnen. Han ögon lyste emot mig och med en snabb blick åt höger visade han att att han faktiskt dukat undan. Storartat! utbrast jag utan att tänka. Jag hade blivit överraskad.På min födelsedag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)