Utmaning 57


Tre personer i rummet.

Hon: Jada...jada, och sen sa du........ och sen bara..men då..bara...nej det..och vi sa men du bara , jadajada jadajada jada.....

Han : Hjälp!

Familjeterapeutens tystnad: en limpa, skogaholms, en bre-gott, tre daimtårtor, en flaska saft, bäst att köpa light, lite kakor och kanske en bukett tulpaner....

Utmaning 56-En Folksamling att älska

Skriv om en stökig folksamling.

På min väg hem från terapeuten noterade jag en folksamling bakom mig. Det var en blandad grupp
av ca 43 människor i alla åldrar, färger och kön.
Jag tyckte de verkade rådvilla såjag tog med dom hem till mig.

Min etta var lite liten så efter de alla stod runt omkring mig när jag såg på veckans Friends, dr Phil och mannen som talar med hundar, så var de artiga nog att gå ut i trapphuset medan jag sov.

På morgonen hade några av dem lagat en god frukost åt mig med både kolhydrater och proteiner. Dom kunde ju inte veta att jag var allergisk mot jordnötter och ägg.
Mitt ansikte svullnade upp en hel del så jag ringde mig sjuk och la mig i sängen igen.

Vid tvåtiden vaknade jag upp pigg och återställd. Folksamlingen satt och väntade tysta och stilla. De utstötte glada ljud. Jag klädde på mig så gick vi ut en sväng. Det var en vacker dag i februari så vi lekte lekar och kurragömma i Vasaparken tills vi blev hungriga. Vi delade på en kasse mjuka bruna bananer från ICA och skrattade.

När det var dags att gå hem igen såg hela skocken lessen ut. De skrapade med sina fötter i snömodden och några grät tysta tårar.

Mitt hjärta var mjukt eftersom vi haft så kul så när jag ropade: Kom med hem då, brast de ut i ett Yippi och applåderade.

De stannade hos mig. De verkade vilja stanna och jag gillade sällskapet. Vi hittade på saker och de följde med mig när jag kunde behöva uppbackning och en hejarklack. Ibland dolde dom mig i sig när jag hade en dålig hårdag eller bara ville gömma mig. Folksamlingen var alltid glada när jag kom hem från jobbet. De satt där jag lämnade dem, de hade alltid städat upp och ibland hade de förberett middag.Ibland sjöng de sånger.

En dag, en ovanligt dålig dag på mitt jobb som simlärare, kom jag hem och såg att farmors gungstol flyttats lite för mycket till vänster så den riskerade att gunga in i soffan. Det var droppen.
Jag ville inte att den skulle blir skadad. och det visste folksamlingen mycket väl.
Jag vräkte ur mig min ilska och frustration och skrek åt dem. Deras ögon fylldes med tårar, några blev röda i ansitet, andra vände sig bort, andra fäktade med armarna. Jag vägrade lyssna och bad dem fara åt helvete!

Allihop blev knäpptysta. Sedan backade de ut från lägenheten och den sista stängde min ytterdörr med försiktighet.

Jag tog en Vichyvatten och coolade snart ner mina känslor.Gud vad jag spelat över.Jag skämdes över vad jag gjort.

De kom aldrig hem den kvällen, eller den helgen.
Jag ringde runt till alla sjukhus och körde runt med cykeln i området för att finna dom.Jag bet mina naglar av oro.Jag kunde inte sova eller gå till jobbet. det var ensamt på ett sätt jag aldrig känt förrut.

Jag klistrade upp lappar i affärer och på lyktstolpar med folksamlingens bild och telefonnummer att ringa och en dag ringde en tant.

Hulda Gustavsson hade tagit hand om en skock folk som stod och grät unisont i en kulvert vid tunnelbanestationen. Det var utkastade och visste inte vad de skulle göra. Hulda som var en gammal socialarbetare tog hem dem och efter en rotsaksgryta fick de sova i hönshuset. Hon tänkte precis behålla dom för de var ovanligt bra med hennnes gubbe som hade alzheimers, när hon såg en lapp i affären.
Kunde jag komma direkt och hämta dom? Javisst sa jag och cyklade de tre milen.
Och där var dom, ,allihopa rosiga och strålande av återseendets glädje.

Folksamlingen och jag kramades länge och väl och sen beställde jag en buss åt oss alla för färden hem.







UTmaning 55- Kniven

Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat).

Ingen skulle tro det var ett loppisfynd. Vickan och Danne var ute med sin hund så jag hade hela köket för mig själv en kort stund. Sen skulle vi se del tre på melodifestivalen och äta chilichips och popcorn.
Jag drog med handen över den skinande skaftet, drog ut det ur stället och speglande mig i det. Det var till och med mer skinande än när jag la dit den. De hade ingen aning. De had
e tre likadana. Jag såg mitt skyldiga ansikte se tillbaka på mig från knivbladet.

Det var bara några dagar sen jag var hemma hos Angela. Det var en ung tjej på mitt jobb med svarta armekängor ,kakikappa med revor och gråsvarta ditmålade ögonbryn. Hon var väldigt glad först för att hon fick jobbet hos oss. Tacksam liksom.men det var nog spelat tänkte jag efteråt.

Hon hade inte lett alls när jag ringde på. Ansiktet var tomt tyckte jag. Vi stod i dörren ett tag tills hon fattade att hon måste vara artig mot en arbetsledare och bjuda mig in.Jag sa att min bil hade soppatorsk utanför om jag kunde få komma in och ringa.

Hennes ögon såg frågande ut, Det var mitt i natten och hennes lilla hjärna verkade försöka fundera ut varför jag dykt upp. Jag gick in rummet dit hon pekade. Vi verkade vara ensamma. Jag gick fram till hennes fasta telefon och tryckte numret hem till mig. Ingen skulle ju svara men jag låtsades.
Hon kom in och stod, satte på tvn och smög sedan upp brevid mig. Suckade tungt som hon var störd.
Hon var mycket kortare än mig så jag behövde bara stöta till en gång, hårt. Det förvånade mig att det gick så lätt. Det fanns mjukdelar precis invid nyckelbenet. Hon föll rakt ner i parketten. Jag vräkte henne åt sidan, lutade mig fram och tittade in i de tomma ögonen.Det var märkligt. Som en strömbrytare släcktes ner dog hon. Bara så där.

Kniven välslipad och översköljd med blod vilande i min hand. speglade mig. Nu var det dags att finna en plats att dölja den på. Enligt CSI var den bästa platsen för ett mordvapen in plain sight.
Jag visste precis. Jag hade planerat detta väl.





Utmaning 54- Det ingen vet

Det ingen vet är hur illa nobelpristagaren tycker om sitt arbete.
Han hyllas för det, utfrågas kring det, står inför det varje dag men hatar det som en blåmålad clown hatar regnet.

Det går bra på semestern då kan hans bild av sitt arbete nästan likna sig vid hans elevers dyrkan. Han kan nästan tro på det han läser i vissa tidningar där porträtt och sammanfattningar allt som oftast dyker upp och nämner hans namn. Han kan också ledas in i att tro på det hans vänner säger när de gapande av beundran bjuder på en middag någon enstaka gång. Han trivs med den sidan av saker men hatar den praktiska verklighetens ogina skugga.

Den aktuella platsen verkar ändå lite glamorös när man stiger in i den ståtliga porten men innanför luktar det skolmatsal.
Ljuset i hans arbetsrum faller inte riktigt in alls utan verkar mest stelt belysa det rörigaste hörnet där alla gamla orättade prov ligger med flugor och damm föds.

Nobelpriset ligger tryggt hemma i köksskåpet, under paket av kex och tonfisk. nästan så han glömt det men ändå inte, han saknade förmågan att glömma .

Se där står han i fönstret och ser efter bättre tider men finner bara en soptunna halvfull och en torr ek stubbe, helt full av hundbajs.

Det ingen vet är att han själv fyllt den.


Utmaning 53- Mars

Det blev aldrig detsamma efter vi flyttat från Mars.

Det var först oro bland de andra eftersom vi fick en sådan fin del av nordamerika och alaska. Jag sa alltid hade man uppnåt LP7711 så var man värd en bättre boplats. Min partner hade alltid gillat snö och nu kunde vi få det i vår trädgård.

Hans ungar hängde fast på honom alla åtta, det var bara en av de nyaste som föll av några gånger men det var förväntat. De var ätbara.

Själv var jag mitt i värsta ägglossningen med allt vad det innebär av huvudpina, irritation och sug efter ren olja. sedan hade jag dessutom allt arbete med att äggen måste placeras ut i levande varelser inom 13 jordtimmar. Det gav en extrastress på vår resa.

Väl framme blev det ett väldigt liv i grannskapet trots att vi sugit ut de flesta människors hjärnor innan vi kom. Några kryp larmande andra och det blev väldigt obehaglig stämmning för våra ungar ett tag. Ett av de större ungarna hade redan byggt ett eget bo en bit därifrån så där lämnade vi de som inte behovde mjölk dygnet runt. De andra fick vi kallt ha med oss.

Jag hade ju störst huvud så jag blev den som försvarade oss, så blev det alltid av någon anledning. Varje gång vi behöver utöka vårt boende var det jag som fick ta allt stryk. Ingen rättvisa här inte!

Utmaning 52-surt

Det luktar så jävla surt här? Varför då?
Jag klev över våra stövlar som vanligt i en hög. Du hann inte ens flytta på dig.
Bang in i din ömma axel. Du sa inte ett ljud.

Varför luktar det så konstigt när jag kommer hem? Trodde du inte jag skulle komma?
Fortfarande står han bara och ser på mig, munnen lite öppen, stilla blick.
En dum blick. Alltid denna dumma blick från en man som jobbar som mattelärare! Jag blängde tillbaka så han vek ner ögonen. Stå här och råglo utan att fatta någonting!
Ja det luktar för tusan i hela trappen. Vad har hänt? Säg nånting!

Jag slänger ner ryggan i golvet och tar ett glas. Vattnet blir sällan kallt på en gång så man får spola , det känns ovanligt plågsamt just nu, att stå och spola vatten mitt i detta.
Han får lite resprit, tänker jag. Det ska han vara jävligt glad för.
När jag ser på honom igen står han och ser ut genom fönstret. Han ser rakt förbi mig där jag står och kollar på de jävla småfåglarna! Det gör mig galen.

Va kan du inte säga nåt? nu har jag tagit ett steg närmare.Du har ju alltid så jävla mycket att säga ...nu har du chansen.. Jag ville kasta mig fram och bara smälla till honom över den där tomma blicken.
Något far plötsligt över hans ansikte som en tanke, en känsla som måste döljas för mig.

Vilken jävla gris han är. Han har gjort något som luktar illa, men tänker inte säga något om det. Typiskt! När jag kommer hem och har en fråga , om allt inte är skött efter hur jag vill ha det så ska han fixa det , bums eller i allafall vara på väg att fixa det!
Jag går ut i hallen sakta och stilla, min ilska har runnit av mig nu för jag vet precis vad jag ska gör.
Först stänger jag dörren, sen stänger jag innerdörren och dörren till ungarnas rum. Nu ska han får betala för att han förstört min kväll.

Utmaning 51-Följ vägen

Vet du vart du ska?
följ vägen
det är lättare att följa vägen vart den leder
än att ta av och dra upp en egen väg bland skog och äng och sjö och berg.

Följ vägen
det är det som förväntas av dig
följ med oss
vi är alla av samma människosort
vi kan dela matransoner och kunskap
du vet något och jag vet något annat

det är klokast om vi hänger ihop
allihopa
det blir lättare
om vi ska skydda oss mot faror och
om vi ska fortplanta oss
så följ med
vägen fram.

Du behöver inte ta beslut själv eller alls
bara låt vår ledare bestämma.
Du får gå där många gått
där det är slätt och utforskat och där ingen är ensam.

Vik inte av
var inte den som stiger av
åt sidan
in i en skog där stigar saknas
där du får trampa upp dem
själv
och aldrig hitta ut.
där vildhet omfamnar dig
vid varje steg
utan klar riktning och mål.
Följ vägen.

Paus i skrivfabriken

en paus
jo det är paus i skrivfabriken,
Återkom.Gärna


Lena

Utmaning 50 -skavsår

Snö kommer in på tvärsan men det stoppar oss inte.Du har ingen mössa så håret flyger fritt. Luggen har klamrat sig fastöver dina ögon som en mask, ingen skulle se att det var vi. Jag å andra sidan bär mina helsvarta kläder jag nyss köpt. Det gör mig helt oigenkännerlig.
Det är en timme efter mittinatten. Stillheten vi trodde skulle finnas var en miss.
Vi såg på varandra och suckade tonlöst när folk på väg hem från krogen och hundägare strävade sig fram i snön.
Emma skulle bo här nånstans och det var viktigt att hon inte såg oss. Du hade ringt henne innan och lämnat ett meddelnade på mobilen att ringa tilbaka. Antaglingen var hon inte hemma, vi satsade på det. Emma var den enda vi kände som bodde här ute.

Vi tar trappan den sista delen. Den bastanta stentrappan som vackert krusidullig och 30tal leder upp till gymnasieskolans skolgård. Där skulle vi kunna se.
Du hängde med bra. Jag älskade dig för det och ville vi skulle stanna och kyssas. Du vinkade bort mig för mitt ansökte var för kallt av all nattvind och all spänning. Låt oss få detta gjort sa din blick. Jag ville lyda.

Vi stod dolda under ett förrådstak och kikade upp till tredje våningen. Vi såg det var upplyst, jag visste precis vilken lampa som var tänd i vilket rum. Du satt och surfade eller såg på tv. Jag kunde inte se om du var ensam. Det hoppades jag ju. Det var ju jag som träffat en ny.

Detta sista behövde jag får göra för att avsluta de år vi tillbringat tillsammans. Du hade vänt dig bort redan innan jag kom till puben. Jag stod i garderoben och såg dig. Du visste ju inte att jag skulle komma dit. Jag var hemma med Annalena och Bibbs, vi skulle se på melodifestivalen. Jag såg att Du hade ansiktet i hennes hår. Om jag inte känt igen din Radclifftröja så hade jag inte sett dig. Den hade jag köpt för att den plockade fram det vackra i dina chokladbruna ögon.

Jag gick hem, smsade till dig att det var slut och kastade mobilen.
Du hörde förstås av dig, undrade , frågade över mailen som jag läste, gråtande, vad som hänt, krävde svar.
Men jag svarade inte, fattade ju att jag skulle gå tillbaka vad du än sa.Följde reglerna gällande att det man vill ha ska man släppa fritt.

Patrik träffade jag på match.com och det var jättekul. Den första helgen kunde jag fly in i hans armar och bara njuta av nån som avgudade mig. Nu var han min partner-in-crime, my soulmate.

Det gjorde fortfarande ont i hjärtat nu när jag stod under ditt fönster. Jag hörde hemma där bland dina saker, i din röda ikeasoffa, i köket med de gulaste färger jag älskar. Spegeln du fått av din mormor älskade jag.

Men jag insåg att denna fantasi var dödad nu och därför behövde detta göras för att du skulle fatta vad du gjort.
Du hade låtit mig vänta alltför länge. Det hade nu gått två månader och du hörde inte av dig längre. Jag låtsades som jag gått vidare med Parik.

Det var som jag inte passade in i detta nya liv utan dig. Jag försökte och försökte öppna mitt hjärta för att ta emot men det kändes som ett öppet sår. Ett skavsår som bultade och sved. Det nya livet gjorde ont och för att det skulle bli bättre tänkte vi få dig att försvinna.
Patrik trodde på historien jag berättade för honom om hur du slagit och våldtagit mig under alla år tills jag en dag kunde fly. Jag viskade tusentals detaljer i hans öron så han själv ville ge sig ut och slå ihjäl honom. Nej sa jag, vi skall göra det ihop. Jag skrattade och grät innuti.

Min plan var att Patrik klättar upp till din balkong och kastar in en brandbomb i lägenheten helst när du somnat, så nära ytterdörren som möjligt så du inte har en chans att ta sig ut. Det var kallt. Vi väntade med armarna om varandra på att lampan i lägenheten skulle släckas.

Utmaning 49-Strykbrädan

Skriv engagerat om något du ser varje dag
Jag är strykbräda här. En elegant vivör med viss stadig ställning. Jag är den enda här och hushållets okrönta mästare och kung.
Jag står oftast framme mitt i rummet.
Människan som bor med mig vill gärna umgås med mig.

Jag står till tjänst.
Hennes vilja stryker min skiva.Jag gillar värmen.

Jag är en klippa i hushållet och bär upp en stor del av kläderna som finns. De ligger travade på mig och jag bär.Jag vet att jag är stark och att det förväntas av mig.

Jag vet min plats men ibland flyttas jag undan till ett mörkt hörn, i en garderob och det är inte roligt för en sällskapsbräda som jag.Jag trivs bäst mitt i allt liv och jag drömmer om de stunderna.

Utmaning 48 - 17 februari-Om Tiila

Skriv om den mest intressanta människa du pratade med igår!

Hon som berättade om sitt liv var liten, rund och satt. Ute i väntrummet slog hon mig som att vara en lite udda kvinna av obestämbar ålder.

Hon ville berätta sin historia och fast jag alltid har en ganska tajt tidsram för vad man hinner tala om lät jag henne tala.
Jag blev nyfiken och min lunchdate hade ställt in så jag hade tid.

Tiila hette hon och hon beskrev det som att hon hade ett uppdrag. Hon sökte livet. Till dags dato , efter 47 år hade hon bott på 26 olika adresser. Hon kunde visa ett utdrag från folkbokföringen om jag inte trodde henne. Det hade börjat i barndomen när föräldrarna flyttade runt en del på grund av pappans jobb, men när hon var tio hade de en villa och den bodde den i tills hon flyttade hemifrån.

Tiila hade aldrig kommit till ro någonstans. Det var några år i tjugoårsåldern med ströjobb och kärlek.Kärleken var djup och helig men skör som glas berättade hon. Hon visste ännu inte riktigt varför det aldrig lett till samboliv och barn för henne. Det var liksom ett mysterium hon bar med sig.
Tiila åkte utomlands i trettioårsåldern och jobbade på barer och restauranger, fiskebåt och på hotell. Det kändes som livet med värme och en enorm omsättning av människor överallt. Att träffa nya bybor och turister med glädje och lust gav energi och tillhörde hennes bästa minnen. Tyvärr var hon tvungen att återvända till Sverige då hennes mamma gått bort plötsligt. Mamman hade lämnat en fastighet i arv till sin dotter och den fick hon hjälp att sälja för en bra summa. En väldigt bra summa log Tiila åt mig. Du skulle inte tro mig. Jag sa ingenting utan log tillbaka och lät henne styra sin historia.

Pengarna gav en massa glädje. Hon flyttade till huvudstaden , köpte snygga kläder, gick till dyra frisörer och tog körkort. En egen bil hade alltid betytt frihet för henne så sen köpte hon en splitterny porsche. Illgul.
Tyvärr är den krockad för länge sen sa Tiila.
Det blev lite för mycket av allt goda sa hon så det gick lite överstyr. Jag behövde inte fråga utan såg framför mig vad stora behov och djupa fickor kan leda till.
Till slut sa hon det själv: jag söp bort alltihop! Detblev så tokigt och plötligt slukades jag upp i allt och pang var bilen krockad och jag hade fått whiplasch och så satt jag där utan någonting. Lägenheten kunde jag inte behålla heller för det hade varit så mycket störningar och festande och ...ja hälften vet jag inte ens.

När dom ville jag skulle flytta så gjorde jag det. Jag var ju van med att vara fattig. Tyvärr hade jag ingenstans att bo så jag drog runt lite några år men när jag fyllde 40 var jag så nära drömmen jag kunde komma , jag flyttade ihop med en man.

Det var härligt till en början men det blev lite väl orättvist ibland med att han vill jag skulle göra allt i hushållet och han skulle inte göra någonting. Det blev för trist och när jag sa det tillslut kastade han mig ut i trappen. Det blev en del skador men de läkte.

Och då fick jag bo i trappuppgångarna igen och leta mat i sopcontainerna bakom Mcdonalds.Det var helt okej under sommaren. sen blev det kallt och jag blev så lortig. Jag trivs inte med att lorta ner mig. och en kväll somnade jag lite tokigt i en park här på söder och polisen plockade upp mig och körde mig till nån typ fyllescell fast jag bara hade druckit nån liten öl, som jag sa, men jag fick i alla fall duscha och sen fick jag träffa dig.

Jaha tänkte jag, ett öde bland många andra. Vintermånaden februari var ovanligt kylig. Inga moln syntes.
Tiila log mot mig som om livet aldrig blivit en besvikelse för henne Kanske en grå nästan osynlig figur på Stockholms gator men en spännade unik liten varelse med sin egen historia.

Utmaning 47 - 16 februari

Skriv om att återvända.

Nej är hon tillbaka! Vår bestörting när vi hörde detta måste döljas. Vi log och drack vårt kaffe. Roger fick dra med mig ut i hallen för att vi skulle kunna unisont och ljudlöst utbrista vår reaktion. Vi skulle bara..haha...kolla om han hade fått sms svar på annonsen. Vi fakade att det pipit till. Rogge var ovanligt blek under solbrännan.

Liselotte stod vid spisen och rökte upp under fläkten och Anton hade fullt upp med att öppna den nya gitarrheroboxen, fullt koncentrerat och i lågor.

Resten av kvällen gick väldigt långsamt och ätandet av tårtan och prisandet av tårtan och de tre hembakta kakorna kände som de upptog flera timmar av vår vistelse. Och sen skulle grabbarna koppla in TV för att i gillestugan testa den popoulära presenten fast jag visste och såg på Rogge att han hellre hade dragit hem med mig och för att kolla denna nyhet.Lise snackade och snackade om sin nya chef och alla hans fel och brister. Vanligen tyckte jag det var intressant för jag hade haft den chefen tidigare och sen fått en barn med honom men idag var mitt intresse noll.

Kvällen tog slut och i saaben klamrade vi oss fast vid varandra några minuter. en liten stund av kroppskontakt var välkommet efter denna spänning, sen vände vi hemåt.

Rutgers schiller skällde som aldrig förr. Det kändes ödesmättat när vi såg att det var tänt i grovköket. Rogge skakade desperat på huvudet vid min outsagda fråga. Han hade inte lämnat lamporna på.Det gjorde han aldrig .
Något var i görningen.

Dörren stod på glänt som om allt var som förr när de också bodde här. de hade aldrig en tanke på att vi levde ett annat liv och vi inte ville ha in lösa katter och grävlingar och löst folk. Vi vill de skulle ringa först och fråga. Det gjorde dom aldrig.

I hallen stod stövlarna, stora gråoranga näbbstövlar med illaluktande sockor i, alltid dessa sockor som låg på tork överallt. Det luktade bryggkaffe och då visste jag att det var sant.
Morsan kunde aldrig sätta på kaffe utan att bränna det mesta.

Utmaning 45-Min bästa katt

Min katt är väldigt gammal nu

närmar sig 20 års strecket

min katt är lite halvtdöv och halvtblind

och allmänt irriterad som en äldre herre får vara

och har börjat strunta i frisyren så det tovar ihop sig allt som jämt.


Min katt har en lätt bleknad röd färg som kommer sig av att han

har fått stå ut med mycket i livet, säger han själv.


Däribland vill han att jag ska nämna stressorer som nya kattungar, dödsfall i familjen,

oräkneliga flyttar och uppbrott och nya lukter utanför fönstret.

Och nattgråt och mörker

och matte-mycket-hemma perioder och matte-mycket-borta perioder, och till råga på allt en hundvalp av den odrägligaste sorten
och ändå för han sig som en gentleman och av herrskapsfolk.


Han har stamtavla och adlig bakgrund, vill han att jag ska tillägga.

Han för sig med värdighet och pose fortfarande

och försöker att inte låtsas om den störiga valpen vi skaffat.


Så vad gör då det

att han är lite tovig så matte måste hämta borsten ,

eller att han vill ha mat när han vill ha den, jämt, och inte en sekund senare,
och att han bajar ibland utanför lådan och dreglar i skägget.

För att han vet att han har den främsta platsen i vår lilla familj.

Allt annat är kattskit och lingonris.

Fnys!(citat)
--------------------------------------------------------

Tyvärr avled Simson 19,5 år i augusti 08 och är djupt saknad.

valentins dag

Happy 14 febr alla!!!

Utmaning 44-13 febr

Det var den sjuttonde.

Ibland hände det två månader efter varandra och ibland kunde till och med jag glömma det. Men visste jag det, var hela dagen skör och förstörd. Jag önskade bara att han, min själs utvalde, skulle minnas detta viktiga om mig som han så lätt gjorde när vi nyss hade träffats.

Det var sjuttonde gången han missade dagen och det visste jag för att jag skrev upp det. Jag satt med min kalla koppen kaffe och tänkte att botten var nådd.

Det var EXAKT den sjuttonde gången han glömde att jag ville ha extra ömhet denna dag.
jag önskade få bli riktigt omhuldad och hållen i famn. att han skulle ha förberett en varm måltid när jag kom hem från jobbet och lagt en särskild tyngd vid fikat efteråt.Jag älskade napoleonbakelser och kunde aldrig äta för många.Jag behövde dessa speciella dagar som kommer så oregelbundet .
Och nu skulle ha få en egen ÖVERRASKNING han aldrig tänkte sig.




Utmaning 43-Jims önskan


Vi kunde möta honom i backen på röd racercykel , i full mundering. Kraftiga andetag, skäggstubb. Reflexväst och hjälm. Killen verkade på väg till ett möte fast det ännu var tidigt på morgonen. Det man slogs av var hur snygg han var, han verkade som en helyllekille med allt perfekt i sitt liv. När vi vände oss om såg vi att hans kropp var som väntat smal och atletisk. Som medmänniskor noterade vi detta kort i ett perifiert parallelluniverum under tiden vi traskade till jobbet.

Jim skulle själv inte kalla sig snygg. Han arbetade hårt på att hålla kroppen i trim och denna cykeltur uppför värsta backen i staden var en del i en utlagd plan för att aldrig förfalla till den tonårspojke han en gång var. Hans mamma gullade med honom och köpte alltid en massa sötsaker så det väntade kunde bara inte låta bli att hända, han blev fet. Han märkte det inte först men när tjejer började verka intressanta så märkte han det själv i spegeln. Det var en sorg.

Framme vid jobbet stod han en stund och stäckte ut kroppen. Lemmarna var motspänstiga.Kylan i februari var svår mot en idrottsman. En dusch skulle sitta fint.

Jim står i strilande varmt vatten och schamponerar in sig. Detta gillar han att göra sakta och noga. Lukten påminde honom om sommrar för länge sedan. Plötsligt ser han framför sig hur han själv som liten pojke sitter i ett träd på farfars land . Den platsen var hans hemliga plats. Han önskade att han för alltid kunde få sitta där.

Varje sommar åkte familjen till farfars lantställe i Västmanland. Alla skulle ha roligt och umgås. Hans tvillingsyskon var mest i stallet med hästarna. Det hade alltid fullt upp och han fick inte vara med. Jim var ofta sur på dom. Mammas syster var där med hennes pojkar men de gick inte att leka med för dom var så bråkiga och sportiga. De lyssnade även på Prince och annan popig musik. Så det var ofta bara Jim och föräldrarna. Han valde att hålla sig undan.

En kväll sent satt Jim i fönstret på andra våningen och sparkade med fötterna. Det var en varm sommarkväll i juni. Snart skulle solen återvända med sin milda dimma. En silverpäls glimtade förbi nere vid förrådet. Pojken blev helt spänd. Han satt kvar stilla stilla för att få se vad det var. Där igen i en strimma ljus stod det ett djur med kattlikkropp och lång rödsilversvans, en räv. Det fyllde honom med enorm glädje. Han hade aldrig sett en räv i verkligheten. Den natten kunde han inte sova. Han såg den vackre räven stå där och se in i hans ögon. Jim ville le.

Han drömde alltid om den räven, han fick inte se den mer den sommaren men han vandrade omkring i skogen och sökte den varje dag och många nätter. Särskilt när bråken blev värre i stugan och alla barnen sökte sig ut i bilen för att få sova.

Starka minnesbilder: Hans moster med tårrandigt ansiktet på pass med blicken mot stugans dörr. Hans syskon tysta och spända i ett hörn men ville aldrig trösta honom.

De delade på smörgåsar som någon hade smugglat ut eller kakor. Det var värst för de minsta som inte kunde sluta att gråta. Jim trotsade ofta rädslan som allt mer tog över sommarstugans värld och gick ut och klättrade upp i sitt träd. Det var ett stadigt träd och han önskade få se den räven igen. Han önskade så hårt att hans hjärta dunkade hårt i hans öron.

Tillbaka till Jim i sin dusch. Han mindes den lilla killen, innan hans hjärta bara kunde stillas av söta saker och serietidningar, innan hans pappa blev tagen av polisen en hemsk regnig kväll när tvillingarna skrek rakt ut och skar sig med knivar, innan hans mammas rödsvarta kind och öra svullnade märkligt smärtsamt mitt i hans blick .

Tänk om han hade fått sin högsta önskan att komma till liv. Tänk om han hade fått den där räven som sin räv. Räven skulle ha blivit hans bästa vän, hans enda vän. Jim kände att det hade gett honom en chans.Han skulle kunnat slå följe med räven på månadslånga strapatsrika vandringar genom skogarna. De kunde leva på naturen och hålla sig undan andra människor.



Utmaning 43-Jims önskan

Utmaning 43-om min önskan uppfyllts

Vi kunde möta honom i backen på röd racercykel , i full mundering. Kraftiga andetag, skäggstubb. Reflexväst och hjälm. Killen verkade på väg till ett möte fast det ännu var tidigt på morgonen. Det man slogs av var hur snygg han var, han verkade som en helyllekille med allt perfekt i sitt liv. När vi vände oss om såg vi att hans kropp var som väntat smal och atletisk. Som medmänniskor noterade vi detta kort i ett perifiert parallelluniverum under tiden vi traskade till jobbet.

Jim skulle själv inte kalla sig snygg. Han arbetade hårt på att hålla kroppen i trim och denna cykeltur uppför värsta backen i staden var en del i en utlagd plan för att aldrig förfalla till den tonårspojke han en gång var. Hans mamma gullade med honom och köpte alltid en massa sötsaker så det väntade kunde bara inte låta bli att hända, han blev fet. Han märkte det inte först men när tjejer började verka intressanta så märkte han det själv i spegeln. Det var en sorg.

Framme vid jobbet stod han en stund och stäckte ut kroppen. Lemmarna var motspänstiga.Kylan i februari var svår mot en idrottsman. En dusch skulle sitta fint.

Jim står i strilande varmt vatten och schamponerar in sig. Detta gillar han att göra sakta och noga. Lukten påminde honom om sommrar för länge sedan. Plötsligt ser han framför sig hur han själv som liten pojke sitter i ett träd på farfars land . Den platsen var hans hemliga plats. Han önskade att han för alltid kunde få sitta där.

Varje sommar åkte familjen till farfars lantställe i Västmanland. Alla skulle ha roligt och umgås. Hans tvillingsyskon var mest i stallet med hästarna. Det hade alltid fullt upp och han fick inte vara med. Jim var ofta sur på dom. Mammas syster var där med hennes pojkar men de gick inte att leka med för dom var så bråkiga och sportiga. De lyssnade även på Prince och annan popig musik. Så det var ofta bara Jim och föräldrarna. Han valde att hålla sig undan.

En kväll sent satt Jim i fönstret på andra våningen och sparkade med fötterna. Det var en varm sommarkväll i juni. Snart skulle solen återvända med sin milda dimma. En silverpäls glimtade förbi nere vid förrådet. Pojken blev helt spänd. Han satt kvar stilla stilla för att få se vad det var. Där igen i en strimma ljus stod det ett djur med kattlikkropp och lång rödsilversvans, en räv. Det fyllde honom med enorm glädje. Han hade aldrig sett en räv i verkligheten. Den natten kunde han inte sova. Han såg den vackre räven stå där och se in i hans ögon. Jim ville le.

Han drömde alltid om den räven, han fick inte se den mer den sommaren men han vandrade omkring i skogen och sökte den varje dag och många nätter. Särskilt när bråken blev värre i stugan och alla barnen sökte sig ut i bilen för att få sova.

Starka minnesbilder: Hans moster med tårrandigt ansiktet på pass med blicken mot stugans dörr. Hans syskon tysta och spända i ett hörn men ville aldrig trösta honom.

De delade på smörgåsar som någon hade smugglat ut eller kakor. Det var värst för de minsta som inte kunde sluta att gråta. Jim trotsade ofta rädslan som allt mer tog över sommarstugans värld och gick ut och klättrade upp i sitt träd. Det var ett stadigt träd och han önskade få se den räven igen. Han önskade så hårt att hans hjärta dunkade hårt i hans öron.

Tillbaka till Jim i sin dusch. Han mindes den lilla killen, innan hans hjärta bara kunde stillas av söta saker och serietidningar, innan hans pappa blev tagen av polisen en hemsk regnig kväll när tvillingarna skrek rakt ut och skar sig med knivar, innan hans mammas rödsvarta kind och öra svullnade märkligt smärtsamt mitt i hans blick .

Tänk om han hade fått sin högsta önskan att komma till liv. Tänk om han hade fått den där räven som sin räv. Räven skulle ha blivit hans bästa vän, hans enda vän. Jim kände att det hade gett honom en chans.Han skulle kunnat slå följe med räven på månadslånga strapatsrika vandringar genom skogarna. De kunde leva på naturen och hålla sig undan andra människor.